Wegerup: Borde vara glada att det här inte slutade värre
Jag antar att Dulee Johnson och AIK tycker att de har det tufft nu.
De borde vara glada.
Glada att det här inte slutade mycket värre.
Nästa gång kanske det gör det.
Nu handlar allt om att se till att det inte blir en nästa gång.
150 personer. Så många dör varje år i Sverige i olyckor orsakade av rattfyllerister.
1 800 personer. Så många skadas varje år allvarligt i olyckor orsakade av rattfyllerister. Hur mycket lidande och sorg, hur många anhöriga som drabbas,hur många liv som förstörs, det går inte att mäta i kall statistik.
Därför ska AIK:s ledning, och framför allt Dulee Johnson själv, tacka alla högre makter för att han greps. Nu blev det en natt i fyllecell, det kan bli böter och i värsta fall fängelse, det blir rubriker, oro och skam inför allmänhet, fans och sponsorer.
Men det blev inga dödade, inga skadade.
Jag tycker egentligen inte om att skriva om andras mänskliga tillkortakommanden. Ingen av oss är syndfri nog att kasta första stenen. Jag har oändligt svårt för alla de som söker fel hos sin nästa istället för att se till sig själva. Dessutom är en av journalistikens viktigaste principer att inte döma någon på förhand, att hellre fria än fälla.
Tid och kraft på ett svårt problem
Jag kan också tycka synd om Johnson som människa och AIK som förening, inte minst personer som tränare Norling. De är helt oskyldiga till vad som hänt, men måste nu lägga tid och kraft på att hantera ett så svårt problem som det här är. Men så är det att vara arbetsgivare, oavsett om du har hand om rörmokare, journalister eller fotbollsspelare.
Jag kan inte säga att AIK gör fel när man låter Dulee Johnson spela vidare, det stämmer säkert att han skulle må ännu sämre annars. Det är rätt att försvara honom utåt, klokt att inte fördöma människan Dulee.
Men – och det är ett stort men – inåt måste AIK däremot agera med kraft. Och Dulee Johnsons handling, den ska fördömas. Med hög röst och utan minsta tvekan från AIK. För att visa sin spelare hur allvarligt man ser på det han gjort och för att utåt, inför alla fans, visa hur allvarligt man ser på det brott han nu anklagas för. I synnerhet som det inte är första gången.
Det må vara bra att Dulee Johnson får bli kvar i fotbollens gemenskap men AIK måste i egenskap av arbetsgivare nu samtidigt se till att han får all tänkbar kvalificerad hjälp för de personliga problem han uppenbarligen har. Vilket straff han får och förtjänar vill inte jag spekulera i.
Det som inte får ske är att problemet slätas över och tystas ner så som klubbar genom åren gjort förut, både i och utanför Sverige, vare sig det gällt hustrumisshandel, alkoholproblem eller bordellbesök med ursäkten ”grabben är ju bra på fotboll, vi kan inte hjälpa vad han gör på fritiden”.
En bil är ett potentiellt mordvapen
Rattfylleri är ett av de vidrigaste brotten. Här sätter man på vinterdäck, köper bilbarnstol, gör allt man kan. Sen kommer den där personen som druckit sig full och satt sig bakom ratten – och allt kan vara slut.
En bil är ett potentiellt mordvapen. Den som kör bil full är en potentiell mördare. Ingen hade visat förståelse om Dulee Johnson gått berusad på allmän gata med ett osäkrat vapen. Jag tror inte att någon av AIK:s spelare, ledare eller fans velat möta hans bil häromnatten.
En av de saker AIK borde göra är att boka in ett besök med ett offer för ett rattfyllo. Kanske Petra som jag träffade och skrev om 1995. Då var hon tjugo år och hade redan i sex år suttit totalförlamad i rullstol. Hon blev som 14-åring påkörd av en rattfyllerist. I år blir hon 33 år. Nästa år har hon i 20 år levt utan att kunna andas själv, prata eller ens vrida på huvudet.
Så illa – och ännu värre – kan det gå när någon kör full. Det finns saker som är mycket värre än en natt i fyllecell.
För Dulee Johnson och AIK handlar nu allt om att se till att det här aldrig händer igen.