Daniel Ståhl – den skrattande jätten
Publicerad 2016-06-02
”Jag har insett att diskus inte handlar om liv eller död”
Daniel Ståhl led av nerver som inte levde upp till efternamnet.
Misslyckanden, missade kval, nollningar.
Men så vände allt när han förvandlades till den skrattande diskusjätten.
– Ja, nu har jag bara kul när jag tävlar. Ingenting annat, säger han – och skrattar.
Nu har han skrattat sig ända till platsen som Sveriges största friidrottshopp i OS i Rio senare i sommar.
Och till en position i friidrottsvärlden som gör honom till ende svensk här på Diamond League-galan i Rom i kväll.
– Ja, det är stort även om det varit kul om flera svenskar varit här, säger han.
”Ska bara gasa”
Men just nu är det bara Daniel Ståhl som platsar på de stora galorna.
Det har gått snabbt för en kastare som kom med till VM i Peking förra sommaren som absolut sista svensk och fick börja med att kasta sig på ett av de sista VM-flygen till Kina.
”Vad fan har jag gjort nu?”
– Ja, när Karin ringde mig var jag absolut på gränsen till att kvala in. Men när jag fick mitt wild card sa jag till mig själv att nu ska jag bara ha kul och gasa hela VM-veckan. Inte känna någon press, ingen nervositet. Och jag hade väldigt kul hela veckan tillsammans med det medicinska teamet, som var extra roliga mot just mig. Jag tänkte att vad fan har jag gjort nu, tills jag fick veta att det var min coach Vestéinn Hafsteinsson som styrt upp det hela bara för att jag skulle roligt.
Resultatet blev att Daniel Ståhl kastade sig till sin första stora mästerskapsfinal. Och som inte det räckte blev han sensationell VM-femma i finalen.
Raka motsatsen till året innan, då han misslyckades i både EM i Zürich och lag-EM. Där nådde han inte ens till 60-metersstrecket.
– Då tog jag allting för allvarligt. Jag stod där i ringen och tänkte att nu sitter Kungen och kollar på mig där hemma. Det var första gången jag var på ett stort mästerskap och tänkarna bara virvlade där i huvudet. Efter det fick jag psykologhjälp via SOK och det här hjälpt mig mycket.
Vågar misslyckas
– Jag har insett att diskus inte handlar om liv eller död. Det är inte så att man blir avrättad om man misslyckas med en tävling. Nja, det kanske är att ta i, men det kunde kännas som att jag förlorade allt.
Nu är det en helt annan Daniel Ståhl som går in ringen.
En skrattande diskusjätte som inte ens kan hålla masken när han ska fotograferas.
Tvära kast.