Ingebrigtsens: ”Vi är helt kompromisslösa”
Uppdaterad 2018-08-11 | Publicerad 2018-08-08
Gjert Ingebrigtsen, 52, är logistikchef på handelsbolaget Ahlsells norska del.
Han är gift med Tone och har hela sju barn och på sin fritid hjälper han gärna till när ungarna ska träna.
Och ja, just det. Tre av hans söner är Europamästare på 1 500 meter.
Det här är historien om en av friidrottsvärldens mest anmärkningsvärda familjer.
När vi pratas vid första gången har Gjert Ingebrigtsen precis kommit innanför dörren hemma i huset i Stavanger när vi når honom inför EM. Han är hemma och ”hämtar andan före allvaret”, som han uttrycker det.
– Jag åkte från Stavanger första juni, sedan dess har jag inte varit hemma, säger han.
Bevakar sina söner
Först Oslo, vidare till Stockholm, sedan ner till den höga höjden i Sankt Moritz och därifrån utflykter till Paris, Lausanne, Monaco och nu Berlin. Allt för att på plats kunna bevaka träningar och tävlingar för sina tre löparsöner, Henrik, 27, Filip, 25 och Jakob, 17.
– Jag jobbar med logistisk planläggning och det är klart att det blir mycket logistik när du håller på med idrott på den här nivån, det är mycket som ska anpassas, säger han.
Jobbar ja, det gör Gjert Ingebrigtsen dessutom 100 procent. Precis som frun Tone som driver en egenstartad frisörkedja i Stavanger och Sandnes samtidigt som hon blir navet för de övriga fyra syskonen och barnbarn i den stora familjen.
– Det här med friidrotten är bara en hobby, vi är en vanlig familj med vanliga jobb, säger pappa Ingebrigtsen.
Nåja. Om de nu var en vanlig familj från början så förändrades det hela med start 2012. Då sprang Henrik Ingebrigtsen in i världseliten över en sommar där han slog ett 36 år gammalt norskt rekord, vann EM-guld och sensationellt slutade femma på OS på 1 500 meter.
Vid sidan av banan blev han en sommaridrottens Petter Northug, snabb i käften, kaxig men också med en förmåga att backa upp allt han sade. Och vid sidan av det stod pappa och tränare Gjert och gjorde inte direkt något för att minska uppmärksamheten familjen fick.
Fyra år senare vann Ingebrigtsen EM igen. Men den här gången var det två år yngre Filip som var först över mållinjen – med Henrik som trea. Filip följde upp med ett VM-brons i fjol och hela världen började få upp ögonen för de norska löparstjärnorna.
De initierade hade vid den tiden redan börjat viska om en tredje broder. Talangen med versalt T.
Men ingen hade ens kunnat ana utvecklingen under 2018.
Året som Jakob, 17, inledde med att slå den olympiska mästaren Matt Centrowitz och flera andra på den klassiska Bowerman Mile i Eugene och via två JVM-medaljer kom till Monacos Diamond League där han fick en hel friidrottsvärld att fullständigt tappa hakan.
Rekordet sprängde gränser
För trots att Filip var den som slog norskt rekord med fantastiska 3.30,01 i loppet så överskuggades det ändå av fyran Jakobs 3.31,18. Ett junior-Europarekord med cirka fem sekunder, en tid som sprängde alla gränser för var en europeisk löparjunior ska kunna göra.
Den enda som inte var chockad var Gjert Ingebrigtsen.
– I en intervju med Stavanger Aftenblad sa jag att Jakob kan springa 3,32. Då blev Jakob helt chockad och sa att jag var galen och att ”jag inte förstår tid och fart”. Han trodde inte själv det var möjligt, han var väldigt chockad, det var som inte ens hans egen kropp förstod att det gick att springa så fort.
Gjert kunde kika i flera år av träningsloggar, jämföra träningstider och dra slutsatser. Jakob har i flera år tränat med sina bröder, om än på lite lägre intensitet. När Henrik och Filip höll på med dubbla idrotter långt upp i tonåren specialiserade sig Jakob redan som tolvåring.
– Jakob är vårt projekt. Hur långt det är möjligt att ta sig om du gör jobbet du planerat från en relativt ung ålder?
– Jakob är nog inte en större talang än sina bröder, men vi har utnyttjat hans talang på ett bättre sätt.
Hur blev då tre bröder världselitlöpare i en gren som är en av världens mest konkurrensutsatta?
Gjert drar ut på svaret, han vill inte gärna sätta etiketter på sin familj, det låter han hellre andra göra. Men svaret som kommer lider ingen brist på tydlighet för det.
– Vi har aldrig accepterat att det finns gränser. Ingen av oss tror att det finns någon fysiologisk eller anatomisk gräns för tre norska pojkar. Att vi inte skulle kunna bli lika bra som någon afrikan. Vi har aldrig accepterat de etablerade sanningarna.
