Bergström: Två ruttna insatser av Kalla och Andersson

Välkommen till bords, slå dig ner så serverar jag dagens måltid.

På menyn:

Två ruttna portioner.

Charlotte Kalla och Ebba Andersson var riktigt dåliga i dag.

Redan i det krassa konstaterandet kliver jag över en gräns för vad som brukar skrivas i en skidkrönika. Vi är sondmatade med Blommans beröm och reportrars empati, lullade till att tycka att man antingen vinner eller haft oflyt. Men sådana ord passar inte in på dagens sprint. För vad två av våra svenska giganter presterade i varsina lopp var kasst.

I min roll som krönikör kan det tyckas mer respektlöst att blunda, eller åtminstone att vrida skallen mot någon annan, kanske skriva lyriskt om Kläbos ekvilibristiska dans runt klungan. Men jag tycker det motsatta.

Ett julbord som stått framme

Ska allt beröm jag öst ur mig om Ebba Anderssons återkomst efter knäskadan ha bäring måste det också påpekas när hon är för dålig. Ska ett decennium av förtjänta Kallahyllningar vara värda något kan de inte matchas med tystnad eller huvudklappningar när hon är usel. I så fall vore jag inte journalist utan supporter med tangentbord.

För ja. Bedrövligt var det.

Jag är övertygad om att de två stjärnorna själva håller med mig, att eufemismer bara vore provocerande.

Hela den svenska insatsen liknade ett julbord som stått framme för länge, men Kallas och Anderssons dagsverken utgjorde en särskilt besk löksil och kall jansson.

Kalla var 36:a av 44 startande. Hon landade närmare den australiska jumbon Jessica Yeaton än toppen. Hon må vara ur form och inriktad på distanslopp, men mot såhär skralt motstånd, när rättvisa förhållanden råder, ska en trefaldig OS-mästare jogga till kvartsfinal.

Små praliner till kaffet

Ebba Andersson skötte sig i prologen. 27:a är okej. Men hon har inför säsongen tränat på spurter och uttryckte i en intervju med min kollega Malin Wahlberg en önskan att inte definieras som distansare utan blott som skidåkare. Då kan man inte, mitt i brinnande kamp på sekunder inför klättringen, straffa ut sig själv efter hundra meter av kvartsfinalen.

Ebba var aldrig ens nära mot blygsamma sprinters som Katerina Janetova och Kerttu Niskanen. Sist med femton sekunders marginal. Hu.

Det finns en hel del att säga om Renaud Jays hopptackling på Calle Halfvarsson, om Annamarija Lampics gudomliga stakning, om Dahlqvists och Sundlings taktiskt svaga semifinaler, om Kläbos förkrossande prolog, men det får hamna längst ner i texten, som små praliner till kaffet.

För huvudrätten i dag var en annan.

Sportbladets Nyhetsbrev

Skaffa Plus och få Sportbladets nyhetsbrev varje vecka! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial.

Följ ämnen i artikeln