Satte ner fötterna – vid krigets rand
Erik Niva: Läktarna intresserade mig mer
Det finns inga värdelösa segrar.
Inte när man ska foga samman en ny spelargrupp, inte när man ska bygga upp en vinnarkultur igen.
Inte när man är Manchester United och sätter ner fotbollsfötterna i en verklighet vid krigets rand.
Det är ett par kilometer mellan den nybyggda, glaspläterade fotbollsarenan och det gamla fackföreningshuset på Kulikovo-torget.
För drygt två år sedan hette det att fansen skulle gå den här vägen för en av sina sedvanliga supportermarscher, men det var varken någon vanlig dag eller någon vanlig marsch.
Hemmaklubben Tjornomorets Odessa skulle möta Metalist från Charkiv. Det var en bisak, ett svepskäl. I själva verket förberedde sig de två klubbarnas ultrasgrupper för att – bokstavligt talat – gå ut i ett gemensamt krig.
Innan dagen var slut hade 48 människor förlorat sina liv i gatustrider mellan ukrainska nationalister och ryskvänliga separatister. 42 av dem brändes ihjäl inne i fackföreningshuset.
Alla fotbollsstäder har sina egna verkligheter, alla fotbollsklubbar sina egna problem.
Manchester United kom till den här matchen efter en höst då den skräddarsydda managermanipulatören inte riktigt fått miljardvärvningarna att prestera som budgeterat.
Ultras stormade in på bortasektionen
Zorja Luhansk kom hit som nomader i slutet av sitt tredje exilår. Runt deras hemstad rasar kriget vidare, men i Odessa bröt det aldrig riktigt ut. Spänningarna och motsättningarna finns kvar, men vapnen är i alla fall undangömda.
Någonstans ska man ju spela, och eftersom Uefa underkänt Zorjas tillfälliga hemmabas i Zaporizjzja så fick det bli här.
Temperatur runt nollstrecket och ishård plan. Bangers som detonerar i straffområdet, laserpennor som trevar runt och ultras som stormade in på bortasektionen för att plundra flaggor och banderoller.
Det var den typen av match då läktarna egentligen intresserade mig betydligt mer än planen, och det var uppenbart att det var en ovanlig sorts publik på plats.
En majoritet av Zorjas egna fans är fortfarande kvar på andra sidan stridslinjerna, så läktarna fylldes istället av Tjornomorets-anhängare utblandat med fans som slöt upp för någon typ av ukrainsk sak. Där hängde flaggor från de numera upplösta Krim-klubbarna – Tavrija Simferopol och FC Sevastopol – baner som tidigare synts på stridsvagnar och skyttegravar som tillhör de mer irreguljära ukrainska förbanden.
Vad gör man av en fotbollsmatch under de förutsättningarna?
Manchester United gjorde det de behövde göra, det de kunde göra. Först ser man till att klara av kampen – helst utan att drabbas av en klase skador – och sedan tar man reda på ifall det finns utrymme att hitta några fläckar att spela lite fotboll på.
Rapporterna från Rotterdam gjorde resultatet här mer eller mindre irrelevant, så det blev snarast om ett glamouriserat träningspass under osedvanligt ogästvänliga omständigheter. Kontrollen över boll och spelbild var så gott som total, men planen var för infrusen och för studsig för att de mer metodiska passningsmönstren skulle leda någonstans.
Nyttigt för Ibrahimovic
Det var den raka vägen som ledde fram till mål ikväll. Henrich Mchitarjan – som alltid gjorde mål mot Zorja när han spelade i den ukrainska ligan – hittade den med en fyrtiometersrush, en tunnel och en behärskad inrullning. Zlatan Ibrahimovic skenade fram längs samma aveny och höll liv i den målsvit som nu är fyra matcher lång.
Det var nyttigt för Ibrahimovic att fortsätta hitta rätt, det var härligt att se Mchitarjan flyta fram igen och det var fint att se Eric Bailly tillbaka igen (eftersläng eller inte). Sedan var det ju ärligt talat inte så mycket mer.
En seger är en seger – i synnerhet när man förlorat sex och kryssat en av sina sju senaste bortamatcher i Europa – och en avklarad prövning har man alltid nytta av.
Uppriktigt sagt tror jag inte att Manchester United kan ta med sig så värst mycket alls vad gäller mönster och detaljer i spelet. Däremot gör gemensamma upplevelser något med en grupp under utveckling och uppbyggnad.
Spelarna i Manchester United kommer nog inte ägna så värst många tankar åt det politiska läget i Ukraina framöver. Däremot kommer de att minnas när de spelade av den där jobbiga matchen på den där besvärliga planen inför den där fientliga publiken.
Det saknar inte värde. De kommer att ha nytta av den erfarenheten.