Larmades av förbundet efter intervjuerna
Spelarfackets ordförande okontaktbar – istället ringer agenten upp
Uppdaterad 2022-02-26 | Publicerad 2022-02-22
Svenska ungdomar pressas på hundratusentals kronor för att få avsluta sina gymnasieutbildningar i SHL-klubbar.
Efter att Sportbladet konfronterat Svenska ishockeyförbundet och spelarfacket med uppgifterna plingar telefonen.
Båda organisationerna har då kontaktat spelaragenten Claes Elefalk som nu vill intervjuas.
– Men det finns ingen kartellbildning mellan oss, säger Elefalk.
Spelarfacket Sicos tillförordnade generalsekreterare Klara Stenberg menade i intervjun med Sportbladet att det alltid är klubbarna som ska betala eventuell ersättning när en ishockeyspelare byter förening.
Detta efter att vi kunnat avslöja att elitföreningar i Sverige kräver hundratusentals kronor av familjer vars söner vill avsluta sina juniorutbildningar i klubbarna.
Gällande kritiken mot systemet ville Stenberg ta den internt med de kritiska agenterna Michael Rosell och Nina Wennerström – och på ytterligare frågor om hetsen kring intagningen och det bristande stödet till ungdomar som söker hockeygymnasier hänvisade hon till Sicos ordförande Kristoffer Sparring.
”Ringde mig och berättade”
Men efter samtalet med Klara Stenberg är det inte hennes kollega Sparring som hör av sig till Sportbladet, utan det är istället hockeyagenten Claes Elefalk som skickar ett sms.
Han säger att han då fått samtal från både Stenberg och Svenska ishockeyförbundets Mikael Rundgren, som är ansvarig för NIU-utbildningarna.
– Mikael och Klara ringde mig och berättade att det här hänt, vilka frågor de fått, att det var Patrik som hade frågat det och så vidare. För det här är något vi diskuterar gemensamt för att få det optimalt för hela sporten och det har varit ett fåtal agenter, företrädesvis de som är ganska nya i branschen, som önskat att sänka åldern. Men det har vi tämligen gemensamt tyckt inte är en bra idé. Så då ringde de mig och berättade och då tänkte jag att jag kanske också vill slå en signal så att jag kan tillfoga något, säger Elefalk över telefon.
Han tillbakavisar samtidigt med bestämdhet uppfattningen att det ska finnas en slags kartellbildning mellan Svenska ishockeyförbundet, SHL, Sico och delar av agentskrået.
– De uttalanden är helt inkorrekta och saknar verklighet. Jag har heller aldrig tidigare hört någon påstå detta, säger Elefalk.
”Har ju hört rykten – och kan bara beklaga”
Hur ser du på att det finns föreningar som kräver pengar av ungdomar som vill avsluta sin gymnasie- och juniorutbildning i klubben?
– Det där förekommer för en handfull elitspelare som vill byta klubb men det är likadant inom hela idrottsvärlden. Klubbarna vill knyta upp spelarna, som de investerat i, på så många år som möjligt och sedan försöker de förhandla med den nya värvande klubben. För det är värvningar det här handlar om. Då finns vi agenter där för att hjälpa till men det är förstås den värvande klubben som ska betala lösensumman i sådana fall
Hur ser du då på att klubbar säger till oss att de har som policy att inte betala när de får en ny juniorspelare – men samtidigt kräver pengar av andra – och att det slutat med att det är familjerna själva eller en agentur som fått betala för att spelaren ska få byta gymnasieskola?
– Det skulle jag verkligen inte acceptera. Familjen ska inte under några omständigheter betala själva. Att en agentur gått in och betalat finner jag väldigt märkligt, det har jag aldrig varit med om. Då har jag ändå jobbat inom hockeyn i 30 år. Det är helt fel sätt att hantera situationen. Men det är klart klubbarna har ju slipad och duktig personal som för de här diskussionerna, så det blir en förhandlingsfråga.
Jag har åtminstone tre exempel framför mig här där det hänt.
– Jag har ju hört rykten, och kan bara beklaga. Då är min kritik att de inte skött förhandlingen bättre eller att de vänder sig till fel klubb. Då är det rimligare att spelaren blir värvad av en förening som är tillräckligt intresserad av spelaren för att betala.
– Avtalen som används nu för de unga killarna på hockeygymnasierna är ganska likformade. Men förbundet har ändå inte nått fram till att det finns standardformat och standardavtal. Det är något vi ishockeyagenter och Sico riktat till förbundet, att det vill vi ha. Så vi hoppas att det kommer inom kort för sådant här ska vara reglerat hur det ska lösas.
Vem ska hjälpa ungdomarna när de ska förhandla sina gymnasieavtal?
– Det gör ju vi agenter.
Men då får ju ni inte vara med?
– Vi kommer ju in i januari eller februari, och skolan börjar i augusti. Då har de våren på sig men många har visserligen redan tecknat avtal eftersom de skyndat på processen under hösten innan vi kommit in i bilden. Men om det blir ett problem så sätter vi oss ned med klubben och resonerar oss fram till en lösning. Vi har aldrig varit med om att det är något problem att förändra eller korrigera.
– Men de flesta som vill byta hockeygymnasium är elever som inte trivs och den stora majoriteten av dem spelar långt ifrån toppkedjorna. De kanske inte får spela så mycket och då känner de att de vill byta förening och skola för att få mer utrymme sportsligt. Men för den absoluta majoriteten av spelarna skulle ju klubbarna aldrig begära några betydande belopp. Det är lite utrustning, klubbor och skridskor. Det handlar om några tusenlappar som den nya klubben i så fall ska betala.
