Undrade: Händer det här på riktigt?
Käck: ”Var som att tiden stannade”
Publicerad 2018-07-21
CARNOUSTIE. Wow!
Vilken ”moving day” vi fick på Carnoustie.
Men vet ni vad? Det lär bli en minst lika rafflande avslutning.
Jag sitter här i presstältet och blickar upp mot den gigantiska tv-skärmen vi har framför oss. Det formligen kryllar av röda fläckar. Det ser ut som att någon pepprat sönder väggen med ett paintball-gevär.
Vad det är jag ser?
Hundratals birdies.
Lördagar kallas ”moving day” av en anledning. Flaggplaceringarna är oftast lite snällare och spelarna som halkat efter måste attackera. Det är meningen att det ska hagla birdies och eagles från alla hörn och kanter, men jag trodde nog inte att det skulle bli så här extremt – på svårspelade Carnoustie dessutom!
Det svängde fram och tillbaka på ledartavlan. Jordan Spieth inledde sin runda med en eagle på ettan, som är en par-fyra! Francesco Molinari kom som en raket med en bogeyfri runda på sex under par. Till och med Justin Rose – som var en enda putt ifrån att bli utslagen redan i fredags – blandade sig i leken genom en spektakulär 64-runda.
Men häftigast av allt var förstås Tiger Woods.
Jösses, vilken stämning det blev här när den 14-faldige majorvinnaren och diskuterbart bäste spelaren genom alla tider sänkte sin birdieputt på det 14:e hålet och klättrade upp i delad ledning.
Då var det som att tiden stannade för ett ögonblick.
Som att alla unisont undrade: Händer det här verkligen på riktigt?
”Kan det bli bättre?”
Halvvägs in i det här mästerskapet anade jag oråd. Henrik Stensons armbåge spökade, Alex Norén spelade stabilt men utan att glänsa – och ledde gjorde Kevin Kisner och Zach Johnson.
All heder åt dem, men det är inte direkt namn som får oss att darra av upphetsning. Personligen kollar jag hellre på ”Hem till gården” än att se just de två herrarna spela golf.
Nu är Kisner fortfarande i delad ledning och Johnson är alltjämt med i matchen, men ”moving day” ruskade om i fältet rejält och nu har vi – tack och lov – en riktigt spektakulär ledartavla framför oss.
Vi har tolv spelare inom fyra slag.
En av dem heter Alex Norén och är svensk.
En av dem heter Tiger Woods och är världens mest fascinerande spelare.
Kan det bli bättre?
Det är ju nästan så man trillar av stolen.
Faktiskt.
Vi har alltså de två på förhand häftigaste ingredienserna – en svensk och en Tiger – i mixen inför den sista dagen av The Open Championship.
”Fyra slag är ingenting”
Visst, fyra slag skiljer upp till ledartrion, men fyra slag är ingenting i den här sporten. De kan försvinna på ett enda hål.
Jag vet inte vad ni har för planer denna söndag den 22 juli till ära. Kanske ska ni gå på allsvensk fotboll, kanske ska ni sola och bada. Ett tips är annars att bänka er framför tv-apparaterna och följa avslutningen av The Open.
Det troliga är väl att Jordan Spieth vinner.
Kanske vinner Kevin Kisner.
Men…
Det KAN bli så att Tiger Woods vinner sin 15:e major, tio år efter sin senaste.
Det KAN bli så att Alex Norén tar sin allra första major och Sveriges andra på herrsidan.
Det får ni ju bara inte missa.