Wennerholm: Senaste som var så överlägsen var Klüft
Armand Duplantis leker hem JVM-guldet i stav i Tammerfors.
Senast jag såg en svensk vinna lika överlägset, var när Carolina Klüft vann JVM i Kingston på Jamaica 2002.
Nu spelar Mondo i samma division.
Armand Duplantis var precis lika överlägsen i det här JVM-finalen, som alla förutspått att han skulle vara.
Nästan pinsamt överlägsen.
På en helt annan planet än motståndarna.
Han valde att gå in först på 5,50.
Det kan ses som att spela ett högt spel, men är också ett mått på Duplantis utveckling sedan han var med i JVM senast 2016.
Då tog han JVM-brons som sextonåring med ett hopp på 5,45.
Två år senare satt han bara och väntade på att konkurrenterna skulle riva ur sig en efter en och så länge har jag inte sett någon vänta på att gå in i en stavtävling sedan Jelena Isinbajeva var som bäst och helt överlägsen i världen.
Det tog en och en halv timme innan han gjorde sitt första hopp.
Då seglade han över 5,50 och såg ut som han var på väg in i sin egen omloppsbana runt jorden. Det var massor av luft till ribban och jag gissar att de konkurrenter som fanns kvar insåg att det var över redan där och då.
Hälften i startfältet, sex av tolv, var redan borta då Duplantis gick in i tävlingen.
Då valde han att stå över nästa höjd, 5,55, och seglade lika högt över ribban i sitt första försök på 5,60.
JVM-guldet var klart efter bara två hopp, vilket måste vara något inofficiellt världsrekord och efter vad som såg ut som en lättare uppvärmning för svenskamerikanen.
Lade ribban på 6,01
Sedan fortsatte han på 5,82, tog i första och krossade mästerskapsrekordet med elva centimeter.
Då man ju tro att Mondo skulle satsa på juniorvärldsrekordhöjden 5.94.
Men icke.
Han la upp ribban på 6,01 för att försöka passera drömgränsen för första gången och som första junior någonsin. Det blev för högt den här gången, men det kan ju vara bra att spara något till EM. Sex meter kommer. Garanterat.
Den enda svensk jag hittar som varit lika överlägsen i ett JVM är Carolina Klüft.
När hon vann sjukampen i Kingston på Jamaica 2002 satte hon nytt juniorvärldsrekord med 6470 poäng.
Hon var 733 poäng före tvåan Olga Aleksejena från Kazakstan.
Det är nästan en hel gren med sjukampsmått.
Tre veckor efter det där JVM-guldet i Kingston gjorde Carro en ännu bättre sjukamp när hon klev in i vuxenvärlden vid EM i München.
Ett nytt juniorvärldsrekord (6542 poäng) och ett nytt guld.
Det första som senior i en hög som skulle växa sig ännu större efter ytterligare ett EM-guld i Göteborg 2006, tre VM-guld och ett OS-guld.
Var Armand Duplantis landar vet vi inte än.
Kan han ta en eller två av de där gulden är jag nöjd.
Han kan även ta alla och kommer definitivt att ha en längre karriär än Carro, som fått nog av sjukampen redan som 24-åring 2007.
Då hade hon vunnit allt och avslutat med ett europarekord vid VM i Osaka.
Krävs perfektion
Men mångkamp är en mycket mer förlåtande gren än stavhopp.
Du kan misslyckas i en gren och ta igen det i nästa.
I stav krävs perfektion i varje hopp, på varje höjd.
Carolina Klüft var obesegrad i alla mångkampsfinaler hon gjorde mellan juli 2001 och augusti 2007. Det blev nitton raka segrar och då har jag inte ens räknat in hennes femkamper inomhus.
Det kommer inte Armand Duplantis att komma upp i.
I stavhopp är det näst intill omöjligt att vinna varje gång.
Det är en så komplex gren och så mycket detaljer, dagsform, psyke och vilja som spelar in.
Inte ens Sergej Bubka kunde rada upp några längre segerrader.
Han vann fjorton raka tävlingar som mest om vi räknar bort kval.
Jelena Isinbajeva var ännu mer dominant och vann 23 raka tävlingar som mest - kval borträknat.
Men det går inte att jämföra med en sådan som Edwin Moses. Han var obesegrad i nio år, nio månader och nio dagar och vann 122 raka lopp på 400 häck.
Det här var det åttonde svenska JVM-guldet genom tiderna, men samtidigt historiskt då det var första gången en manlig deltagare vann.
Tidigare har gulden varit vikta åt tjejerna.