Vem ska ge rådet till den killen att inte välja elitklubben där han hamnar i tredjekedjan, utan istället satsa på ett gymnasium där han prioriteras?
– Det tror jag att föräldrarna är kompetenta nog att reda ut själva. Man kommunicerar med den klubb man spelar i, sina tränare som vet var man befinner sig i stegen och var man är i klubbarnas rankning. Så intervjuar föräldrarna de här föreningarna. ”Hur har ni tänkt spela vår son? Hur ser ni att han kommer in i laget? Var hamnar han i er organisation?” Det är sällan ett problem, och uppstår ett problem som man inte finner en lösning på så får man byta klubb helt enkelt. Det är som i alla andra sammanhang, man vet inte med säkerhet hur något kommer att fungera innan man har provat på en tid.
Kan man begära det av föräldrar som kanske helt saknar ishockeybakgrund?
– Min erfarenhet är att det går väldigt bra. De flesta föräldrar har följt med sönerna på alla cuper, träningar, föräldramöten i klubbarna och känner sina tränare. Det är klart att det finns undantag men de föräldrarna har alla möjligheter att fråga någon god vän med insyn i idrott eller en lagkamrats föräldrar. Eller så kan de ringa förbundet och ställa frågor, de får säkert massor av frågor.
”Det måste förbundet ta hand om”
Claes Elefalk nämner att Mikael Rundgren på ishockeyförbundet tagit upp frågorna vi ställt om klubbar som fuskat vid gymnasieintaget. Agenten undrar nu vad det är för uppgifter.
Vi berättar om de tidiga påtryckningsförsöken och de framdaterade kontrakten.
– Så du säger till mig att klubbarna är så tävlingshetsande att de är beredda att rucka på vissa regler?
Ja, så ser det ut.
– Det låter inte alls bra. Det vill man naturligtvis slå ner på. Så kan man inte ha det.
Vem ska slå ner på det då, för det är det ingen som gör?
– Det måste naturligtvis förbundet ta hand om, men även Sico ska naturligtvis ta upp sådana frågor med förbundet och höra så att det sköts på rätt sätt. Vi måste se till så att alla följer de regler sporten har och jag tror att agenter är en del av det och det är jätteviktigt att vi påtalar så att det finns standardavtal. Men om någon fuskat måste vi komma till rätta med det.
Claes Elefalk trycker nu på hur betydelsefulla och viktiga agenterna är i dagens elitishockey.
– Vad som är så bra är att vi agenter är en motvikt mot klubbarna och förbundet. Vi representerar ju spelarna, det är de som är våra uppdragsgivare, och sedan vi kom in i ishockeyn har vi varit till stort hjälp för spelarna men också ishockeyn i stort i och med att det blivit en slags jämvikt. Vi står för den balansen tillsammans med Sico på ena sidan och förbundet och klubbarna på den andra. Det tror jag är väldigt, väldigt viktigt.
Men om ni är så viktiga för den balansen. Varför är den så viktig när spelarna är 16 år, men inte när de är 15 och ska välja klubb, utbildningsmiljö samt förhandla ekonomiska avtal med klubbar som sedan kan göra dem ersättningsskyldiga?
– Det finns äldre spelare som inte har agenter också där de har familjen eller bekanta som hjälper dem…
Men du säger själv att ni är så viktiga för balansen. Varför är den så viktig senare men inte i yngre år?
– Därför att jag tror att det är först på hockeygymnasiet och från 16 års ålder som det hela blir verklighet. Det är när du går på gymnasiet i de här klubbarna vi behövs.
Borde inte någon hjälpa spelarna när de ska välja den ”verkligheten”?
– De har ju hjälp av någon.
Vem då?
– De har en klubb som de kan få hjälp av och kan även vända sig till distriktet eller Svenska ishockeyförbundet. Hela landet är fullt av kompetens som de kan rådfråga och det är ganska basala frågor det handlar om. Vilken nivå ska jag välja, vad är lämplig klubb för vår son att flytta till, vilken idrottsmiljö passar han bäst i? Ingen kan svara på det bättre än deras tränare.
Men all den kompetensen finns ju även där för dem när de blir äldre. Varför behövs agenterna när du är 17 men inte när du är 15?
– För när du är 17 år kan du hamna i en elitsituation. Då kan du bli upplyft i a-laget och få ett så kallat rookie-kontrakt, alltså ett första anställningsavtal med a-laget. Då är det ju allvar. Det finns de 17-åringar som gör debut i SHL och året efter kommer sedan NHL-draften och hela den biten in.
Men de rookie-kontrakten är samtidigt enorm reglerade. Vad är skillnaden på att välja förening, ny hemort, skola och förhandla ekonomiska avtal med en SHL-klubb när du är 15 år jämfört med en NHL-klubb när du är 18?
– Därför att hockeygymnasieavtalet även är ett akademiskt avtal. Där har inte ishockeyagenter någon akademisk kompetens och därför ska inte vi ge råd där.
Men det är ju också ett klubbval som ska göras och ett ekonomiskt avtal som ska förhandlas?
– Men de är så likformade i dag. Men vi trycker tillsammans med Sico på för att förbundet ska införa standardavtal. Kanske kan också att frågan nu lyfts ytterligare göra så att förbundet agerar och skapar standardavtal för hockeygymnasierna. Det vore väldigt bra.