Årets festligaste förfest
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-03-31
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Så ni trodde att allsvenskan börjar på fredag.
Som käre, gamle Brasse skulle sagt:
Fel, fel, fel, fel.
Den drar i gång på tisdag – med årets festligaste förfest.
Fem myror är fler än fyra elefanter.
Och även ett litet land kan ha stora förfester. Rena lattjolabjanlådan. På tisdag blir vi över 330 gäster.
Det formella namnet på inbjudningarna från Svenska fotbollförbundet är ”Upptaktsträffen” och det sägs att färre tackar nej än till Nobelfesten. Det är för viktigt att vara på ”Avspark 2007” för att man ska nobba. Och för roligt. Men det kan vi återkomma till. Vi inleder åtminstone seriöst – precis som det blir i Göteborg på tisdag.
Tryggt och välbekant
Där och då samlas alla tränarna för allsvenskan och superettan samt i stort sett alla landets fotbollsjournalister. Vip-gäster är svensk fotbolls övriga mäktiga män med förbundsordförande Lars-Åke Lagrell i toppen av näringskedjan.
Halmstad, Malmö, eller Göteborg – det är alltid ”The same procedure as last year”. Ett och annat ansikte byts ut, men de flesta och det mesta är och förblir tryggt välbekant.
Ankomst. Kaffe och lilla ostfrallan. Hälsningar och ryggdunkningar. Lagrell hälsar välkommen och berättar hur bra det går för svensk fotboll. De allsvenska tränarna tar plats på podiet och grillas en efter en av dagens toastmasters, förlåt konferencierer.
Lunchdags. Pyttipanna och lättöl. Inga krusiduller. Ordning och reda.
Klockan ringer in. Utfrågningen fortsätter. Träsmak i baken men intressant snack. Somliga tränare har talets gåva, andra inte.
Ny paus. Kaffe och kanelbulle. Då och då visas en overhead, ja numera är det visst omdöpt till powerpoint. Jag tänker i mitt stilla sinne på min gamle JH-lärare som alltid sa ”if you can’t use your head use overhead”.
Andra stående inslag är domarinfo, tippning av allsvenskan och gissningslek med mentometrar. Till sist presentutdelning: alla får en pärm med mobilnumren till spelare, ledare och sportchefer.
Alla behöver varandra
Just den pärmen gjorde mest intryck på mig vid min första upptaktsträff, efter flera års fotbollsbevakning i England och Italien. Kollegorna där stönar av avund när de hör om mobilnumren och att vi får gå in i omklädningsrummen (även om jag helt otacksamt väljer bort just den biten numera).
Men allsvenskan är inte serie A, den behöver medierna och största möjliga uppmärksamhet. Och vi den. Alla inblandade behöver varandra och tycker, åtminstone med någon slags hatkärlek, rätt bra om varandra.
I alla fall känns det så när Upptaktsträffen framåt kvällen tar fart på allvar. När vi på Sportbladet hunnit tippa till kommande dags tidning vem av tränarna som får sparken först. (Elakt tycker vissa tränare).
När vi svidat om och man som en av max tio kvinnor bland drygt 300 män får känna att det kan vara rätt trevligt med en kväll i en tuppgård.
Litet land med liten liga
När trerättersmiddagen dukas upp och lättölen från förmiddagen bytts mot finfint vin. När måltiden följs av barhäng och inte fullt så fina drinkar. När står vi där huller om buller och pratar artiklar, domslut och skit. Allt – särskilt med tanke på procenten – i förvånansvärt godmodig ton.
Vad som sägs stannar mellan skål och vägg. Dagen därpå är vi tillbaka i våra yrkesroller.
Vi är helt enkelt ett litet land med en liten liga, men tillsammans – klubbar, medier, förbund och fans – gör vi den stor. Utan att vi, himlen förbjude, för den skull på något sätt för ett ögonblick skulle sitta i varandras knän. I alla fall inte professionellt.
Hur det är på festen vågar jag inte gå i god för.