Med beröm godkänt av reserverna i jagvädret

Publicerad 2019-12-08

Vi ställde upp med reserverna och ska också mäta oss mot sådana.

Trea i stafetten, säger ni?

Vi mosade Norge 2 med 27 sekunder, säger jag.

Någon hade klippt sönder en kolossal dunkudde över Lillehammer. Flingor stora som sparvar fladdrade över de minusgradiga skidspåren.

– Det är jagväder, sa Moa Lundgren och myntade ett dubbelbottnat uttryck.

För snöfall gör det lättare att jaga. Och grisväder passar det kämpande jaget vid namn Moa.

Höll undan för Finland

Med tre debutanter i stafettlaget var det aldrig realistiskt att rå på Norge eller ens USA. Därför var loppet så gott genomfört som vi kunde hoppas. Emma Ribom växlade i tätgruppen på förstasträckan, Elina Rönnlund orkade fyra av fem kilometer, Charlotte Kalla jagade och Moa Lundgren höll undan för Finland och Norge 2.

Trea i jagväder. Med beröm godkänt.

I går avslutade jag en krönika med att vi bara får acceptera Norges dominans. Jag fick den rimliga frågan varför, så här kommer ett försenat svar:

Norge har tre gånger så många elitsatsande skidåkare som Sverige, 3000 mot 1000.

Detta beror både på kultur – de spelar inte innebandy eller hockey i samma utsträckning – och geografi. Nationalarenan Holmenkollen ligger i Oslo där du kan skida hela vintern, medan vårt upptagningsområde är nordligare och folkglesare.

Fler privatsatsningar

Norge är rikare.

Jag har inga färska siffror, men för ett par år sedan omsatte det norska förbundet 80 miljoner kronor mot Sveriges 50. Gissningsvis har avståndet ökat sedan dess.

Norge har fler privatlag.

I Sverige måste du i princip tillhöra landslaget för att försörja dig på din skidåkning, så vida du inte är mästerlig i långlopp. I Norge finns flera privatsponsrade lag.

Vill du se in i framtiden brukar underdivisionen Skandinaviska cupen hjälpa. Där deltar framför allt unga norrmän och svenskar som aspirerar på platser i världscupen. Den gångna vintern var 19 av de 20 främsta killarna norrmän – endast Johan Häggström sprängde sig in – vilket är ruskig läsning. På damsidan var det jämnare: tio svenskor, nio norskor och en finska.

Det säger något. Precis som dagens stafett.

Norge har alltjämt världens bästa lag på damsidan och har vunnit alla världscupsstafetter sedan 2009. Men därbakom är vi redan ikapp och förbi. Redan i dag är vi tillräckligt bra för att vårt reservlag ska vara 27 sekunder bättre än Norges.

Det är inte värt ett rungande segerparty, men väl en liten knuten näve.

Sportbladets Nyhetsbrev

Skaffa Plus och få Sportbladets nyhetsbrev varje vecka! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial.