Elakt, grinigt och jämnt

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Mats Wennerholm: …äntligen är det SM-slutspel på allvar

Semifinalen mellan HV och Timrå har börjat göra ont.

Det är elakt, grinigt - och jämnt.

Äntligen börjar det bli SM-slutspel på allvar.

Det här årets slutspel har annars präglats av oväntat snabba kvartar.

Linköping, Timrå och HV 71 vann alla med 4–1 i matcher.

Det var över ens innan det börjat kändes det som.

Det blev aldrig någon kamp.

Vi som följde Modo och Timrå blev helt blåsta på det som i fjol kallades ”Slaget om Västernorrland”.

Ångermanlänningarna verkade nöjda med att ha fått ha SM-bucklan utställd ett år i Swedbank Arena.

Undantaget som bekräftade regeln i kvartsfinalerna var matcherna mellan Färjestad och Frölunda, där det gick till sju matcher och blev sådär tätt och hett som de flesta vill ha det i ett slutspel.

Jag anar att HV-Timrå är på väg åt samma håll.

Det här är två lag som kommer att bli oerhört svåra att sära på.

Här handlar det om att vinna ett krig, där varje millimeter räknas på isen.

Och där spelarna vet vad som gäller.

Det är aldrig kul att se ojämna matcher i ett slutspel - utom möjligen för fansen till det vinnande laget.

LHC sparkar in en öppen dörr

Linköping verkar hålla på att sparka in en öppen dörr mot Färjestad.

Det blev 7–3 i första mötet, 5–1 i går och totalt 12-4 på två matcher.

Det är utklassning.

Det verkar som Linköping bara trampar till lite på gasen när de behöver.

I matchserien mellan Timrå och HV 71 är det tvärtom.

Jag tvingades se matchen på tv i går igen (fortfarande förkyld).

Det kan ha sina fördelar, då tv-bilderna kan krypa rakt upp i ansiktena på spelarna.

Som Martin Thörnbergs plågade min då han fick Petr Tenkrats klubba över strupen i slutsekunderna, eller Timråbacken Petri Kokkos tillfälligt skakiga ben då han fick en ful armbåge i ansiktet från HV:s Björn Melin.

Vad som exakt hände Thörnberg såg jag inte, men Björn Melins armbåge skulle definitivt ha gett fem minuter i mina ögon.

Snudd på disciplinnämnd.

På tv kommer man också HV:s Per Ledin och Andreas Jämtin nästan in på skinnet.

Man hör det ständiga tjattret, som måste eka i öronen på de Timråspelare de möter.

Snacka om energispelare.

De börjar kämpa redan vid tekningsuppställningarna och ger sedan hundra procent i varje skär.

Guld värda i ett slutspel.

Ledin har vuxit en dimension

Per Ledin har vuxit en dimension och är oerhört nyttig för laget.

HV har värvat smart och fått in de där elaka typerna och tyngden som krävs för att vinna ett slutspel.

Enbart finlir håller inte.

Fråga Anaheim.

Eller Lance Ward - utmärkt när han fick chansen i går.

Jag tänker inte ta upp debatten om domarna igen, trots att den blossade upp på nytt nere i Jönköping i går.

Det gjorde jag redan efter första kvartsfinalomgången.

Men det är fortfarande en skandal att inte Hockeyligan kunnat skaka fram de tusenlappar som krävs för att ha ett tvådomarsystem från semifinalerna och framåt.

Då hade vi sluppit alla diskussioner.

En enda huvuddomare kan omöjligen se allt och absolut inte det som händer bakom ryggen på honom.

Det är lite synd att domarna ska behöva få ta så mycket skit, när ansvaret egentligen ligger på andra.

Sparkade Andreas Falk in 1–0 mot Timrå?

Det är en bedömningsfråga.

Med fotbollstermer var det en nätt lite bredsida, där han styrde in pucken i mål. En klar rörelse av foten för att uppnå ett bestämt syfte.

Jag tycker det var spark och det tycker nog de flesta – utom lustigt nog Timrås tränare Challe Berglund.

Men det viktigaste var att Ulf Rönnmark inte tyckte det.

Och det är han som dömer.