Wennerholm: Ingen kan stoppa svenske Ståhlmannen
LONDON. Efter diskuskvalet här i London känner jag mig säkrare än någonsin.
Daniel Ståhl kommer att kasta hem Sveriges första VM-guld på lördagskvällen.
Jag ser inget som kan stoppa den svenske Ståhlmannen.
Inte ens om det skulle regna grön kryptonit över London Stadium.
Hans 67,64 är ett världsresultat.
Ändå kändes det som vardagsmat för 2017 års diskusbjässe.
Det är bara tre diskuskastare i världen som kastat längre den här säsongen på en världsbästalista där svensken leder överlägset med sitt kast på 71,29 från Sollentunas GP tidigare i sommar.
Det här var det bästa besked han kunde ge konkurrenterna.
Det var nerver av stål.
Jag var lite orolig inför det här kvalet, då Daniel Ståhl aldrig varit i den här situationen förut.
Även om hans tränare Vesteinn Hafsteinsson gång på gång påpekat hur mycket säkrare Ståhl blivit den här säsongen, att ingen kan mäta sig med svensken.
Stark som en oxe och smidig som en katt, som han uttryckt det.
Väcktes tvivel
Men efter ett misslyckat kast i första omgången på ”bara” 61,83, väcktes ett litet tvivel.
Speciellt då två av hans största utmanare gick in och klarade kvalgränsen direkt i första omgången.
Tysken Robert Hartning med 65,32 och polacken Piotr Malachowski med 65,13.
Riktigt bra resultat på den här arenan.
Men Daniel Ståhl gick in till andra omgången och visade vem som är kung i diskusvärlden just nu.
Och som kommer att kunna vara det i flera år framåt.
Tar han VM-guldet på lördagskvällen – och jag tvivlar inte ett smack på det numera – kan han kasta hem hur många medaljer som helst i framtiden.
I EM i Berlin nästa år, i VM i Qatar 2019 och inte minst OS i Tokyo 2020.
Då är det ändå bara början.
Kan lyfta hela truppen
Ett tidigt VM-guld skulle också lyfta hela den svenska VM-truppen.
Svenskarna har inte många medaljchanser till i detta VM, men de få som finns kan få en extra skjuts av ett tidigt guld.
Så var det alltid på Carolina Klüfts tid, då damernas sjukamp alltid inledde mästerskapen och nästan garanterade ett svenskt guld redan andra dagen.
Precis som det kan bli den här gången också.
Och bara minuterna efter Daniel Ståhls jättekast hoppade Michel Tornéus 8,07 i sitt första hopp och var därmed klar för sin första VM-final någonsin.
Michel som misslyckats i sina fyra tidigare VM och trampade över tre gånger i Peking 2013.
Där tror jag inte på någon medalj i den konkurrens som råder just nu, men bara en finalplats var mer än jag vågade tro inför det här mästerskapet.
Kul för Michel som haft en svajig säsong, men som än en gång visade att han växer med uppgiften.
Även Simon Pettersson tog sig till diskusfinalen efter ett kast på 63,69 i den andra kvalgruppen.
Och Angelica Bengtsson blev fjärde svensk att ta sig till en VM-final den här kvällen, då hon tog 4,55 i stav. Starkt av Angelica som var fyra i VM i Peking för två år sedan och haft en tuff säsong.
Michaela Meijer hade däremot en nattsvart kväll och rev tre gånger på ingångshöjden 4,35. Men det var de enda svenska tårar jag såg den här kvällen.
Men fyra svenska finalplatser direkt första dagen visar att framgångsvågen bara rullar vidare för svensk friidrott. Det är lika många som gick till final på hela OS i Rio.
o o o
Störst jubel fick hemmalöparen Mo Farah när han sprang hem det första guldet i detta VM – det på 10 000 meter. Sedan fortsatte han rakt upp på läktaren och hämtade sina fyra barn.
En vacker avslutning på den här första VM-kvällen.
Men det blir ännu roligare på lördagen.