Renaud Lavillenie om tårarna: ”Väldigt tufft”
Publicerad 2017-05-27
EUGENE. Hans jakt på dubbla OS-guld slutade i ett överraskande silver.
Men det som stannade kvar hos både friidrottsvärlden och Renaud Lavillenie var buropen från Rio-publiken och tårarna på prispallen.
För Sportbladet berättar han nu om vägen tillbaka.
– Jag kommer aldrig glömma det, men jag försöker se framåt, säger fransmannen.
Världsrekordhållaren Renaud Lavillenie kom till Rio för att för att försvara sin titel från London.
Och långt in i tävlingen var allt upplagt för en historisk dubbeltriumf. Men stödd av hemmapubliken vände brassen Thiago Braz plötsligt på tävlingen när han klarade 6.03 i första försöket. Renaud Lavillenie lade upp ribban på 6.08 – och rev ut sig till tonerna av burop från den brasilianska publiken.
– Jag är besviken för det var inte fair play från publiken, sa Lavillenie då och fortsatte:
– Sånt här ser man inom fotboll, inte friidrott. På Berlin-OS 1936 var publiken emot USA och Jesse Owens, men sedan dess har vi inte sett något och vi måste jobba emot det. Inte bra för imagen för OS.
Men den jämförelsen slog inte väl ut.
Och trots en ursäkt på Twitter buades fransmannen återigen ut när han klev upp på pallen. Och då brast det för Lavillenie som lämnade OS-stadion i tårar.
”Fått mycket stöd av vänner”
Nio månader senare har han tagit sig igenom en skadefylld inomhussäsong och står nu redo att jaga det VM-guld som fortfarande saknas på hans meritlista.
OS försöker han lägga bakom sig.
– Det var väldigt tufft, men mitt mål nu är att bara glömma det, eller inte glömma men sluta prata om det. Det finns mycket positivt att se fram emot, säger han till Sportbladet.
I Sverige var det en av de mest lästa nyheterna under hela OS, jag antar att det var än större i Frankrike, hur har du hanterat det?
– Ja, många var chockade över vad som hände. Men jag har fått mycket stöd från mina vänner och det är viktigt för mig. Det har gått nio månader nu... jag kommer aldrig glömma det men jag försöker se framåt. Det är gott om tid till OS i Tokyo, min motivation är fortfarande stark.
Man kan kanske vänta sig en artigare publik i Tokyo också...?
– Haha, ja.