Wennerholm: Fick se en av årets stora sensationer

SPORTBLADET

VASA. Lag EM:s andradivison kan ses med en axelryckning, men jag hade knappt landat här i finländska Vasa innan jag fick se en av årets stora sensationer.

17-åriga finländaren Samuel Purola.

Rekordslaktaren från Uleåborg.

Det låter nästan som en kriminalroman av Sjöwall & Wahlöö , men jag kan garantera att Purolas historia är nästan lika spännande.

Här kommer en ur-finländare från en stad nära polcirkeln och krossar varenda rekord som finns i ålderklassen. Dra ett - nåja, nästan - rakt streck mellan Luleå och Finland och du hamnar i Uleåborg.

Så långt från sprintnationer som soliga Jamaica eller södra USA som det går att komma.

Här i Vasa kom Purolas senaste rekord när jag stod och höll på att frysa häcken av mig där på pressläktaren och förbannade att jag inte tagit med mig både dunjacka, fleecetröja och bandyportfölj till den här midsommarhelgen i Finland.

Nästan beredd att möta en isbjörn

Midsommar luktar sol och värme, men här i Vasa var jag nästan beredd att möta en isbjörn på de öde gatorna denna fredag. Det fanns i alla fall inga andra ute på gatorna i en stad där folk drar ut till de otaliga öarna i skärgården den här helgen. För att frysa ännu mer.

Sedan ser jag detta fenomen Samuel Purola springa in på 20.85 på 200 meter i nollvind, nytt finländskt rekord för 18-åringar och en putsning av hans eget veckogamla personbästa med en tiondel. I ett kval som egentligen inte betydde ett smack mer än att ta sig vidare.

Den tionde bästa tiden i Finland, oavsett ålder.

Det är alltid en upplevelse att se dessa supertalanger på nära håll och jag kollade Purolas lopp bara minuterna efter att ha sett svenskan Irene Ekelund göra landslagscomeback i en individuell gren efter ett och ett halvt års uppehåll.

Irene som var en världsstjärna i sin åldersgrupp som 16-åring, men som är en medelmåtta som 20-åring. Det är inget elakt i det påståendet, utan mer ett konstaterande över hur kort steget är om karriären stoppas av skador och växtvärk.

Han borde ensam fylla en Finlandsfärja

Friidrotten är den mest kompromisslösa av alla idrotter. Minsta störning och du rasar obönhörligt från toppen.

Men just nu verkar det som om inget som kan stoppa den unga finländaren Samuel Purola.

För en dryg vecka sedan sprang han 100 meter på 10.33, en tid som gör honom till trea i åldersklassen i världen bakom två amerikaner.

De sprang sina tider i solsken och värme.

Samuel Purola sprang sina 10.33 i Paavo Nurmi Games i ett kylslaget Åbo, som också krävde vinterkläder för de som fanns på läktarna.

– Nog tror jag att jag i sommar kommer åtminstone ner i trakten kring 10,25. Inte börjar jag lova ett finländskt rekord ännu i år, men med lite värme och bra vindar kan jag komma nära, sa 17-åringen kaxigt, men samtidigt blygsamt då han intervjuades av finska Yle efteråt.

Sedan vet ingen var det tar vägen upp i senioråldern.

Irene Ekelund är ett bra exempel på att vägen sällan är spikrak.

Men vilket affischnamn Purola plötsligt är inför Finnkampen i Stockholm i början av september. Han borde ensam fylla en Finlandsfärja till Värtan.

▪▪▪

Sverige åkte ur lag-EM:s Super League för två år sedan och som sista lag och förbundskapten Karin Torneklint hade hoppats bli kvar, då Ryssland bannlystes från tävlingarna och lämnade en plats öppen.

Nu blev det inte så och svenskarna får försöka kvala sig tillbaka till Europatoppen. Jag tror de fixar det.

Det känns som det finns ett helt annat go i svensk friidrott idag efter alla framgångar och genombrott. Framgång föder framgång och namn som Lovisa Lindh och Daniel Ståhl drar med sig andra.

Ingenting är omöjligt, som det hette där i början av 2000-talet då namn som Carolina Klüft, Christian Olsson, Stefan Holm och Kajsa Bergqvist bevisade den tesen.

Men jag hade gärna sett en ”svensk” Purola.

Där har de friidrottstokiga finländarna hittat sin frälsare.