Orden kommer snabbare och snabbare. Men Gjert stannar upp och liksom betonar det som ska komma:
– Sen är vi fullständigt kompromisslösa.
– I september lägger vi en plan för hela nästa tolvmånadersperiod. Sen håller vi oss till den planen, vi avviker aldrig från den. Det har varit en succéfaktor som kanske får tillskrivas min logistikbakgrund. Det är ett avtal mellan mig och mina söner. Utvärdering sker först när den perioden är slut.
Alla norrmän som följt en dokumentärserie om familjen på NRK har sett vilka konsekvenser det här avtalet kan få. Filip förbjuds att åka på semester med flickvännen och hennes familj, Henrik tränar samma dag som han gifter sig och Jakob får en stenhård utvärdering av sitt första mästerskapslopp som junior, trots en fin insats.
Skapar inte det är en oerhörd friktion i familjen?
– Jo då! Vi har kriser med jämna mellanrum. Men det handlar oftast om att vi får en rollblandning som är svår att hantera. Det gäller att skilja på rollen som tränare och far.
– Ska du hålla på med något så tufft som elitidrott måste du ibland acceptera saker som tränare som du aldrig skulle göra som far.
Det låter jobbigt?
– Det är fruktansvärt utmattande. Som tur är har resultaten varit bra över tid med stadig utveckling. Hade det inte varit bra hade man inte stått ut.
Gjert minns tillbaka på säsongen 2016 som han själv ville att Henrik skulle avbryta på grund av skada redan i mars. Men Henrik ville springa EM och OS och då var det upp till ”tränar-Gjert” att göra allt han kunde för det.
– Det var helt mot mina principer som tränare och far att pusha min son genom den träningen som krävdes för att bli konkurrenskraftig. Då gjorde jag saker som för en far är helt oacceptabla. Men Henrik tog brons – med knappt en halv fot – och vi tog oss igenom det även om det var tufft.
Har du läst hit har du kanske en bild en galen idrottsfarsa som vid fyra års ålder börjat drilla sina barn? Gjert märker att många ser honom så.
– Jag får mycket konstiga frågor, folk som har sjuåringar som de undrar hur de ska få att bli världsstjärnor, hur mycket de kan träna som åttaåringar. Vi tas till intäkt för mycket konstigt, att barn ska träna hårt och extremt, säger han och fortsätter:
– Jag har inga mål, det är barnen som har mål. För mig kunde de lika gärna låtit bli det här med idrotten. Men jag har ett avtal med att jag ska hjälpa dem att nå sina mål på bästa sätt.
Jagar EM-medaljer
Säsongens stora mål är EM. De tre bröderna dubblerar 1 500 och 5 000 meter och på en given dag kan alla tre slåss om medaljer på båda distanserna. Så här långt säger Gjert gjort allt i sin makt för att toppa formen hos sönerna.
Men nu tar han ett steg tillbaka.
– Jag tillåter mig aldrig att välja ut en favorit och jag lägger mig aldrig i taktik. De får ta beslut själva hur de löser sina lopp. På mästerskap är jag mer far än tränare, det är tufft med nerverna.
En vecka senare kommer Gjert Ingebrigtsen rusande i mixande zonen.
– Ni får fem minuter med Jakob, han ska på dopning, jogga ner – och sen ska han ta guld på 5 000 meter i morgon.
17-åringen har precis vunnit ett historiskt EM-guld på 1 500 meter efter en makalös frontlöpningsuppvisning och försöker samla tankarna.
– Det är helt sjukt, säger han.
– Jag har aldrig känt mig så bra. Jag fattade knappt att det var upplopp för det var ingen som försökte komma om, säger han.
Pappa Ingebrigtsen försöker ta in allt som hänt. Filip har gjort årets sämsta lopp efter ett fall i försöksheatet och Henrik har tagit sig i mål som fyra efter en tuff säsong.
– Jag har tre söner, förlåt jag har sex söner, men jag har tre söner som tagit EM-guld, skrattar han.
I höst kommer nya avsnitt av NRK:s dokusåpa om familjen. Det står redan klart att den kommer innehålla en alkholfri guldfest och bakom kulisserna-material från Filips otäcka fall i EM-försöken.
Men det kan bli många säsonger till.
I vintras sprang då elvaåriga Ingrid Ingebrigtsen hem titeln som norsk mästare på 600 meter – i 13-årsklassen.
– Ja, Ingrid kommer nog gå samma väg. Hon är lite lik Filip, med mycket jobb över lång tid kommer hon bli en väldigt, väldigt bra löpare.
William, 5, då ?
– William hoppas jag inte satsar på friidrott. Någon gång vill jag också trappa ner, säger Gjert Ingebrigtsen.
Den här texten har uppdaterats efter EM-guldet för Jakob Ingebrigtsen. Den publicerades första gången tisdag 7 augusti.