Irene Ekelund nöjd: ”Första gången på tre år jag inte har ont”

Publicerad 2017-06-23

Irene Ekelund i kvalet på 100 meter.

VASA. För fyra år sedan var hon friidrott-Sveriges största talang.

Världens snabbaste 16-åring.

På midsommarafton sprang hon in som åttonde och sista tjej i kvalet på 100 meter i lag-EM.

Det var ändå ett fall framåt för Irene Ekelund.

– Ja, för första gången på tre år har jag inte ont någonstans, säger hon.

Irene Ekelund.

Det är ett och ett halvt år sedan som Irene Ekelund tävlade individuellt i landslaget senast.

Nu halkade hon in på lag-EM:s 100 meter då Elin Östlund blev febersjuk och tvingades tacka nej.

Det är fyra år sedan Irene fick sitt gigantiska genombrott, vann ungdoms-VM på 200 meter på 22.92 och satte ungdomsvärldsrekord inomhus på 60 meter.

Då satte hon också sitt personliga rekord på 100 meter med 11.35.

Den tiden hade räckt till överlägsen seger i kvalet på 100 meter här i ett kylslaget Vasa.

Sämre tid nu – men nöjd

Fyra år senare stannade klockan på 11.88 och Irene tog sig vidare på tid.

– Men det kändes bra, faktiskt. Jag är inte tränad för det här ännu, men jag har inte ont någonstans vilket är jätteskönt. Jag har bara tränat snabbhet i tre veckor och det räcker inte långt. Men får jag bara snabbheten kan det gå riktigt fort. Och även om det inte gick 11.35-snabbt, så kändes det väldigt, väldigt bra, säger hon.

Irene står ut även efter sin blygsamma åttondeplats med sitt grönfärgade hår och matchande naglar.

Hon ser ut som den stjärna hon en gång var.

Men fyra år senare har hennes stjärna dalat, berömmelsen falnat och dansen kring guldkalven stannat helt.

Mentalt har det varit några tuffa år.

– Ja, det har varit tungt, men jag har aldrig haft några tankar på att sluta. Det är bara att kämpa vidare och jag vet att någon gång händer det. Bara jag får vara skadefri.

”Det är frustrerande ibland”

Du var en världsstjärna när du var sexton år och nu är 20. Har det hänt mycket rent fysiskt?

– Ja, det är klart. För något år sedan kände jag mig väldigt tung, men nu har jag tränat upp mig och lite frekvens på det här så kommer det säkert bli bra.

– Men det är klart jag vill komma tillbaka till där jag en gång var. Det är frustrerande ibland, men allt känns bra i kroppen och nu gäller det bara att plocka fram det där gamla igen.

Hur ser sommaren ut tävlingsmässigt

– Efter det här kommer jag att springa 200 meter i Sollentunas GP och sedan ska jag vara med i Världsungdomsspelen i Göteborg. Efter det vet jag inte. Planeringen sträcker sig inte längre än så. Den här sommaren handlar bara om träning och del tävlande och att ta mig igenom den skadefri. Att ta sig igenom säsongen utan att det händer något.

”Är då det ska gå fort igen”

Så det är nästa år det ska hända saker?

– Exakt. Det är då det ska gå fort igen.

Och om vi ser längre fram än så?

– Då är det OS i Tokyo 2020 som gäller. Det är fortfarande målet. Det är då jag ska vara som bäst. Sedan får vi se hur länge jag håller på. Men jag vill först och främst tillbaka dit jag var en gång och helst bli ännu bättre.

Lag-EM i Vasa är bara ett litet steg på den vägen.

Men hon fick ändå bära den svenska landslagsdräkten igen.

Bara det är en av Irene Ekelunds största segrar.

Sportbladets Nyhetsbrev

Skaffa Plus och få Sportbladets nyhetsbrev varje vecka! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial.

Följ ämnen i artikeln