Var nära att dö: ”Minns ingenting”
Berättar om olyckan: ”Kissade rakt ut över golvet”
Publicerad 2018-08-18
Svenske landslagsspelaren Jonathan Wikström, 27, var nära att dö efter en båtolycka i USA.
Nu berättar han för första gången om olyckan, vägen tillbaka – och om framtiden.
– Mitt första minne är att jag ställer mig upp och kissar rakt ut över golvet, säger 27-åringen till Radiosporten.
Det var den 4 mars som Jonathan Wikström, 27, svensk landslagsspelare i amerikansk fotboll, skadades allvarligt i en båtolycka i USA.
Jonathan och hans flickvän Shelby krockade med en bro och fördes båda till sjukhus med livshotande skador. Jonathan drabbades av en allvarlig hjärnskada och hölls nedsövd på ett sjukhus i Pensacola, innan han två veckor senare flögs till Akademiska sjukhuset i Uppsala. Där gjorde han långsamt framsteg och efter några veckor svarade han på tilltal och kunde röra sig fritt.
”Han var jättefull”
Nu, drygt fem månader efter olyckan, är han tillbaka i vardagen.
I en intervju med Radiosporten minns han tillbaka till vad som hände den där ödesdigra dagen i Florida.
Jonathan berättar att båten kördes av en ytligt bekant till Shelbys pappa.
– Vi åkte ner till strandbarerna i Pensacola och festade. Jag tänkte inte så mycket på att han drack väldigt mycket, det är väl vanligt tänkte jag. I efterhand har jag sett att jag tog kort på honom när han var jättefull. Jag kommer inte ihåg att jag tog korten, jag var ganska borta jag också, säger Jonathan till Radiosporten.
Han och Shelby hade gått och lagt sig i en säng på båten när mannen, kraftigt berusad, började köra.
Några minuter senare krockade han med ett brofäste. Mannen försökte fly från kustbevakningen, som efter flera försök till slut lyckades gå ombord på båten och stoppa honom.
”Var sjukt”
Då var Jonathan och Shelby medvetslösa. De fördes akut till sjukhus, där Shelby vaknade upp dagen efter medan Jonathan, som inte minns något av olyckan, försattes i medicinsk koma. Läget beskrevs länge som kritiskt men stabilt.
Tack vare en insamling hemifrån lyckades familjen få hem honom till Sverige.
– Mitt första minne är väldigt starkt. Jag kommer ihåg att jag kände att ”oj, vad kissnödig jag är”. Jag ställde mig upp bredvid sjukhussängen och kissade rakt ut över golvet. Jag var fortfarande rätt förstörd i huvudet, jag fick höra sen att jag hade tagit mina egna kläder i en garderob och använt dem för att torka upp. Jag gick och lade mig men det luktade så illa, så jag kände att jag var tvungen att göra rent lite i alla fall. Min mamma fick ta hem och tvätta sen. Det var lite sjukt faktiskt, säger Jonathan.
Vården han fick gjorde fantastiska resultat och bara några månader efter olyckan blev han utskriven från sjukhuset.
”Gett mig väldigt mycket”
Han är fortfarande sjukskriven, lider av hjärntrötthet och har ”väldigt ont” i axeln – men vill tillbaka.
SR berättar att han vill byta jobb från snickare och börja plugga till fysioterapeut, och att han vill tillbaka till fotbollen. Om det händer om ett år eller två vet han inte.
Samtidigt menar Jonathan att olyckan har förändrat hans liv – åt det positiva.
Före olyckan beskrev han sig som olycklig och ensam. Nu är han mer social, gillar att umgås mer med familjen, har slutat dricka alkohol – och har förlovat sig med Shelby som han ska gifta sig med i Florida.
– Olyckan har gett mig väldigt mycket mer gott än ont. Nästan så att man ibland kan tycka att man är lite glad att man var med om det. Annars hade man kanske inte fattat att man vill göra annat i sitt liv. Det har varit väldigt tråkigt för alla nära och kära, men jag känner att det är väldigt skönt att ha varit med om det. Jag kommer troligtvis ha men för livet, men om man bara kämpar och är positiv så kommer det gå bra.
I höst ska föraren ställas inför rätta i USA. Shelby kommer vara på plats, men inte Jonathan.
– Det räcker att hon är där, och folk som var med. Han (föraren) hade åkt dit flera gånger innan, men det hade vi ingen aning om. Så det var inte första gången. Det är väldigt tragiskt. Åker man dit en gång så lär man ju lära sig, tänker jag, men inte han, säger Jonathan.
