Flinck: Sveriges väg fram till semifinal är riggad
Därför är det ”nu eller aldrig” för Sverige i ett VM
Publicerad 2023-12-01
GÖTEBORG. Lottningen ger ”nu eller aldrig”-vibbar för Sverige.
Eller ”lottningen” ska det nog vara.
För det här är inget annat än en riggad väg till medaljer för Sverige.
”Lottning”, skriver jag inom citationstecken.
Gick inte allt rätt till när VM lottades den 6 juli i Scandinavium?
Var några av bollarna i glasskålarna varmare än andra?
Bytte de charmiga barnen, som drog lotterna uppe på scenen, lappar med varandra utan att någon såg?
Nej då, jag var själv på plats och såg inget fuffens. Allt gick säkert rätt till under själva lottningen.
Den riggade vägen för Sverige (och i viss mån också de andra värdnationerna Danmark och Norge) hade asfalterats långt innan dess.
För det finns nog ingen annan idrott där värdnationerna i VM och EM kan skaffa sig sådana stora fördelar som inom handbollen.
Förr fick det land som arrangerande VM välja vilken grupp man ville placera sig i när resten av lottningen var avklarad. Det har blivit svårare på senare år då VM numera oftast spelas i flera länder.
Ni minns kanske hur det kröp fram fem dagar efter lottningen till förra dam-VM hur värdarna Spanien bytt plats på kvartsfinalparen så att det blev en stentuff halva med de sex bästa lagen från det OS som just hade avgjorts och Spanien på den andra, lätta halvan?
Vi har genom åren också sett hur arrangerande länder trixat och fixat med schemat så att de får extra vilodagar eller färre resor än konkurrenterna.
IHF har med andra ord gett mästerskapsarrangörerna enorma friheter. Man har det sista ordet men verkar tillåta det mesta.
Axnér valde ut Montenegro före lottningen
Inför årets VM valde arrangörstrion att placera in sig själva och ytterligare fem lag i varsin grupp redan tre dagar före lottningen.
Det här har gjorts tidigare också men då har man ofta kunnat se kommersiella skäl bakom placeringen av vissa lag i vissa städer, som att de danska herrarna spelat i Malmö när Sverige arrangerat mästerskap.
Det har inte framkommit vilka bevekelsegrunderna var för att placera ut just de här åtta lagen så här inför detta VM.
Men när jag frågar svenske VM-generalen Krister Bergström säger han utan omsvep att det är sportsliga skäl som ligger bakom, de kommersiella kommer i andra hand den här gången. Arrangörsländerna har helt enkelt försökt ge sig själva så lätt väg fram till semifinal som möjligt.
De fick placera ett valfritt lag i den grupp man skulle slås ihop med i mellanrundan. Bergström lät Tomas Axnér bestämma för Sveriges del och förbundskaptenen valde då Montenegro.
Det lilla landet på Balkan var förmodligen det sämsta laget i seedningspott ett och därmed riskerar Sverige inte att stöta på något annat toppseedat lag i mellanrundan.
Norge tog lite överraskande Frankrike, vilket betyder att de visserligen får möta fransyskorna i mellanrundan men riskerar inte att ställas mot dem i en kvartsfinal eller semifinal. Danmark valde Tyskland till sin grupp i mellanrundan.
Arrangörstrion snackade sedan ihop sig och placerade också ut Nederländerna och Spanien i varsin grupp.
När toppnationerna blivit färre (Ryssland är ju utestängda sedan snart två år) men antalet VM-deltagare fler blir det förstås lättare för förhandsfavoriterna att rigga grupperna och schemat så att man undviker att slå ut varandra före semifinalerna.
Den här gången ”råkade” det falla sig så att om Sverige, Norge och Danmark sköter sina kort rätt och vinner varsin mellanrunda finns det ingen risk att de möter varken varandra eller Frankrike i en kvartsfinal.
Här får Sverige sägas vara den stora vinnaren då man är det svagaste laget av de fyra – på papperet i alla fall.
– Det ligger utrullat för det svenska landslaget, om man ska vara riktigt ärlig, säger Bergström.
Ypperlig mix i truppen
Till denna riggade väg fram till medaljmatcherna ska vi lägga...
...att Sverige har hemmaplan i ett VM för första gången, fram till kvartsfinalen vill säga.
...att Axnér anser sig ha sin hittills starkaste trupp (på papperet i alla fall). För första gången hade han alla aktuella spelare tillgängliga när han tog ut truppen. I sina tidigare mästerskap har till exempel Olivia Mellegård, Mathilda Lundström eller Johanna Bundsen saknats av olika anledningar.
...att Axnér gör sitt fjärde mästerskap som förbundskapten och har fått sätta sin prägel på det här laget i drygt tre år nu. Med tanke på att det stora målet hela tiden varit OS i Paris i sommar bör lagbygget vara i princip klart nu.
...en ypperlig mix i truppen. Det äldre gardet – för att inte säga stommen med Roberts, Blohm, Hagman, Bundsen och Lagerquist – bör vara på sin topp nu och förhoppningsvis ett drygt halvår till samtidigt som generationen under dem har mellan tre och fem mästerskap i ryggen. De här två generationerna kryddas med framtidsnamn som Tyra Axnér och Nina Koppang i sina specialistroller.
Allt detta sammantaget, men framför allt den snitslade banan till semifinal, gör att jag vill utbrista att det är nu eller (kanske) aldrig för damerna i ett VM, som man faktiskt aldrig tagit medalj i.
Jag skriver ”kanske” då man förstås hoppas att det här är turneringen där Sverige tar klivet upp och blir en stadig medaljkandidat framöver, lagom till OS.