Laul: Alms verkliga problem är ett annat
Nu svär jag väl i AIK-kyrkan igen men jag ger Andreas Alm rätt på alla punkter kring bytet som retade upp både Mohamed Bangura och hemmapubliken.
Alms verkliga problem är ett annat, och det är betydligt större.
Det var en märklig match på Friends Arena mellan AIK och Falkenberg: Sju mål trots ett tempo så lågt att Dickson Etuhu susade förbi tre gubbar och fläkte in Gnagets ledningsmål efter 25 minuter.
Totalt sju mål, fyra till AIK och tre till Falkenberg, och en dramatik som aldrig tog slut. Underhållning som förtjänade en större publik än knappt 11 000 men klacken sjöng i alla fall med sådan kraft att om vi befunnit oss på en normalstor allsvensk arena hade det beskrivits som ett jävla drag. Lätt att glömma ibland när det gäller AIK.
Målkavalkaden säger mycket om lagens försvarsspel, det är inte lika roligt men låt mig återkomma till det.
Debatten efteråt kretsade förstås kring Andreas Alms byte i 72:a andra minuten: Mohamed Bangura ut, Fredrik Brustad in.
Något som fick publiken omkring där jag satt att bli rasande på Alm. Efter ett tag fyllde även klacken på med den klassiska ramsan: ”Bang Bangura”. Det tolkade jag som en markering.
Går att förstå Bangura
Bangura själv var lika upprörd, det uppstod någon form av diskussion vid bänken och Mohamed traskade sedan rakt in i omklädningsrummet.
Att spelare blir arga när de blir utbytta är en sanning lika gammal som bytesregeln (som funnits sedan 1950-talet utan att jag hunnit kontrollera saken exakt?).
Det Alm reagerade på var att Bangura visade missnöjet även mot sin lagkamrat som var på väg in på planen i ett viktigt skede av matchen, därav diskussionen vid bänken.
– Jag tyckte att han skulle skicka in Fredrik med lite mer energi. Vi har lite saker att snacka om utifrån vilka signaler vi sänder, sa Alm på presskonferensen.
Jag håller med tränaren där.
Visst går det att förstå Banguras känsloyttring men Alm har i grund och botten rätt. Det är en sak att bli förbannad på tränaren, en annan om det kan upplevas som demonstrativt mot en lagkamrat.
Jag håller faktiskt också med Andreas Alm om att det var rätt att göra just den typen av byte där och då (inte nödvändigtvis med Brustad men den spelartypen, någon med fart, en Lundholm eller en Eliasson hade gått lika bra).
Hela min matchanalys, som jag fick skrota nu när det hände så extremt mycket, skulle handlat om att AIK – som under flera års tid jobbat med explosivitet som ledord i träning och match – bara har en spelare som egentligen växlar tempo, som maxlöper konsekvent i djupled och det är Johan Blomberg.
Mot Falkenberg var han planens bästa spelare (tillsammans med Falkenbergs veteran Stefan Rodevåg som var precis överallt hela tiden). Om AIK får fler spelare att trampa iväg à la Blomberg skulle de få ut ännu mer av sin offensiv.
Jag menar, i Goitom, Bahoui, Bangura, Blomberg, Ofori och i viss mån Etuhu som startade i dag finns egentligen en enorm kvalitet. Alla är inte på topp just nu, matchandet har varit tätt för vissa medan andra gått skadade. Men ändå: Fler än Blomberg måste kunna utnyttja farten som är en av de viktigaste komponenterna i dagens fotboll.
AIK:s 3-2 mål kom till exempel när vänsterbacken Alex Pereira svarade för en av få överlapningar med tempo, fick bollen av Bahoui och serverade ett fint inlägg till Goitom.
Carlgren pendlar
I övrigt var det nästan bara Blomberg som sprang.
Ja förutom i Falkenberg då som var tydliga i sin matchplan: De drog ner tempot när de hade boll för att skjuta iväg i blixtsnabba omställningar när det var läge för det. De fyllde på med folk i straffområdet vid inlägg mot AIK:s extremt darriga spel framför eget mål.
Men, som tränaren Hasse Eklund konstaterade:
– Det som gör att vi ligger i botten är att vi släpper in fyra mål.
Det som gör att AIK lär få problem att hänga med i den absoluta toppen är att de släpper in tre mål.
Totalt 17 på tolv matcher.
Det här är definitivt ett problem för Andreas Alm, däremot tycker jag inte att det är han som är roten till det.
AIK behöver helt enkelt bättre fotbollsspelare där bak. Jag är tveksam till att Haukur Hauksson verkligen kommer lyfta mycket mer, Per Karlsson behöver en bolltrygg etablerad mittback bredvid sig så att Nisse Johansson kan stänga sin vänsterkant igen.
Till sist, och jag vet att det här är ett känsligt kapitel för alla som har stora förhoppningar på målvakten Patrik Carlgren men han är ung, och har denna säsong pendlat för mycket i sina prestationer.
Det är naturligt för en ung keeper men lik förbannat ett besvärande faktum för AIK i allsvenskan och U21-landslaget inför EM.