Vad betalar du för – och till vilka?

Leifby: Miljonerna rimmar illa med verkligheten

avMarcus Leifby

Foto: JOHANNA LUNDBERG / BILDBYRÅN

Ishockeysäsongen är här, till helgen ­brakar det i gång, C More sänder allt och lite till men fundera gärna igenom vad du betalar för.

Och till vilka.

Det har gått 65 år sedan svensk television för första gången visade ishockey.

Bo Reimer, professor i Medie och kommunikationsvetenskap, skriver i sin studie ”Uppspel” att Radiotjänst (som skötte tv-sändningarna på den tiden) redan hösten 1954, samma år som de startade sin provsändningar i teve, visade ishockey.

Den första ishockeymatchen, faktiskt den första sportsändningen över huvud taget, var distriktsmästerskapsfinalen mellan Djurgården och Matteuspojkarna på Stadion.

Den andra ishockeymatchen, också 1954, var mötet mellan Sverige och Nottingham Panthers (6–6) i turneringen Ahearne Cup.

Conny Strömberg gjorde tre poäng.

Allt sänds

I dag går det knappt hitta en ishockeymatch som inte sänds någonstans.

Går Torgny Bendelin upp mitt i natten för att slå en drill så kan man ge sig fan på att det sänds på någon ”social tv-plattform”.

Under kommande åtta månader ämnar C More sända över tusen matcher från SDHL, SHL och Hockeyallsvenskan.

ÖVER TUSEN MATCHER.

Betalningsmodellen är förlegad, det går inte att välja det ena eller andra utan allt buntas ihop och säljs i en klump för 400-500 spänn i månaden.

Var hamnar då pengarna? 

SDHL har nyligen tecknat ett avtal med C More och SHL, hockeyallsvenskan har förlängt sitt avtal till 2026, men det mest spektakulära avtalet skrev SHL för ett par år sedan. 

690 miljoner per år

Avtalet, som sträcker sig till säsongen 2023/2024, ska enligt mina uppgifter vara värt 690 miljoner kronor per år eftersom ­Manfred Aronsson, då vd för C More, fick lämna in ett sent sockrat anbud i ett sista desperat försök att vinna budgivningen.

Och nu är Manfred Aronsson inte längre vd för C More.

Avtalet innebär att klubbarna i SHL kan räkna med minst 35 miljoner in på kontot varje år, egentligen ännu mer, men SHL betalar inte ut alla pengar, deras organisation växer och kostar, och det är dyrt att sparka ­pampar.

Hockeyallsvenskans tv-­avtal är inte i närheten värt lika mycket, av någon outgrundlig anledning valde ändå ligan att förlänga sitt avtal med C More i sex år och det skulle förvåna mig om det ger klubbarna mer än fyra miljoner per år.

Avtalen riskerar att skapa en klyfta ­mellan serierna och SDHL:s slant är ­ingenting i sammanhanget.

Eftersom C More kategoriskt vägrar att redovisa några tittarsiffror vet vi inte om SHL:s guldkantade avtal speglar intresset ute bland tv-konsumenterna.

Är det så att nio av tio (40 miljoner mot fyra miljoner) hellre konsumerar och betalar för SHL-­ishockey?

Nej. 

De tittarsiffror som är publika (C More-syskonen TV4, Sjuan, TV12, Sport­kanalen) hos MMS, Mediamätning i Skandinavien, visar att SHL-­lagen där står för 60 procent av ­tittandet, och hockeyallsvenskan för 40 procent. 

Att ”SHL-tittarna” i högre utsträckning skulle köpa de dyra paketlösningarna är ­ologiskt eftersom några av lagen
i hockey­allsvenskan (AIK, Björklöven, ­Modo, ­Södertälje, Västerås, och förra ­säsongen även Leksand) attraherar en stor publik.

Summa summarum? 

C More hade aldrig kunnat betala så mycket pengar för och till SHL om det ­inte hade varit för alla de kunder och supportrar som betalar för att titta på sina lag i hockeyallsvenskan.

AIK:are köper tv-kanaler – Djurgården värvar en spetsforward, Löven-supportrar tecknar nya abonnemang – Skellefteå hänger upp en ny jumbotron.

”Egna avtal”

Dessutom kan SHL-klubbarna i stort sett plocka vilken spelare de vill, från vilken lägre division som helst, när de vill, för ­nästan inga pengar alls.

Tv-avtalen och dess hederlighet går inte heller att diskutera eftersom C More och vissa ligaorganisationer bara rycker på axlarna och rapar ur sig ett ”varje liga förhandlar sitt eget avtal” eller ”vi ­kommenterar aldrig några summor”.

Undrar varför.

Glad solidarisk säsong, svenska hockeyfamiljen!

ARTIKELN HANDLAR OM

Sport i tv

Cmore