Inter dominerar – av egen kraft
Från galna Inter till galet bra.
Pazza Inter har blivit ett Inter da impazzire.
Zlatan då?
Tja, han kan inte bli bättre.
Om man får tro Roberto Mancini.
Det finns dagar, och den här årstiden är de inte så få, då jag undrar för mig själv varför jag flyttade hem från Italien.
Grå, våta dagar då man saknar Roms milda vintersol, Milanos decemberdis och – inte minst – den italienska ligan som vid den här tiden på året är uppe i högvarv. Jag har alltid tyckt att serie A
oftast är som intressantast runt jul; ett mönster har hunnit utkristallisera sig, men spänningen finns ännu kvar.
Ingen kan skylla på något
I går naggades den goda spänningen ändå lite i kanten när
Roma tappade två dyrbara poäng mot Livorno medan Inter fortsatte att visa att det är nya tider nu, att det finns en ny herre på den italienska täppan, en ny kung på ligatronen.
Förvisso dominerade Inter även i fjol, men då fanns hela tiden de små elaka rösterna som påminde om effekterna av Calciopoli, om minuspoängen för konkurrenterna, om Juventus som flyttats ner i serie B.
Denna säsong kan ingen skylla på något; Inter dominerar, Inter briljerar, Inter imponerar – av egen kraft.
Mest av alla imponerar tränare Mancini som, med capo Morattis miljoner och tålamod, äntligen lyckats få ordning på Inter, brutit förbannelsen, skapat en vinnarmentalitet.
Han är en klok man
Mancini är en klok man och därför manar han nu till besinning, påminner om att det är långt kvar än.
Det är fem poäng ner till Roma och åtta till Juventus, men ändå tror jag att det i slutet av säsongen blir Juventus som hotar Inter snarare än Roma.
Dels för att de vitsvarta från Turin inte har något Champions League som stjäl fokus och kraft, men allra mest för att, tja, Juventus är Juventus.
Charmiga, passionerade, vackra Roma i all ära, men Juventus spelare får ”vinnare” inristat i hjärtat i samma ögonblick som de för första gången drar på sig den randiga tröjan.
Mest talande är kanske det som huvudpersonerna själva säger om tabelläget. Romas mittfältare Daniele De Rossi slokade med huvudet framför tv-kamerorna när han sa att det kan bli svårt att komma i kapp Inter:
”Det är frustrerande, de vinner hela tiden”.
”Det är vår plikt”
Juventus tränare Claudio Ranieri, han tvekade däremot inte när han iskallt sa:
”Vi är Juventus, det är vår plikt att försöka ta dem”.
Så tänker man i Juventus, trots att tiden ännu inte hunnit läka alla sår, trots att laget ännu inte är lika starkt som före kraschen.
Därför ska det bli så intressant, så spännande att se hur det nya, vinnande Inter står sig mot Juventus fram i försommar när allt ska avgöras.
På samma sätt kommer striden i skytteligan, där Zlatan nu jagar Trezeguet i täten, att bli rafflande.
Roberto Mancini kom i går med stora ord om sin store spelare när han sa att Zlatan är i det närmaste komplett, att han inte kan bli mycket bättre.
Det är ett mycket tungt omdöme, även om det kommer från den egne tränaren.
Inte fulländad i landslaget
Jag håller dock inte riktigt med Mister Mancini, inte fullt ut. Zlatan är nära fulländning, förvisso. Ändå är jag övertygad om att han har en växel till att lägga in, i alla fall i landslaget.
Det får vara hur det vill med att blågult inte är Inter och att Zlatan har en betydligt mer otacksam roll där. Ska han bli allra bäst i världen måste han åstadkomma ännu mer även utanför klubblaget.
Ingen vet det bättre än Zlatan själv, ingen ställer högre kvar på honom än han själv. I EM
har han chansen att lyfta sig till den yttersta nivån och jag tror att han längtar dit minst lika mycket som vi andra.
Men ett halvår går fort och på vägen dit kan vi njuta av den italienska liga som känns roligare än på länge. Åtminstone om man inte heter Silvio Berlusconi.