Bättre än någonsin – ska inte vara möjligt
För att citera Lasse Granqvist:
Oh mon dieu my god what is going on?!
Hur är det möjligt att vara bättre än någonsin när man egentligen borde vara slut?
Det var ju nu Milos Raonic, Grigor Dimitrov och Kei Nishikori skulle regera. Det var nu ”talangerna” skulle ha tagit över tronen. ”Gamlingarna” skulle vara slut vid det här laget.
Men nej.
Det är alltså Rafael Nadal som leker hem titeln i Franska Öppna och det är Roger Federer som joggar hem titeln i Wimbledon. Och det är år 2017 – inte 2007.
Roger Federer fyller snart 36. Han har blivit tvillingpappa två gånger. Han har spelat in över 100 miljoner dollar (!) i prispengar. Ändå ser han mer motiverad ut än någonsin.
Det är både anmärkningsvärt och beundransvärt.
”Sett totalt omutbar ut”
Finalen mot Marin Cilic blev visserligen en tråkig historia. Cilic var skadad och kunde inte göra sig själv rättvisa. Men det spelade liksom ingen roll. Han hade varit chanslös oavsett. Och det är inte utifrån finalmatchen vi ska analysera Federers åttonde Wimbledon-titel, utan hela hans resa dit.
I sju matcher har han sett totalt omutbar ut. Han har lyst av självförtroende. Motståndarna har sett slagna ut på förhand.
Det är ingen hemlighet att Roger Federer är bra på gräs; Wimbledon har alltid varit, är och förblir som hans andra hem. Men jag kan ändå inte låta bli att fascineras över HUR bra han är just nu.
Han har inte bara tagit sig tillbaka från sin tidigare skoningslöst kolsvarta formsvacka – han har blivit en bättre spelare också.
Han returnerar bättre, han har bättre psyke och framförallt – han har blivit mycket säkrare med sin backhand.
Federers backhand har alltid varit fin att titta på, men förr om åren var den också ett riskmoment. Det var från den sidan majoriteten av misstagen kom.
Nu är han så komplett som en spelare bara kan bli.
”Bättre än någonsin”
Det är alltid svårt att jämföra men frågan är om han inte är bättre än någonsin?
Jag tycker nog att han är det.
Sen förstår jag att det kan se löjeväckande ut att slå på den gigantiska trumman efter ett Wimbledon där han slipper möta såväl Rafael Nadal, Novak Djokovic som Andy Murray på sin väg mot titeln.
Men bara det faktum att vi ens kan lyfta frågan nu, när han är 35 år gammal, är häftigt.
Det här var Roger Federers 19:e grand slam-titel. Hans åttonde totalt i Wimbledon, vilket gör honom historisk som den klassiska turneringens meste mästare.
Det råder ingen som helst tvekan om att han är tidernas bäste grässpelare.
Jag tycker dessutom att han är världens just nu bäste spelare.
Andy Murray är visserligen etta på rankningen men det är Roger Federer och Rafael Nadal som egentligen borde – och kommer att – slåss om den där förstaplatsen.
Precis som för tio år sedan.
Det borde inte vara möjligt.