”Jag får ont i hela kroppen när jag ser det”

VM i Åre 2019: Thomas Fogdö på plats – 24 år efter olyckan

avMalin Wahlberg

SPORTBLADET

ÅRE. Det har gått 24 år sedan olyckan som förlamade Thomas Fogdö från midjan och neråt. 

Nu är han tillbaka i Åre för att följa VM. 

– Varje gång jag åker in kan jag inte låta bli att snegla upp mot där det hände, säger han.

”Hejsan berget! För 24 år sedan hade vi en dust. Du vann den gången... but I'm back!”, twittrar Thomas Fogdö.

I fredags var det på dagen 24 år sedan oturen var framme. Eller var det verkligen det? Inte enligt Fogdö själv.

– Om det var otur eller klantigt är ju omdebatterad, jag är mer inne på det sistnämnda. Jag hade alldeles för hög hastighet, visst uppknäppta pjäxor och tanken var i nästa åk, inte på det jag gjorde just då. Det gick så fort att jag borde ha varit fokuserad. Jag ser det inte som otur, det kan fort gå åt fel håll och på den där ”jag ska bara sekunden” kan det hända saker som du ångrar i hela ditt liv.

Foto: PONTUS LUNDAHL / TT

Fogdö stod på toppen av sin karriär som 24-åring och hade vunnit fem världscupsegrar i slalom. Men under träningsåket i Åre tog karriären slut och livet en ny vändning.

”Förstår att nu går det åt helvete”

Det var under en transportsträcka som Fogdö föll illa och landade på en stubbe. 

– När jag tappade balansen förstod jag att nu går det åt helvete. Det tog bara tvärstopp, men det gjorde inte ont. Men jag låg på rygg och hade benen dubbelvikta över mig och så vig var jag inte egentligen så jag förstod att något gått sönder. 

Fogdö hade brutit ryggen och blev förlamad från midjan och neråt. De fyra följande månaderna tillbringade han på sjukhus i Umeå. 

– Han som opererade mig var otroligt tydlig och sa "du kommer förmodligen att få sitta hela livet i rullstol", så det fanns inte utrymme för någon alternativ tolkning. Det var brutalt, men jag började hantera det där. Men innan jag förstod fullt ut vad de innebar, det vet jag fortfarande inte, säger Fogdö.

Fick besök av Gunde

På sjukhuset fick han besök av flera andra alpinåkare. Även Gunde Svan dök upp med några visdomsord. 

– Jag fick en tavla där det stod "Ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid". Det var lätt provocerande då. Jag kände bara "vad fan, jag kan inte ens klä på mig själv". Men den där tavlan hamnade vid fotändan av sängen så den fanns där varje dag. Gunde är ju en av mina stora idoler, bara att han tog sig till att komma och säga hej var hur stort som helst. 

Stödet från familj, sjukvård, alpinvärlden och resten av Sverige var enormt. Men det var inte bara positivt att vara en känd, framgångsrik idrottare med bruten ryggrad.

Foto: Anders Wiklund/TT
Fogdö håller pressträff från Umeå Lasarett

– Första en och en halv månaden var jag aldrig nere i centralhallen (på sjukhuset). Jag ville inte dit. Många andra har sagt precis samma sak, känd eller okänd, det känns som att alla stirrar på en. Jag var inte alls bekväm i situationen. Men jag bestämde mig för att göra en presskonferens och sedan försöka landa i det. Jag har aldrig varit bekväm i den här offentliga situationen, nu börjar jag väl blir det vid 48 års ålder, men då var det otroligt jobbigt. 

Hur är det att vara här i Åre dag? 

– Det är tudelat, jag kan inte sägs annat. Varje gång jag åker in kan jag inte låta bli att snegla upp mot där det hände. 7 februari är på ett sätt en födelsedag också, kanske inte i alla delar positiv, men livet har ju blivit bra ändå. Det kunde jag ju inte tro då. Men det är klart att det gör ont i själen och hjärtat att inte ha fått avsluta. 

Fogdö fortsätter: 

– Fem-sex år efter olyckan fick jag åka på en pistmaskin upp bara för att se hur det såg ut och min minnesbild stämde inte överens. Jag tyckte att det var ett ganska flackt parti, det var därför jag tog så mycket fart för att slippa staka. Men det var ju snorbrant där. Så det var lite knepigt, men det finns ju kvar som ett minne och det kommer det alltid att göra.

”Får ont i hela kroppen när jag ser det”

Fogdö jobbar i dag bland annat med idrottspsykolog och hjälper flera alpinåkare. Han har tre döttrar, alla nio år gamla, och följer skidåkningen noga. 

– Störtlopp tycker jag är kul, men jag tycker inte om när de ramlar. Jag får ont i hela kroppen när jag ser det. De får gärna hålla sig på benen. Men jag älskar skidåkning, det har aldrig varit någon bitterhet. När jag låg på sjukhus låg jag och följde säsongen jag skulle vara med på tv. Jag är inte förbannat på skidorna, möjligen är jag förbannad på mig själv.

Foto: DENNIS YLIKANGAS / BILDBYRÅN

Hur mycket saknade du skidåkningen? 

– Det jag saknade mest var gemenskapen som är i den här cirkusen. Det är så speciellt. Varje höst var en plåga. Första fem åren var det riktigt, riktigt jobbig på hösten när det började kittla i magen. Just att jag inte vad med där.

Fogdö, som tidigare har varit mental coach till Myhrer, tror på flera svenska medaljer i hemma-VM.

– Team-eventet tror jag stenhårt och jag tror på Matts (Olsson) och Frida (Hansdotter) och André (Myhrer). Så jag säger minst fyra medaljer.

 

LÄS MER: VM i Åre 2019 – allt om alpina mästerskapet

LÄS MER: Vinterstudion 2018/2019 - stor guide med alla tider

LÄS MER: Alpina världscupen – guide med alla tävlingar

LÄS MER: Allt om skidor – allt du behöver veta om säsongen 2018/2019

 

ARTIKELN HANDLAR OM