Wennerholm: EM – en svensk turistinvasion
”Ser EM som en betald semester”
BERLIN. Välkomna till Torneklint Travel.
Berlinspecialisten.
Under friidrotts-EM blir det svensk turistinvasion i den tyska huvudstaden.
Sällskapsresan 6.0.
Ja, friidrottens förbundskapten Karin Torneklint har tagit ut en jättetrupp till EM i Berlin som startar på måndag.
Alla som klarat kvalgränsen får åka och det landade på 67 aktiva, sju fler än i Amsterdam senast.
Ändå har allt än så länge bara handlat om en enda friidrottare.
Meraf Bahta och hennes tre missade uppgifter till dopningpolisen.
Det fallet är ännu inte utrett och frågan är om Meraf Bahta kommer få stå på startlinjen när hennes första gren 10 000 meter avgörs på onsdag.
Jag tror inte det om RF:s jurister nu inte stryker hennes senaste prick i protokollet. Men med omvärldens ögon på sig har jag svårt att se dem se mellan fingrarna den här gången, med tanke på andra länders praxis.
Men över till årets sällskapsresa.
Sitter i turistklass
Alla som klarat kvalgränsen får följa med reseledare Karin Torneklint till EM i Berlin, hur långt de än är från en prispall eller en poängplacering på Olympiastadion nästa vecka.
Det är den svenska policyn.
Nu är Karin Torneklint inte ensam om att ha varit generös med platserna till just det här mästerskapet.
Det har varit ett allmänt drag i svensk friidrott och hos fler förbundskaptener före henne.
Men när truppen blir så stor som den här gången går det inte att blunda för att en majoritet av svenskarna kommer vara färdigtävlade ganska omgående och ha massor av tid att kolla in alla monument och attraktioner i den tyska huvudstaden.
Åttio procent sitter i turistklass på vägen ner och ännu fler kommer sitta där på väg hem.
Jag har ju skrivit om de här uttagningsprinciperna i snart 30 år nu.
Detta EM är väl ”Sällskapsresan 6” om jag räknat rätt, vilket är lika med hur många filmer Lasse Åberg orkade med.
Men någon gång skulle jag vilja se lite tuffare uttagskriterier.
Ser EM som en betald utlandstripp
Att man ska ha en realistisk chans att nå final eller topp åtta. Som inför OS när det är SOK som sköter uttagningarna och det alltid blir ett herrans liv inom friidrotten så fort de portar en uppenbar turist.
Att man spetsar till truppen och lägger kraften på de som verkligen har en chans att placera sig.
Förbundets medicinska team har ju begränsade resurser och lär få jobba för traktamentet i Berlin.
Det blir mindre tid över till de absolut bästa.
Läser man förbundets uttagningspolicy inför EM, så stämmer den sällan med verkligheten. Där är det tuffare krav, men bara på papperet.
Nu har jag känslan av att många aktiva ser EM bara som en betald utlandstripp och där målet för säsongen var att just fixa den biljetten.
Dubbelt så många medaljchanser
I Norge har man en helt annan filosofi och deras EM-trupp är nästan halverad jämfört med Amsterdam senast.
Nu har Norge inga stafettlag den här gången, vilket bidrar till att truppen reducerats.
De landade på halva Sveriges trupp med sina 33 aktiva, men har dubbelt så många medaljchanser.
Och norrmännen har inte strikt hållit sig till de officiella kvalgränserna, utan lagt sig snäppet under i de flesta grenar.
Som för att spetsa till det lite och välja en egen väg.
Jag gillar det.
Men med den svenska uttagningsprincipen behövs ingen förbundskapten för att ta ut laget. Det kan vem som helst som kan läsa en årsbästalista göra.
Det är inte som i lagsporter som ishockey eller fotboll, där en förbundskaptens tuffaste jobb är att välja bort namn.
Första gången jag placerade huvuddelen av den svenska truppen i turistklass var inför EM i Split 1990.
Många tyckte det var elakt, vilket det naturligtvis var och är också, medan andra knöt näven och ville visa att jag hade fel.
Det slutade med fyra EM-medaljer, vilket var en sensation med den tidens mått.
Så många hade inte Sverige tagit i ett europamästerskap sedan EM i Stockholm 1958 - 32 år tidigare.
Nu tror jag inte på samma effekt. Det överraskningsmomentet är borta för länge sen.
Försvinner Meraf Bahta är Sverige nere i tre realistiska medaljchanser i Berlin.
Armand Duplantis och Angelica Bengtsson i stavhopp och Daniel Ståhl i diskus.
Jag ser inga skrällchanser den här gången. Det skulle möjligen vara nästan okända Napoleon Salomon på 3000 hinder, som faktiskt är fyra i Europa i en gren få bryr sig om utom i mästerskapen.
Jag gillar Berlin och framförallt klassiska Olympiastadion med sina blå löparbanor.
När jag var här på ett mästerskap senast fick jag se två historiska världsrekord som jag inte ens kan spekulera i när de kommer att slås.
Usains Bolt 9.58 på 100 meter och 19.19 på 200.
Inte i EM i alla fall.
Just när det blivit lite svalare i gamla Svedala, landar jag alltså i en ny värmebölja i Berlin. Enligt prognoserna ska det vara en bit över 30 grader större delen av EM-veckan, med en topp på 38 grader på onsdag.
Det blir ett stekhett EM - oavsett hur många medaljer svenskarna tar.