Wennerholm: Upplevt få såna här kvällar
BELGRAD. Jag har upplevt många svenska friidrottskvällar, men få som den här lördagen i Belgrad.
Medaljerna bara rasade in och dramatiken var total.
Ett guld slets ur händerna på Michel Tornéus och en svensk sprinter rusade in på en bronsplats.
Och en ny generation som stormar fram.
Att Kalle Berglund, 20, skulle ta ett EM-silver på 1500 meter och Austin Hamilton, 19, ett brons på 60 meter - det fanns inte på kartan när den här inomhussäsongen startade.
Men jag ser det som ett bevis på den svenska generationsväxlingen i ett mästerskap där det mesta handlade om Sanna Kallurs och Emma Greens avsked den första tävlingsdagen.
Den andra fick vi se en delvis ny framtid.
Mästerskapen inomhus har av tradition varit starten för många svenska friidrottskarriärer.
Det passar perfekt för svenskar som är vana att träna och tävla inomhus under vinterhalvåret.
Bland det värsta man kan ge sig in i
Nu ska jag inte påstå att namn som Kalle Berglund och Austin Hamilton valt de lättaste av grenar om vi ser till internationella utomhusmästerskap.
Austin Hamilton må vara född och uppväxt på Jamaica, men att han ska växa till en världsstjärna på 100 meter känns väl inte helt troligt. Dit är klivet långt.
Men att bli en toppsprinter i Europa är gott nog.
Och Kalle Berglunds 1500 meter är bland det värsta man kan ge sig in i som medeldistanslöpare.
Men jag gillar den här målmedvetna 20-åringen som spelat i tv-pucken för Blekinge och är sällsynt fokuserad på vad han behöver bli bättre på. Inte bara tider, utan mentalt och taktiskt.
På 1500 meter är det lätt att stirra sig blind på alla kenyaner som springer kring 3.30, framdragna av harar på galorna och utan att ens behöva torka bort en svettdroppe efteråt.
Men ser vi till mästerskapen är det en helt annan sak, vilket OS i Rio är det senaste exemplet på.
Där vann amerikanen Matthew Centrowitz Jr OS-finalen på 3:50.00.
Det var den sämsta segertiden i ett OS på 84 år - sedan OS i Los Angels 1932.
Nästan tretton sekunder sämre än Kalle Berglunds nysatta svenska inomhusrekord.
Har löpskallen
Ingen ville dra och alla låg bara och lurade på varandra i det lusigaste tempo ett modernt mästerskap skådat, innan loppet tog fart först de sista 400 meterna.
I ett sådant lopp skulle jag inte räkna bort Kalle Berglund i framtiden.
Han har löpskallen och kicken i steget för att kunna hänga med i en långspurt.
För Austin Hamilton finns inte den möjligheten. På 100 meter finns ingen annan taktik än att springa så det ryker.
Angelica Bengtsson tog den första svenska EM-medaljen i detta mästerskap med sitt brons i damernas stav.
Men det var långt ifrån lika imponerande som vid inne-EM i Prag 2015, då det krävdes 4.70 för ett EM-brons.
Nu räckte det med 4.55.
Men Angelicas framtid ligger i att standarden sjunkit i damernas stav i Europa.
Jelena Isinabjeva finns inte längre med och de flesta ryskor är fortfarande bannlysta från mästerskapen.
Men Angelica måste ta det där klivet alla väntat på och bli stabil kring 4.60-4.70.
Från den nivån kan topparna komma, som kan ge medalj när vi pratar VM och OS.
Angelica var där och nosade med sin fjärdeplats vid VM i Peking 2015, men det var ändå en hel decimeter till bronset.
Och det håller inte att hålla på och tjafsa med pappan och tränaren Glenn om vilka stavar man ska välja mitt under ett mästerskap, som faktiskt var fallet i går. Det känns inte helt seriöst.
Sedan kan jag inte låta bli att tycka synd om Michel Tornéus. Nu blev han av med guldet i sista omgången, då albanen Izmir Smajlaj satte sitt andra albanska rekord i sista hoppet med 8.08.
Samma resultat Tornéus gjort i sitt första hopp i tävlingen. Nu vann albanen på sitt andrahopp på 8.02 mot svenskens 7.98.
Men Michel var inte det minsta bitter efteråt.
Han var kolugn och nöjd med sitt silver.
Han förklarade att det varit en tung inomhussäsong och att tekniken inte sitter, nu när han bytt både tränare och teknik och flyttat till Florida under vinterhalvåret.
Mot den bakgrunden är hans 8.08 överraskande bra.
Det lovar gott inför VM i London i sommar.