Niva: Modric – bäste mittfältaren i Europa

PARIS. En begåvad liten grabb med för stort ansvar på för späda skuldror.

Det var då.

En komplett mittfältsmotor som behärskar allt man behöver kunna på en fotbollsplan.

Det är Luka Modrić nu.

Sportbladets Erik Niva.

Fotbollen har en förmåga att förr eller senare ställa dig öga-mot-öga med din egen historia, och idag var en sån där sanningsdag för Luka Modrić.

Säg Turkiet, säg EM och han ser mörker. Han minns den där kvartsfinalen för åtta år sedan, då Kroatien tog ledningen i den 119:e minuten bara för att sedan släppa greppet om den i den 120:e.

De hade stått vid tröskeln in till rummet där schackrutiga nationalhjältar samlas – där en hederssektion alltid är reserverad för bronslaget från 1998 – men tillåtit turkarna att slänga igen dörren.

– Jag grät som en baby den kvällen, har Modrić erkänt i uppsnacket till den här returmatchen.

Såg ut som ett barn

Själv såg han fortfarande ut som ett barn på den tiden. 22 år gammal, och liten som en gråsparv. Det var tänkt att han skulle ta ansvar och visa vägen – redan då var han lagets bästa spelare – men när han inledde straffläggningen var han inte ens nära att göra mål.

Skräck i blicken, gelé i benen. Bollen utanför målet, Kroatien ut ur turneringen.

– Det var mitt livs värsta förlust.

Åtta år har gått sedan dess, och lille Luka Modrić har gått och blivit riktigt, riktigt stor. Längre har han ju inte blivit, men jösses så han har vuxit.

Direkt efter EM 2008 drog han till England, och även om starten var försiktigt tassande dröjde det inte länge innan han fick Premier Leagues alla Patrick Vieira-typer att mest bara se klumpiga ut.

Sedan Real Madrid, sedan två Champions League-titlar – och nu alltså Turkiet igen.

Minfält – inte mittfält

Under den första halvleken höll den här matchen på att försvinna på ett mittfält som mest påminde om ett minfält. Det fanns inga vägar fram. Det var trångt och det var stressigt och det var uppenbart att Fatih Terim bestämt sig för att spärra precis varenda spelväg som de bollsäkra kroaterna sökte centralt.

Men för den som är tillräckligt skicklig finns det alltid en väg, alltid ett sätt.

Går det inte att passa bollen igenom motståndarförsvaret får man väl skjuta volleyskott över det.

Läget var ju egentligen inte särskilt bra – även på den här nivån hade 97 av 100 spelare skickat bollen upp på läktaren – men Modrić följde bollen med ögonen och lyckades få knät över den på precis rätt sätt.

Ett mästerverk. Ett utställningsföremål. Volkan Babacan borde ha räddat skottet, absolut, men det sänker inte den tekniska nivån på det.

Dödläget var brutet, matchen öppnade upp sig och Kroatien kunde börja spela sitt eget spel. I duellspelet hade Turkiet kunna hävda sig, men i fotbollsmatchen var de så gott som chanslösa.

Förlorade aldrig kontrollen

Srna borde ha gjort mål, Brozović borde gjort mål och Perisić borde gjort mål – och ska Kroatien förverkliga sin potential i den här turneringen måste de skärpa till effektiviteten.

Idag pressades de inte, idag förlorade de aldrig kontrollen.

Luka Modrić dikterade och dominerade som den kompletta mittfältsmotor han har blivit. Rätt ytor hela tiden, in i närkamper när det behövs. Alltid spelbar, alltid korrekt i beslutsfattandet. Säkra bollar när spelet ska cirkuleras, svåra passningar när möjligheten öppnar upp sig.

Det finns ju de som ifrågasatt om Luka Modrić ens är den bästa spelaren på Kroatiens multibegåvade mittfält – där Rakitić, Perisić och Brozović också håller hög internationell nivå – men när allt kommer kring är det ju ändå skillnad på klass och klass.

Luka Modrić är inte bara den bästa spelaren i Kroatien. Just nu är han den bästa innermittfältaren i hela Europa.

Följ ämnen i artikeln