Wegerup: Kosse har mycket att bevisa
En OS-kvaltrupp utan Kosovare Asllani, som väntat.
En trupp som lovar mycket i ett på många sätt nytänt landslag.
Men mellan blågult och Rio de Janeiro ligger tre rysarmöten.
Först där får vi facit på hur långt löftena håller.
Bullar och bananer. Sol ute, sol inne, sol i sinne.
Presskonferensen i Svenska Fotbollförbundets skinande nya lokaler i Solna var fullsatt när OS-kvaltruppen skulle presenteras.
Framför allt rådde en helt annan stämning än på pressträffen inför VM i Kanada, i fjol. Där var det krampaktiga leenden, tomma ord, en känsla av att varken Pia Sundhage, Lilie Persson eller spelarna trodde riktigt på sig själva. Skadeläget låg som en mörk filt över laget, kvävde hoppet.
Nu är stämningen en helt annan. Landslaget har rest sig ur askan efter VM-fiaskot. Man har tagit till sig av kritiken, analyserat, gjort om och gjort en hel del rätt. I höstas såg jag Sverige mot först Polen, sen Danmark och det var matcher som pekade åt rätt håll; framåt, uppåt.
Kosse har mycket att bevisa
Mot Skottland senast var svenskorna förkrossande överlägsna. Pia Sundhage har fått nytt liv i de gamla stjärnorna, med visst undantag av Lotta Schelin som fortfarande inte är på sin högsta nivå. Samtidigt har Sundhage fått de nyare att ta mer plats och de allra nyaste att våga komma in i laget.
Truppen till OS-kvalet bekräftar detta med sin blandning av trotjänare och nyare profiler. Ledningen pratade länge och saligt om Olivia Schough, som fått en allt viktigare roll, och Lisa Dahlkvist, som blommat upp i PSG.
En av landslagets största stjärnor slocknade däremot i Paris. Petad, skadedrabbad, ur fas, ur slag. Kosovare Asllani har haft det tufft länge och det var, i alla fall för mig, helt väntat att hon inte skulle vara med i OS-kvaltruppen. Kanske finns en chans om hon får en nytändning i Manchester City. Kosse har just nu mycket att bevisa. Alla vet vad hon kan när hon är som bäst, men gamla meriter ger inga platser.
Dessutom har Asllani haft svårt att hitta en given roll i Pia Sundhages landslag. Lite som Pär Zetterberg en gång i herrlandslaget.
Personkemin mellan Sundhage och Asllani är ju inte heller av det slaget att de någonsin kommer att åka på campingsemester tillsammans.
Eftersom landslagsledningen dock lämnat två öppna platser i truppen undveks Kosse-frågan i viss mån, en teoretisk dörr står ju fortfarande på glänt. Även om jag tror att den i praktiken är stängd.
Härligt men spännande
Pia Sundhage var avslappnad när jag pratade med henne efteråt, hon liksom förbundets generalsekreterare Håkan Sjöstrand och ordförande Karl-Erik Nilsson. Alla var där, alla vet hur viktigt det är för Sverige att ta sig till OS i Rio.
Vad är då våra chanser? Det är svårt att veta, eftersom de blågula inte ställts på verkliga prov på allra högsta nivå sen VM. Allt ser bättre ut, men det är först i högsta tempo i matcher som handlar om att vinna eller försvinna som laget och spelsystemet prövas på allvar.
Norge och Schweiz blir två mycket svåra matcher för att inte tala om den avgörande och sista, där hemmanationen Holland dessutom har publiken med sig.
Det kommer att bli svårt men också härligt. Äntligen spänning, äntligen riktigt motstånd, äntligen matcher som betyder så mycket för så många.