Andraplatsen i Detroit - en seger för killen som förlorat i fem år

Grattis Marcus Ericsson!

En andraplats i Detroit är betydligt mer än bara en pallplats. Det är en seger för killen som förlorat i fem långa år.

2014 kom Marcus Ericsson till F1 med stora förhoppningar, men en usel bil i ett uselt team följdes av fyra år i ett kämpande Sauber där varken han eller hans teamkollega inte hade någon chans att vinna.

Ingen av teamets förare var inte i närheten av någon prispall i en sport som dikteras av tre team och sex förare.

Efter fjolårets säsong lämnade han F1 för Indycar och ett mästerskap som är allt annat än förutsägbart. IndyCar är en tävlingsform där strategierna varierar, där flera team och förare har möjligheter att vinna och där en säkerhetsbil plötsligt kan få stanna ute ett extra varv på banan för att tv-kanalen som sänder vill få ett längre avbrott för reklam.

Helgens andra lopp i Detroit var precis lika ovisst som de andra deltävlingarna som körts i år. Ericsson startade från ruta tolv och var elva efter 20 av de 70 varven, efter ytterligare ett tiotal varv hade han kört upp sig till plats fyra och när halva loppet var avklarat var han tvåa.

En placering som han sedan fick försvara under ett flertal omstarter.

Första pallplatsen sedan Kenny Bräck 2003

Det måste ha varit tufft mentalt för Marcus Ericsson bakom visiret. I så många år har han kämpat mot förutfattade meningar, mot så många troll som klankat ner på hans resultat och mot pressen att tvingas leverera trots att förutsättningarna inte finns där.

Men alla de tuffa åren, alla tuffa tillfällen har gjort honom stark.

I Detroit gjorde han inga misstag, han körde klokt, han körde säkert och han gav varken tvivlarna eller motståndarna någon chans. Han visste vad han ville och han levererade.

Åt segraren Scott Dixon fanns det ingenting han kunde göra, men den här juninatten kändes det inte som om det spelade någon större roll. Visserligen slutade Marcus Ericsson tvåa - men för honom betyder den pallplatsen så mycket mer än så.

Det var Sveriges första pallplats i IndyCar sedan Kenny Bräck var tvåa på Motegi i Japan 2003 och för Marcus personligen var det en seger i kampen för framgång.

Förhoppningsvis är det ett resultat som gör att han kan växa, att han äntligen kan få ordning på kvalen som varit en akilleshäl sedan tiden i GP2 och att han dessutom får ett självförtroendet som gör att han kan vara med och slåss i toppen om och om igen.

För Marcus Ericsson var andraplatsen i Detroit en seger som ger hopp om så mycket mer.

Följ ämnen i artikeln