Övergreppen sker i det dolda. De utsatta ungdomarna förmår sällan att slå larm och peka ut sina egna tränare.
På torsdag tar Riksidrottsförbundet två nya steg för att hjälpa offren.
– Något annat än att jobba med nolltolerans är omöjligt, säger Peter Mattsson, idrottschef på RF.
Ett tomrum.
Så beskriver Barnens rätt i samhället den lucka som gör att tränare kommer undan med övergrepp och trakasserier mot sina unga adepter. Fall med regelrätt misshandel eller grova sexuella övergrepp når ofta rättsväsendet, men mycket olämpligt kan inträffa i våra idrottshallar utan att polis tillkallas. Och då räcker inte idrottens eget regelverk till, enligt Bris.
Sportbladet har under hösten pratat med flera ungdomar som upplevt sig mobbade, slagna eller sexuellt utsatta av ledare. De har i många fall vänt sig till sina föreningar och förbund utan att få det gehör de hade hoppats på. Att gå högre upp, till Riksidrottsförbundet, har heller inte hjälpt.
I stället har de, i den mån det varit möjligt, bytt klubb. Eller bara slutat idrotta.
Peter Mattsson Foto: Rf
Nyheter införs direkt
Ett par av ungdomarna vill inte bli citerade. Inte ens under anonymitet. Förra gången de berättade var effekten noll och tränarna blev kvar, så de orkar inte riva upp såren igen.
Elin och Robert ger ändå sina versioner. Den ena blev slagen av sin gymnastiktränare, den andre kom till en simklubb där två ledare hånade och frös ute de som underpresterade.
Vi lät Riksidrottsförbundet ta del av historierna och av Bris rop på kraftfullare åtgärder. I väntan på svar kom ett pressmeddelande från RF där två nyheter presenterades:
Med start i dag, torsdag 15 november, införs den idrottsombudsman och den visselblåsartjänst och som varit på tal sedan Riksidrottsmötet 2017.
Till den första vänder du dig med frågor om du anar ett olämpligt uppförande i din förening. Till den andra får du hjälp med anmälan.
”Nio av tio är med i rörelsen”
– RF har tagit fram ett kraftfullt åtgärdspaket som ska bli ännu starkare. Eftersom att inte våga eller vilja prata är den främsta orsaken till att åtgärder inte kan vidtas är det viktigt att föreningar, ledare och föräldrar uppmuntrar till samtal, säger Peter Mattsson, idrottschef på RF.
Känner ni igen problemet som presenteras i texten?
– Eftersom nio av tio barn någon gång är med i en idrottsförening och idrottsrörelsen har fler än tre miljoner medlemmar kommer problem i samhället också att finnas inom idrotten. Så ja, vi är väl medvetna om – och ser ytterst allvarligt på – att barn och ungdomar utsätts för olika former av kränkningar och övergrepp.
Den största bristen i säkerhetsarbetet, om du frågar Bris, är fortfarande svårigheten att göra sig av med problematiska ledare. I Elins fall var tränaren också ordförande och ville inte peta sig själv. I Roberts fall ansåg inte styrelsen att tränarna gjorde tillräckligt fel för att plockas bort. Då har ingen annan aktör – varken sportens specifika förbund eller Riksidrottsförbundet – rätt att klampa in och kicka ut dem.
”Gärna blanda kvinnor och män”
Något sådant mandat kan inte ombudsmannen få, då organisationsfriheten är grundlagsskyddad i regeringsformen. Vem som helst får vara med i en förening så länge föreningen vill.
Så vad kan hen göra? Hota med sanktioner om den stöter på missförhållanden?
Det är ännu oklart. Fram till Riksidrottsmötet i maj 2019 pågår ett arbete för att skriva om RF:s stadgar och, som det heter på byråkratisk svenska, ”stödja specialidrottsförbunden i deras ansvar”.
– Idrotten har jobbat länge och allt mer med förebyggande arbete kring trygg idrott. Ett arbete som vi förstärker och som vi alltid kommer att behöva göra, säger Peter Mattsson.
Redan nu listar han åtgärder som finns till hands. Föreningar har rätt att utesluta ledare, förbund har rätt att utesluta föreningar.
Dessutom ger han ett konkret tips till idrottsklubbar:
– I föreningens verksamhet bör man alltid ha flera vuxna närvarande, exempelvis två ledare på träningen eller i omklädningsrummet. Gärna en blandning av kvinnor och män, säger han.
