Hoff: Man trodde knappt sina ögon
GÖTEBORG Först ett plask rakt ner i vattengraven. Sedan ett stopp på ett hinder.
Ett stopp. Av topptrimmade Mary Lou med kanonryttaren Henrik von Eckermann på ryggen. Man trodde knappt sina ögon.
Men det var precis så mardrömslikt som hopp-EM inleddes för Sverige här på onsdagsmorgonen.
Tre timmar senare hade mardrömmen förvandlats till ett halleluja moment.
För då hade storfavoriten Peder Fredricson och hans lilla krigare All In seglat upp i en ledning som ingen kom i kapp. Det var en osannolik uppvisning. Inte minst eftersom han bara ”råkat” ta ledningen. Planen var att rida in på en topp-tio-plats.
Fredricson i täten individuellt och Sveriges lag som trea. Man vågar nästan inte tänka på hur detta ska sluta.
Hur det än går, den första dagens hoppning var sport när den är som bäst. En berg-och-dalbana i känslor. De egna i alla fall. För ryttarna visar inte mycket. Inte på denna nivå. Det gäller i princip alla, oavsett nation, kön och ålder. Det är en slags global stenmarks-kultur.
Makalös nollrunda av ungtuppen
Svenska lagets ungtupp, Douglas Lindelöw, 26, gjorde en makalöst fin nollrunda och räddade oss svenskar runt banan från att deppa ihop helt efter von Eckermanns magplask följt av Malin Baryard-Johnsson otroligt retliga lilla pet på en bom.
Visst såg Douglas glad ut och visst var han snabb upp till mixade zonen för att möta press, radio och tv. Men samtidigt så cool.
Henrik von Eckermann tog lång tid på sig innan han dök upp. Vem som helst kan förstå och känna hans besvikelse. Han som så gärna ville ge hemmapubliken världens bästa show. Vi led alla med honom. Satan vad surt att rida bort sina medaljchanser redan första dagen.
Men så är det i mästerskap. Det är - tack och lov - inte bara en dag på jobbet.
Jag vet inte vad han gjorde när han suttit av Mary Lou. Om han sparkade i marken, slet sitt hår eller fällde en stilla tår. Men tänk vilken bra läsning det hade kunnat bli. Utan frågor. Så mänsklig. Så sportig. För vad är sport utan dramatik, nerv och känslor?
Som det är nu kan man lätt tro att toppryttare är robotar. Och det är dom så klart inte.
Var nedstämd
När von Eckerman väl dök var han nedstämd, men helt i stånd att svara redigt och vänligt på våra frågor. Sympatiskt, välmenande och väluppfostrat som alla de svenska ryttarna, men som sagt.
Malin Baryard-Johnsson hade egentligen den svåraste uppgiften medialt idag. Hon gjorde en kanonfin ritt och Cue Channa hoppade övertygande. Ett litet pet är inte så mycket att säga något om, mer än att det är retligt. Det är lika svårt för henne som för oss att göra något upphetsande av det.
Och så har vi Peder Fredricson. Han behöver inte säga nåt egentligen. Han gör oss stumma. Hans uppvisning idag gör alla ord överflödiga och vi står där som guldfiskar utan en enda vettig fråga.
Då är det som allra bäst. När ryttarna slipper våra frågor, som inte heller är världens mest spännande alla gånger. När resultaten talar för sig självt.
► Snabbaste vägen till största och bästa nyheterna – ladda hem Sportbladet app (iPhone)
► Snabbaste vägen till största och bästa nyheterna – ladda hem Sportbladet app (Android)