"Tål inte han som kallas 'Skrällen"
Vet ni vad jag inte tål?
Jag tål inte honom de kallar ”Skrällen”.
Efter drygt sex år med Erik Hamrén som förbundskapten har jag egentligen bara ett krav på Lars-Jannes landslag:
Skrällfria trupper elva av tolv månader, tack.
Erik Hamrén var skicklig på att bjuda fans och medier på ”skrällar”.
Under Hamréns tid fick därför en rad mer eller mindre begränsade spelare chansen i tävlingsmatchtrupper: Daniel Larsson, Sebastian Eriksson, Tobias Sana, Mathias Ranégie och Nabil Bahoui för att nämna några som inte känns särskilt nära i dag.
Värst var det 2014. Totalt 51 man drog på sig landslagströjan. Ett fantastiskt år för att alla skrällentusiaster.
På den tiden sades det lite elakt att "stod det bra om någon i tidningen då kom han med i nästa landslagstrupp". Överdrivet men ändå.
Nu är det nya tider.
Eller nygamla tider.
Måste sätta en stomme
Lasse Lagerbäck är tillbaka i en roll som kallas rådgivare men jag misstänker att han har betydligt mer att säga till om än titeln antyder.
Janne Andersson, förbundskaptenen, är en klok man, och använder sig säkert av Lagerbäcks kunskaper där det behövs. Så ofta att vi gott kan kalla det för Lars-Jannes landslag, tycker jag. Om inte annat retar det alltid någon på förbundet.
I alla fall: Första trupputtagningen bestod av naturliga skäl av flera spelare som kunde betraktas som skrällar. Så blir det alltid när en ny ledning ska sätta en ny stomme. För jag hoppas att det handlar om just det: Att sätta en stomme.
Landslaget ska inte vara någon experimentverkstad. Bedömningen måste göras utifrån vad spelarna presterar i klubblagen. De ska inte (likt ofta under Hamrén) behöva ”testas” i tävlingslandskampsmiljö. Det ska vara klart vilken typ av egenskaper de tillför (undantaget är januariturnén, då är det tillåtet att experimentera precis hur mycket som helst).
Hoppas han gjort research
Det är det här som är kärnan: Sverige ska förstås ha så fotbollskunnigt folk i toppen av fotbollspyramiden att de i princip vet vad en spelare kan bidra med utan att det alltid måste testas i skarpt läge, i tävlingsmatch, för att samma spelare i nästa stund är helt petad ur truppen. Det blir för rörigt med folk som kommer och går hela tiden, det påverkar kvaliteten på träningar, bromsar upp landslagets utveckling.
Den fingertoppskänslan och analysförmågan går att kräva av en landslagsledning.
Den fanns inte alltid hos Hamréns gäng, finns den hos team Andersson?
Truppen som presenterades i dag inför VM-kvalmatcherna mot Luxemburg och Bulgarien skiljer sig på tre namn jämfört med första truppen, det är väl okej, det är under gränsen, det är alltid lite skador som gör att något nytt namn kommer med.
Sam Larsson är namnet i rubrikerna den här gången, och jag hoppas att Lars-Janne har gjort researchen ordentligt här, så att vi inte sitter om något år och kliar oss i huvudet och undrar hur fan den där snubben kom med i landslaget en solig septemberdag för att sedan aldrig återvända igen.