”Det måste ha varit för lång och trogen tjänst jag fick priset”
Publicerad 2021-10-29
Ett ögonblick fotbollsprofilen Benny Lennartsson, 78, som var en av hjältarna när Örebro senast blev svenska mästare i bandy, 1967.
– Vi mötte Göta i finalen (3–1) och jag vann pris som bäste spelare, fick ett Lisa Larson-lejon. Det var nog för lång och trogen tjänst. Isen var trög, vilket inte passade mig, och de hade en Sveder-pojke (Leif) som mittstopp. Jag var mycket bättre när vi slog Broberg (5–2) i finalen 1965. Då spelade jag fram till tre mål och gjorde ett själv men Olle Sääw fick priset. Jag var anfallsspelare 1965 men blev center när Orvar Bergmark slutade.
Här ser du alla matcher i elitserien
När gav du upp bandykarriären?
– 1969, när vi förlorade semifinalen mot Broberg. Tredje matchen spelades på neutral plan, i Uppsala. Då låg det ett värmeverk intill Studenternas, så det kom in dimma över planen. Ingen såg ett skit. Ja, målvakten kastade ut bollen och ingen såg vart den tog vägen. Arne Argus sa att det inte fanns tid för omspel så matchen skulle avslutas. ”Jodå, det går spela.” Det var ett skämt, så osportsligt. Jag bestämde mig för att inte spela en match till och gick av banan när det blev 0–1. Till slut hade vi bara tre-fyra spelare kvar på isen. Det var min sista match som bandyspelare. Katrineholm blev svenska mästare det året, och dem hade vi kunnat ta.
Här ser du alla matcher i elitserien
Ni var många ÖSK:are som kombinerade fotboll och bandy på den tiden. Du, Orvar Bergmark, Olle Sääw...
– ...Hasse Nordin och Sören Andersson. Vi spelade bandy in i mars och tre veckor senare var det allsvensk premiär.
Ingen rast, ingen ro.
– När jag var på väg att bli A-lagsspelare i fotboll spelade jag både ishockey och bandy men fick order att välja. Jag spelade i A-laget i ishockey, i andrakedjan med ”Stisse” Johansson. Vi fick spela i 50 sekunder, sedan kom A-kedjan in och fick fem minuter. Bandyspelare, med sina långa skär, är inte gjorda för hockey.
Du har även spelat landskamper.
– Ja, jag är Stor grabb i bandy men efter 15 landskamper mötte vi Ryssland i Örebro (VM 1969). Då fick jag en smäll så att okbenet trycktes in och sedan var det färdigspelat. Därefter flyttade jag till Schweiz och där spelade jag inte bandy utan blev fotbollstränare. 1967, i Finland, borde vi ha blivit världsmästare. Sedvall och ”Bempa” Ericsson var stjärnorna i laget och mot Finland sköt ”Bempa” i ribban, som det hette, men bollen var inne och studsade ut. Om vi fått med oss det målet hade vi slagit Finland och vunnit VM-guld, för vi spelade oavgjort mot Ryssland i sista matchen. Det var små marginaler.
Örebro spelade tre finaler på fyra år 1965–1968. Förklaringen till framgångarna?
– Vi blev svenska mästare 1965 och höll på att ”ryka ur” 1966. Då värvade vi två toppspelare, Sören Andersson och Örjan Modin, tog bort de svagaste korten och vann igen. Så lite var det faktiskt som skiljde. Vi hade ett sådant jäkla go i vårt bandygäng. Träningarna var tuffare än matcherna. Man laddade hela dagen för att träna bandy på kvällen och det var bråk ända in i omklädningsrummet och bastun. I laget fanns vildingar som Bengt Carlsson, Gordon Santesson, Bo Carlsson och Olle Sääw. De var helvilda och det var likadant med Sören Andersson. Han var den skickligaste av oss men hade ett oerhört hett temperament.
Vem är i dina ögon den bäste svenske bandyspelaren genom alla tider?
– Det måste vara ”Bempa” Ericsson. Han var snabb, sköt väldigt bra och hade karisma. ”Dallas” Sedvall var också enormt skicklig och som försvarsspelare var Ulf Fredin bäst.
Hur kom det sig att du blev intresserad av bandy?
– När jag växte upp, och då pratar vi sent 40-tal, såg jag på bandy i Askersund, satt på min fars axlar i Idrottsparken när mina idoler spelade. Där fanns en trio Carlsson-bröder, Gunnar, Elis och Bertil. Gunnar, och Svante Eriksson, var fantastiskt duktiga.
Du har fina meriter som fotbollstränare. Har du någon gång varit aktuell för en ledarroll inom bandyn?
– Absolut inte. Jag älskade att spela bandy men tycker inte att det är något speciellt att titta på. Bandy ska spelas.
När var du på en bandymatch senast?
– Det måste ha varit på 60-talet, när jag spelade själv. Du har vänt dig till fel man om du ska göra reklam för bandyn.
Jag tänkte fråga om du har längtat efter Örebros comeback i elitserien men vi kan hoppa över den...
– Ja, även om jag har frikort kommer jag inte gå. Det är så svårt att se bollen, tyvärr. Jag kan inte säga att jag har längtat men kommer följa resultatet i alla fall.
Hur mår Örebro som idrottsstad? ÖSK är på väg ut ur allsvenskan i fotboll och alla räknar med att bandylaget får slåss för sin överlevnad. Det är tur att ni har hockeyn.
– Inom hockeyn gick det väldigt bra förra året. De har spelat hyfsat i år också och har runt 5 000 åskådare på matcherna. Inom bandyn ska det nog mycket till om det kommer över 1 000. Fotbollen har gått bakåt de senaste åren men det finns en teoretisk chans och jag hoppas på ett mirakel.
Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?
– Att vi kommer tillrätta med covid. Det går före allt annat. Jag har precis fått min tredje spruta.