Kämpat hårdare än någonsin – enormt

”Den perfekta ambassadören för golfen”

Andreas Käck

Säga vad man vill om tävlingen som sådan.

Anna Nordqvists prestation är i alla fall bragdartad.

Sällan har en seger betytt så mycket – för så många.

Det är ju inte helt oproblematiskt att ”The Evian Championship” är vad den är – årets femte major.

Jag var knappast ensam om att tycka det var fånigt att ge tävlingen majorstatus 2013, och jag är knappast ensam om att stå fast vid den åsikten även nu.

Det ska finnas fyra majors, inte fem.

Punkt slut.

Att man dessutom tvingades korta ner årets upplaga från 72 till 54 hål på grund av dåligt väder … ja, låt oss säga så här; det gjorde inte direkt tävlingen mer prestigefylld.

Men skit i det nu.

Låt oss vara lite patriotiska och låtsas som att den här major-titeln väger lika tungt som alla andra.

För på sätt och vis gör den faktiskt det.

”Måste kännas enormt”

Hädanefter kommer det att stå ”two-time major champion” intill Anna Nordqvists namn och det är förstås fantastiskt stort – men jag tror att prestationen i sig betyder ännu mer för vår 30-åriga världsstjärna.

Det är de stora titlarna som räknas, men det är också de stora titlarna som är svårast att vinna – så att få göra det när man har varit nere på botten och vänt, och kämpat hårdare än någonsin, måste kännas enormt.

Förra året var hon bokstavligen talat millimeter från att vinna US Open. Den gången råkade hon grunda klubban i en bunker varpå hon straffades med pliktslag och såg sin dröm gå i kras.

En dryg månad senare kom hon till OS i Rio med en revanschlusta jag sällan tidigare skådat. Då drog hon på sig en vidrig förkylning och såg sina segerchanser försvinna med vinden.

Två brutala bakslag som kan sänka vilken spelare som helst.

Men inte Anna Nordqvist.

Hon tål tydligen sådana här smällar.

Har haft motgångar

I mitten av juli den här sommaren drabbades hon av körtelfeber. Sjukdomen sitter fortfarande kvar i kroppen. Den har hon dragits med i tio veckor nu.

När Anna meddelade att hon tänkte spela British Open trots sin sjukdom blev undertecknad mörkrädd och kunde inte för mitt liv begripa hur man kunde utsätta sin kropp för något så riskabelt.

Hur det gick? Hon slutade delad sjua.

Visst, det tog på krafterna, det var en prövning – men hon lyckades kämpa sig förbi och igenom den.

Samma sak i Solheim Cup där hon – trots körtelfebern – var Europas klart bästa spelare.

Inför årets Evian Championship sa Anna att hon var ”85 procent återställd”. Hon hade inte kunnat träna ordentligt, hon ville inte skruva upp förväntningarna.

Men när det väl kom till kritan gjorde hon som hon alltid gör – hon tystade tvivlarna.

Med en vilja av stål som samtliga idrottsmän- och kvinnor borde inspireras av.

Perfekt ambassadör

Och för damgolfen – som inte får så mycket medialt utrymme, som ständigt står i skuggan av herrgolfen både vad gäller intresse och prispengar – finns det ingen bättre svensk ambassadör.

Underifrån börjar det redan fyllas på; 24-åriga Madelene Sagström är redan etablerad på LPGA-touren och fick debutera i Solheim Cup i år. Därtill har vi ett flertal juniorer som knackar på dörren.

Om de inte redan såg upp till Anna Nordqvist, gör de det definitivt nu.

Den här titeln betyder enormt mycket för Anna.

Kanske betyder den lika mycket för damgolfen i Sverige.