Karlsson: Ligan utan försvarsspel
Två matcher, två målfester.
Premier League har det mesta som efterfrågas av tv-publiken: Snygga mål, fart, kamp, dramatik.
Men inget försvarsspel.
Går det att vinna ligan utan en trygg defensiv? Det är frågan som Arsenals och Liverpools fans ställer sig efter premiärmatcherna.
Arsenal och Leicester tjuvstartade säsongen på fredagen och den matchen fungerade bra som påminnelse om varför Premier League lockar sådant intresse världen över. Det blev 4–3, det var tvära kast och en bergodalbana mellan hopp och förtvivlan.
Den mest högkvalitativa fotbollen spelas inte på öarna. Men underhållningsmässigt, för den breda publiken, är Premier League i en klass för sig.
På Vicarage Road i lördagens tidiga match fick vi mer av samma vara: Mål, mål, mål, mera mål, försvarsmisstag och en dramatisk upphämtning.
Det mesta av försnacket inför den här matchen har handlat om en spelare som inte fanns på planen. Coutinho uppvaktas av Barcelona. Han har lämnat in en transferbegäran och Liverpoolägaren FSG har bara ett val: Behåll eller sälj bort chanserna att etablera klubben i toppen.
Efter en dryg halvtimme på Vicarage Road var den tesen än mer uppenbar. Liverpool såg uddlöst ut framåt och än svagare ut bakåt.
Smakstart för Watford
Hemmalaget Watford med ny tränare i Marco Silva fick en drömstart när Stefano Okaka nickade in 1–0 på en hörna (Liverpools zonförsvar fungerade inte alls). Sadio Mané kvitterade visserligen till 1–1 efter en snygg kombination med Emre Can, men sedan var det dags för nya bjudningar från Liverpoolförsvaret. Alberto Moreno vek sig för enkelt i en duell med Nordin Amrabat och några sekunder senare hade Abdoulaye Doucouré satt dit 2–1.
Ny säsong, men samma gamla Liverpool.
De håller toppklass offensivt, men defensivt är känslan att de kan släppa in mål när som helst. Är det inte zonförsvaret på defensiva hörnor som viker är det det individuella försvarsspelet eller en målvakt som agerar för givmilt.
På sätt och vis är de en miniatyr av Premier League, ligan där tempo och underhållning är överordnat ett ordnat försvar.
Glödhet Salah
Nu har ju Liverpool en offensiv som kan avgöra matcher på egen hand och i andra halvlek visade Mohamed Salah att han kommer att bli en hit på Anfield. Den snabbe yttern sprang sig till en straff när han hittade en lucka i ett alldeles för virrigt hemmaförsvar och ramlade över Heurelho Gomes utsträckta armar. Sedan petade han in ledningsmålet, 3–2, framspelad av Roberto Firmino (sedan Miguel Britos upphävt en offside med två meter i en på tok för taggig backlinje).
I det läget, vid ledning i matchen, fick Liverpool spela sitt omställningsspel och då hade de kunnat utöka ledningen med en–två bollar. Då fick Sadio Mané och Mohamed Salah ytor att springa på och då kändes det farligt varje gång det var kontringsläge.
Men nu är det ju det där med försvarsspelet.
Billigt kvitteringsmål
Watford fick aldrig till något tryck mot Simon Mignolet, men på tilläggstid ordnade de i alla fall fram en hörna. Och som bekant behövs det inte så mycket mer för att Liverpool ska börja krackelera.
Bollen slogs in, Simon Mignolet styrde den i egen ribba och Miguel Britos nickade in 3–3 från mållinjen.
Det var ett alldeles för billigt mål, men samtidigt signifikativt för Jürgen Klopps Liverpool.
Den tyske tränaren bygger sin spelidé på fart, Gegenpressing och omställningar. Men oj, vad han skulle behöva mer nickstyrka i eget straffområde. När han förra året fick en fråga om hur han skulle åtgärda läckaget på fasta situationer skojade han:
– Make them taller (gör spelarna längre).
En värvning av Southamptons jätteback Virgil van Dijk hade kunnat göra en betydande skillnad eftersom han sällan förlorar en nickduell. Men det hade även varit välkommet med en mer fysisk ytterback/mittfältare som hade kunnat underlätta trycket på mittbackarna att hantera inläggen.
Om den värvningen uteblir kanske Liverpoolfansen får leva med nagelbitande vid varje defensiv hörna.
Se fler höjdpunkter på viasatsport.se och matcherna live eller 48 timmar i efterhand på viaplay.se