Wennerholm: Jag är inte orolig – ryska förbannelsen kan brytas

TORONTO. Tre Kronor har landat i Toronto och klockan har börjat ticka på allvar.

På söndag väntar Ryssland, på söndag börjar allvaret.

Och på värsta möjliga sätt.

Med en tolvårig förbannelse som måste brytas.

När jag satt i Washington och såg svenskarna bli krossade med 6–2 av det som rankas som World Cups svagaste lag – Team Europe – såg jag ingenting av ett svenskt Dream Team.

Och absolut inget lag som bryter en tolvårig förbannelse som skrivs elva raka matcher utan seger mot Ryssland i de stora mästerskapen och 24–49 i målskillnad.

Men efter att ha landat i Toronto efter stora förseningar på Ronald Reagan-flygplatsen i Washington, kastat mig i en taxi, lastat av väskorna på hotellet och fortsatt på skrikande hjul för att hinna till svenskarnas första presskonferens i Air Canada Centre – ja, då såg jag bara stjärnor.

Ingen röst darrade

Inte på grund av utmattning.

Utan på grund av att det här svenska World Cup-laget är ett av de bästa svenska landslag som stått på en is.

Jag pratade med spelare efter spelare, lyssnade på tonvis med undrande frågor från det enorma nordamerikanska pressuppbådet, men hörde inte en enda svensk spelare som darrade på rösten.

Förlusten mot Team Europe var glömd redan då de lämnade omklädningsrummet i Washington och satte sig i förstaklassfåtöljerna på det NHL-chartrade nattflyget till Toronto.

Och just nu känner jag mig inte ett dugg orolig över det här svenska laget. Det finns både förklaringar till genomklappningen mot det mixade europeiska laget och positiva effekter av smällen de fick.

Tre Kronor kom direkt från ett träningsläger i Sverige och matcher i Helsingfors och Göteborg med massor av jetlag i benen, medan Team Europe varit stationerade här i Nordamerika i tio dagar.

Och Europalaget kom fyllda av revanschlusta efter två nästan förnedrande förluster mot det unga nordamerikanska U23-laget (0–4 och 4–7). Det medverkade naturligtvis till den svenska smällen. Men jag tror det var en nyttig väckarklocka.

Jag såg plötsligt allvaret i blicken hos både Henrik Lundqvist och Erik Karlsson, revanschlustan hos Henrik och Daniel Sedin. Suget efter comeback hos den viktiga defensiva pjäsen Marcus Krüger.

Och plötsligt verkade det som om smällen mot Team Europe var det bästa som kunde hända det här svenska laget.

Sinnena är skärpta, koncentrationen fullständig och medvetenheten total om att det är en tolvårig förbannelse som måste brytas mot Ryssland på söndag.

Den match som kan avgöra allt för Sveriges del här i World Cup.

Obesegrat LAG

Även om alla förluster mot ryssarna inte går att bortförklara med tillfälligheter, så vet alla vad som gäller för att stoppa blödningen.

Ryssarna har en offensiv kraft som få svenska försvar lyckats hantera.

Men det var som Sveriges general manager Tommy Boustedt sa när jag pratade med honom om den här förbannelsen.

– Men det här laget har aldrig förlorat mot ryssarna.

Det är sant.

Många av spelarna har gjort det, men inte alla.

Och aldrig som ett lag.

Ryssarna har heller aldrig sett likadana ut i de elva VM-turneringar och det OS i Turin som den här statistiken handlar om.

Superjämn turnering

Dessutom har svenskarna bara förlorat en av dessa elva matcher då alla de bästa varit tillgängliga och förlustraden sammanfaller med bildandet av KHL som fick massor av ryssar att stanna hemma och skapa grunden till starka VM-lag. Men det garanterar naturligtvis ingen svensk seger.

Den här turneringen är stenhård och jämnare än någon annan i hockeyhistorien. Det finns inga stryklag och alla kan förlora mot alla. Men det garanterar också en turnering där det handlar om liv eller död redan från första matchen.

Jag tror Sverige överlever den kampen.

Det kändes i alla fall så vid första mötet med spelarna här i Toronto i natt.

Alex Ovetjkin gjorde mål mot Kanada i Pittsburgh (2–3 efter förlängning) och var på plats i Toronto några timmar senare.

SVERIGE–RYSSLAND I OS & VM: UTAN SEGER PÅ 12 ÅR

Senaste tio mötena:

3–6 VM i Wien 2005

0–5 OS i Turin 2006

3–3 VM i Riga 2006

2–4 VM i Moskva 2007

1–3 VM i Moskva 2007

2–3 VM i Quebec 2008

5–6 VM i Bern 2009

3–7 VM i Stockholm 2012

1–3 VM i Minsk 2014

3–5 VM i Prag 2015

1–4 VM i Moskva 2016

Totalt:

11 0 1 10 24–49

Senaste segern:

3–2 VM i Prag/Ostrava 2004