Thorén: Vem tar ansvaret i Segers frånvaro?

GÖTEBORG. Ett väntat starkt resultat.

En oväntad svag publiksiffra.

Och en stilla undran: Vem höjer rösten i lagkapten Caroline Segers frånvaro?

Ända sedan 80-talet och IFK Göteborgs Europacupäventyr har jag älskat att gå stråket från Heden bort mot Ulleviområdet på matchkvällar.

Göteborg, min stad. Fotbollsstaden som med stolthet blivit damlandslagets hemmaort.

Invigd som nationalarena i april 2009, med en inramning som sköt fart under de vackra EM-dagarna 2013.

Efter den inställda matchen mot ett strejkande Danmark i höstas har fansen och staden längtat.

Eller?

Redan på Heden var det ganska tomt med folk. Visserligen fullt ös utanför Gamla Ullevi med flicklag, ansiktsmålning och flaggviftande, men ändå var 8 092 på läktaren en bit under målet på 10 000.

Risken är att herrarnas VM-genrep på lördag sker på bekostnad av VM-kvalpubliken.

Skilda världar på planen

Nåja, solen var stekhet och hybridgräset grönt. Optimalt för en fotbollsfest mellan Sverige och Kroatien.

På planen var det skilda världar jämfört med de förutsättningar som rådde när lagen möttes i Kroatien i höstas, i Peter Gerhardssons tävlingspremiär som förbundskapten (seger med 2–0).

Då öste regnet ner, gräsytan släppte, jord färgade de gula strumporna bruna och gjorde passningsspelet svårt att bemästra.

De yttre förhållandena på Gamla Ullevi var gynnsamma för de svenska spelarna som genom alla led besitter en högre individuell teknisk skicklighet än konkurrenterna i Kroatien.

Men ändå nyttjades det inte fullt ut i första halvlek.

Det har skakat ordentligt i fotbollsnationen Kroatien de senaste dagarna då Dinamo Zagrebs tidigare vd Zdravko Mamic dömts till fängelse för ekonomisk brottslighet.

Jag vet inte om damlandslaget var lamslaget av den krassa manliga verkligheten, men en passivitet, ett extremt lågt försvarsspel, en oförmåga att vårda boll i omställningarna präglade laget. Å andra sidan spelade de sina defensiva kort väl och gjorde det svårt för Sverige.

Saknades rörelse

Kroatien backade hem från start vilket innebar att de tre svenska backarna utan press kunde vandra upp hela vägen mot spelyta två. Därifrån byggde de anfallen med för många bolltouch, vilket skapade ett långsamt tempo. Dessutom saknades det rörelse framför dem och när innermittfältarna Hanna Folkesson och Kosovare Asllani gick djupt för att hämta boll drogs tempot ner ytterligare och det blev enkelt för ett kompakt Kroatien.

Magdalena Ericsson försökte lösa upp knutarna med ett par spelvändningar, Nilla Fischer med djupledsbollar ner mot hörnflaggan på höger sida men där var det stängt och en bisvärm av pressande-täckande-understödjande kroatiska spelare.

Som farligast blev det när svenskorna kom fram på vänster kant med Sofia Jakobsson rättvänd i fart, men det skedde alltför sällan.

Det viktiga målet kom efter en tilltrasslad situation i Kroatiens straffområde där Linda Sembrant dröjde sig kvar och kunde frispela Stina Blackstenius. För första gången var Kroatiens duktiga mittback Leonarda Balog inte på rätt plats.

Målet var viktigt, men pausvilan ännu mer betydelsefull.

Har ingen aning om skadade lagkapten Caroline Seger var inne i omklädningsrummet och manade på i halvtid, men klart saknades hennes röst på planen när spelet krampade.

Seger är damlandslagets Svensson

Hon har blivit damlandslagets Anders Svensson, Elfsborgs före detta landslagsspelare. En krävande lagkamrat, en spelare som gör analysen på stående fot och som bär sitt lag när det har svårt att gå. Kan hon inte spela saknas en viktig röst, en vass hjärna och säkra passningsfötter.

Men det löste sig ändå. I andra halvlek startade Kroatien sin press en aning högre. Den faktorn i kombination med att spelarna mattades och Sverige fick en mycket bättre rörelse öppnade spelet och bäddade för chanserna. Sofia Jakobsson och inhopparen Elin Rubensson skapade ytor för sina medspelare, Magdalena Ericsson och Linda Sembrants passningar in blev vassare och avgörande.

När Stina Blackstenius kunde sätta 3-0 knöt Peter Gerhardsson näven i en glädjeyttring och vände sig mot sin bänk.

Segern var i hamn, om han nu hade tvivlat på det.

Matchen slutade 4-0, men siffrorna kunde blivit större om spelarna hade haft ett större fokus i samband med avsluten. Det hade så klart varit betydelsefullt för målskillnaden i gruppen, men oavsett pekar allt nu mot en avgörande match mot Danmark i höst. Har svårt att se att Sverige skulle missa den chansen. Laget har satt sig i förarsätet efter 3–0 i matchen som aldrig spelades hemma mot ett strejkande Danmark i höstas. Det finns en direktbiljett till VM nästa sommar och den bör bli blågul även om danska motståndet blir gruppens hårdaste.

Och visst får man i sommartider längta lite efter att se Peter Gerhardssons lagbygge prövas i ett mästerskap. Låt oss börja drömma om Frankrike.

Sportbladets Nyhetsbrev

Skaffa Plus och få Sportbladets nyhetsbrev varje vecka! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial.