Gottfridsson: ”Då slutar jag i landslaget”
Hemma hos Sveriges största handbollsstjärna
Publicerad 2023-12-22
HANDEWITT. Hur länge tänker han spela i landslaget?
När flyttar han hem?
Tänker han spela i handbollsligan igen?
Kommer han avsluta i Ystads IF? Eller IFK Ystad?
När Sportbladet besöker Jim Gottfridsson i den nyinköpta jättevillan i Handewitt svarar spelmotorn bland annat på de här frågorna och avslöjar hela sin framtidsplan.
Vi slår oss ner vid det långa matbordet i vardagsrummet med ett par frallor och en kopp kaffe.
– Vi har ett stort badrum och tre sovrum åt det hållet, säger Jim Gottfridsson och pekar.
– Där bakom ligger gästrummet med gästtoalett. Och så har vi vardagsrummet här på 70 kvadratmeter. Det är gigantiskt, ler han.
Men den stora husesynen får vänta för resten av huset sover: frun Magadalena, dottern Nellie, 9, och sonen Milo, 4, samt systern Joy och svågern Isak, som hälsar på över helgen.
Klockan är bara nio på morgonen när Sveriges största handbollsstjärna tar emot Sportbladet och bjuder på frukost i den nyinköpta villan i Handewitt, någon kilometer väster om Flensburg.
Gottfridsson har spelat i Flensburg (eller SG Flensburg-Handewitt som klubben egentligen heter) sedan 2013 men har ryktats bort sedan ett par år tillbaka. Då köper han plötsligt en jättevilla på 239 kvadratmeter i staden precis vid gränsen till Danmark.
Men husköpet ska inte ses som ett besked om Gottfridssons framtid, snarare en ren investering.
– Vi hade hyrt samma hus, som bara ligger en liten bit härifrån, i tio år. Så sa frun: ska vi göra något annat och så dök den här chansen upp. Priserna gick ner lite och jag tänkte att köper man inte nu så köper man aldrig. Det spelar ingen roll om vi lämnar Flensburg om ett, två eller fem år. Fastigheten är fortfarande min och vi kan hyra ut den om vi flyttar härifrån.
”Jag glömde bort mig själv helt”
När Sportbladet besöker Gottfridsson är det slutet av november och kvällen före har laget kört över svensklaget Rhein-Neckar Löwen på hemmaplan med åtta mål.
Han berättar att han fått en nytändning i Flensburg med nye tränaren Nicolej Krickau, den 37-årige dansken som värvades i somras efter sin succé med danska GOG.
– Han är en extremt nördig handbollstränare som jag har stor respekt för. Det är en jättestor skillnad på hur vi tränar nu mot tidigare. Är det dagen före match är det såklart mycket taktik, men resten av träningarna är det bara vanlig handboll. Det har vi i princip inte haft på åtta år här, varken under ”Ljubo” (Vranjes) eller Maik (Machulla). Nu har vi börjat träna handboll igen i vardagen. Det är sjukt kul.
Flensburg gick in i ligasäsongen som titelfavorit för första gången på flera år. Detta sedan man förstärkt med toppspelare som Simon Pytlick, Kay Smits och Blaz Blagotinsek – och tränare Krickau såklart.
Man ligger visserligen trea i dagsläget men säsongen började knackigt och inledningsvis stod Gottfridsson inte riktigt att känna igen under den nya regimen.
– Jag ville få vårt nya spel att fungera och spelade sjukt mycket vad tränaren ville, sjukt mycket för att sätta Pytlick och Smits i de lägena de vill ha, men också för få med mittsexorna och hitta ut till kanterna. Jag anpassade mig till allt och alla som mittnia och blev en hjälpgumma. Jag glömde bort mig själv helt.
Med Krickaus goda minne hittade Gottfridsson så småningom en balans mellan Flensburgs nya spel under dansken och hans ”gamla” spel.
– Mitt spel börjar komma tillbaka mer och mer i Flensburg igen.
I kväll avslutar han och laget höstsäsongen med att möta jumbon Balingen borta. Därefter bär det hem till Ystad för att fira julafton i Sverige för andra gången på tio år.
Vanligtvis spelar Bundesliga alltid en eller två omgångar i mellandagarna men då Tyskland arrangerar EM i januari har förbundskaptenen velat samla sitt landslag redan i mellandagarna och därför gör ligan ett undantag och tar uppehåll redan före jul.
– Jag älskar julen. Under de här tio åren har vi bara firat jul i Ystad en gång och det var 2015 när jag gick skadad. Det har blivit många jular med klubbkamrater som Hampus Wanne och Anton Lindskog här nere och ofta har några släktingar också åkt ner. Men det är såklart extra kul för barnen att kunna fira med alla sina släktingar hemma i Sverige.
Medan intervjun pågår vaknar huset till liv. Först upp är Milo som kommer in i pyjamas med dinosaurier på och tyst kryper upp i pappas knä och myser. När Nellie vaknar en stund senare får hon och Milo, för ovanlighetens skull (men det är ju helg), äta frukost framför teven. I köket får Jim hjälpa de andra vuxna med kaffet. Det är bara han som behärskar den nya kaffemaskinen ännu.
Vill bli tränare efter karriären
Men trots nytändningen i Flensburg hade Gottfridsson inte inlett några riktiga förhandlingar om en förlängning när Sportbladet var hemma hos honom i november.
I veckan kom så uppgifter om att han var på väg till Pick Szeged, den ungerska storklubben som spelar i Champions League varje år (vilket Gottfridsson suktat efter sedan Flensburg missat turneringen de två senaste åren) och som ska tränas av svenskduon Michael Apelgren och Jonas Källman nästa säsong.
I veckan kunde Sportbladets väl insatta källor bekräfta uppgifterna. Gottfridsson är klar för Pick Szeged från och med 2025.
När vi når Gottfridsson på väg med bussen till Balingen är det dock locket på.
– Inga kommentarer.
Hur många år avtalet med ungrarna är skrivet på är ännu okänt.
Men när Sportbladet besökte Gottfridsson nere i Tyskland var han, efter att egentligen aldrig pratat om hur långt han ser karriären utomlands eller i landslaget, överraskande tydlig med sin framtidsplan.
– Mitt mål är att vara utlandsproffs till 2028 eller 2029. Sedan skulle jag helst vilja avsluta hemma i Ystad. Det är sådan min plan är, säger han.
I Ystads IF eller IFK Ystad?
– Jag vill spela i handbollsligan. Så då får IFK kämpa på, ler han.
Det är IFK som är klubbens i hans hjärta och där han fostrades innan han, efter att vunnit den allsvenska skytteligan som 19-åring, flyttade till rivalen Ystads IF i högsta serien för att två år senare, och efter sitt stora genombrott, studsa vidare till Flensburg.
IFK ligger i dag näst sist i allsvenskan.
De har en lång väg till handbollsligan just nu?
– Det är en väldigt tuff väg. Jag kommer från IFK Ystad, ja, och är en mycket stolt IFK:are. Men jag har spelat i YIF också och jag har en väldigt bra kommunikation med dem fortfarande och jag tycker att det är sjukt kul det de gör med Oscar. Klubben vill framåt, har en ny klubbvilla och sportchefen Marcus Lindgren känner ju alla. Så jag ser det inte som fel att jag skulle spela där. Jag skulle kunna tänka mig att först spela i Ystads IF och sedan avsluta allt med ett år i IFK Ystad för att sluta cirkeln.
Han avslöjar också sin tänkta slutpunkt i landslaget.
– Min dröm är att sluta à la Per Carlén i OS 2028. Vem vet om kroppen håller och nu sitter jag och drömmer här. Men det hade varit det häftigaste: sluta med ett OS och då kunde proffskarriären också vara slut. Det är många år framåt och det är ett hårt jobb. Men man måste få drömma.
Men då ska dina skor inte stå kvar på silverplatsen på prispallen (som Carléns i OS 1996)?
– Då ska jag ha en guldmedalj först och stå överst på pallen (leende). Sedan åker jag hem och spelar handboll i Ystad. Det är tanken.
Om vi går ännu längre fram – efter spelarkarriären då? Tränare?
– Jag vill nog bli kvar inom handbollen. Mitt öga passar nog för att bli tränare. Sedan vet man inte om man blir en bra tränare. Men jag hoppas få jobba kvar inom handbollen.
Men där är vi inte ännu.
Den 2 januari samlas landslaget i Ängelholm för EM-uppladdning och den 11 januari spelar man premiär mot Bosnien-Hercegovina. För första gången på 41 år ska de svenska handbollsherrarna spela ett mästerskap i världens största handbollsland. Sverige kvalade ju inte in till VM 2007 och när VM 2019 delades mellan Danmark och Tyskland spelade Sverige bara i Danmark.
Tyskland är många svenska landslagsspelares andra hemland, inte minst Gottfridssons efter tio år, och det kommer att bli det mest välbesökta europamästerskapet någonsin. Alla arenor tar minst 12 000 åskådare.
– Jag målar upp en bild framför mig: det är folkfest, det är bratwurst, det är öl... Det häftigaste som finns är att spela ett hemmamästerskap men det näst häftigaste måste vara ett mästerskap i Tyskland.
