Alexandersson: ”Jag har nog stor chans att vinna Jerringpriset”

Michael Wagner

Efter två VM-guld i orientering 2018 blev Tove Alexandersson, 26, tvåa i omröstningen till Jerringpriset med minsta marginal till vinnaren Hanna Öberg i januari.

Under förra veckan vann Alexandersson tre VM-guld.

– Jag tror absolut jag har stora chanser nästa gång i Jerringomröstningen. Jag har gjort en ännu bättre säsong i år, säger orienteringens superstjärna i en längre intervju med Sportbladet där hon berättar om nästa års satsning, att springa rakt upp för berg för att kollapsa och vad som är hennes stora svaghet.

När orienterings-VM avslutades i Östfold, Norge med stafetterna i lördags krönte Tove Alexandersson ett fantastiskt mästerskap med att vinna tredje guldet av tre möjliga.

Eriksgata till orienteringsklubbar runt om i Sverige? Besök hos nya potentiella sponsorer för att casha in?

Alexandersson åkte hem till farmor Evelyn, 86, utanför Göteborg för att vila upp sig.

Blir du bortskämd där?

– Vi tar nog hand om varandra. Jag har en väldigt nära relation till både henne och till farfar när han levde. Det är likadant med mormor och morfar, säger Tove Alexandersson när vi träffas vid Skatås motionscentral strax öster om centrala Göteborg.

Det hade inte varit läge dra nytta av guldglansen?

– Det är svårt att planera innan hur bra det kommer gå. Det passade bra att ta det lite lugnt ett tag hemma hos farmor. Hon höll också på med orientering förr och har koll på mig. Hon var med på tävlingar och ute i skogen när jag var liten också.

– Jag har det rätt bra ändå med mina sponsorer som gör att jag kan hålla på med orienteringen på heltid. Det är jag ensam om i Sverige. Det är inte många överhuvud taget i orienteringsvärlden som kan göra det. Men, visst hoppas jag att VM-gulden även kan märkas ekonomiskt på något sätt mer långsiktigt, säger Alexandersson.

Kan du leva på dina pengar från orienteringen när du slutar?

– Nej, nej. Då får jag jobba med något. Det ekonomiska är inget som oroar mig. Vi som valt att hålla på med orientering har inte gjort det för att bli rika. Då har man valt fel sport, säger hon med ett snett leende. Jag känner mig otroligt lycklig lottad som kan leva på min sport.

Uppenbarligen kan färre kvinnor än män göra just det i Sverige.

Senast att markera är tjejerna som blev uttagna till Tre Kronor men som bojkottar landslagsspel på grund av de stora skillnaderna mellan damer och herrar och de försämrade villkoren för kvinnorna inom ishockeyn.

Gör de rätt?

– Det är en svår fråga och jag är inte insatt i detaljerna här, säger Tove Alexandersson. Det är bra att jobba för att idrotten ska bli jämställd. I ishockey ser man att det blir en väldigt stor skillnad mellan män och kvinnor. Så är det inte i orienteringen. Samtidigt finns det säkert många idrotter i Sverige som har liknande villkor eller sämre än hockeytjejerna. Det finns mycket att jobba på.

Är orienteringen jämlik?

– Ja, det är en väldigt jämlik idrott. Så länge jag har hållit på har det varit så. Orientering är så mycket i grunden en breddidrott och väldigt ideell. I sportens kärna finns att det inte handlar om några pengar eller skillnader mellan utövarna.

26-åringen åkte alltså hem till farmor Evelyn för att vila upp sig.

– Jag blev väldigt sliten efter VM och jag behöver ta det lite lugnare nu.

Ändå har du varit ute och sprungit i två timmar innan den här intervjun…

– Haha, jag sprang väldigt lugnt och långsamt, säger Alexandersson och tar ett bett på en sockerkaka där vi sitter längst in vid motionscentralens kafé och blickar ut över motionsspåren, utegymmet och gängen som ger sig ut på frisbeegolfbanan.

Hur ser den närmaste tiden ut för dig?

– Det blir någon vecka ytterligare med återhämtning. Jag kommer vara hemma i Borlänge i ett par veckor och köra igång med lite tuffare träning. Sedan inleds höstsäsongen i orienteringen med två SM-helger och sedan Världscupen i slutet av september. 

– När jag verkligen tränar så är det oftast två pass om dagen. Då kör jag mer högintensivt, mer intervaller och en del längre pass.

Och sedan är det semester på riktigt?

– Nä...inte riktigt. Vi har Världscupsavslutning sista veckan i oktober och en större stafettävling.

Sedan väntar stranden någonstans söderöver…?

– Jag gillar värme, men jag är inte typen som ligger och solar. Jag går på snö snabbt för att komma igång med skidorienteringen. Men just den här säsongen kommer jag inte lägga lika mycket fokus på skidorienteringen för att se om jag kan utvecklas i orienteringen under nästa år i stället.

Från och med i år är orienterings-VM uppdelat. Det klassiska skogs-VM var det som avgjordes nyligen i Norge. 2020 avgörs sprint-VM i Danmark i stads- och parkmiljö och det är den uppdelningen som delvis gör att sportens kvinnliga superstjärna ändrar i träningsupplägget. Tove Alexandersson saknar nämligen ett individuellt VM-guld på sprintdistans.

– Jag kommer med automatik träna mer på asfalt, hårdare underlag och bana för att bli riktigt snabb.

Göra som Therese Johaug och tävla i friidrott?

– Det är möjligt att jag kommer springa något asfaltslopp eller i någon friidrottstävling på bana, men det är inget som är inplanerat än. 

Vet du vad du har för kapacitet i friidrott?

– Nej, jag sprungit lite på bana men aldrig tävlat. Det ska bli spännande att se vad jag kan göra för tid på 5 000 meter. Men det är inte själva målet, det är att se hur bra jag kan bli på sprintdistanserna och den typen av orientering som jag fokuserar på.

Tove Alexandersson har liksom inte tid att lägga in ytterligare idrotter på högsta elitnivå i sitt schema.

Under 2018 var hon regerande världsmästare i tre olika sporter: skidorientering, orientering – och skyrunning.

Ja, alltså terränglöpning rakt upp för ett högt berg.

Och det trots en mardrömsupplevelse (i alla fall låter det så för oss mer normala) i debuten i disciplinen.

2017 ställde hon upp i Limone Extreme vid Gardasjön i Italien. 29 kilometer löpning med 2 500 meters stigning.

– Jag gick mig totalt tom på energi under loppet och var helt slut muskelärt, men jag lyckades ändå pressa mig väldigt hårt på slutet och bara fortsatte att springa. Jag mådde inte bra när jag kom i mål. Det är den gången som jag har tagit ut mig absolut mest.

Vad hände efter målgången?

– Jag låg ner i målområdet innan de körde iväg mig på en bår. Det tog ungefär en timme innan jag var hyfsat med i matchen igen och kunde börja äta. Jag var ganska borta.

Blir du inte rädd när du inser hur mycket du kan ta ut dig?

– Det är nog mina föräldrar som blir mest rädda (skratt). De gillar det inte alltid. Det var tur att de inte var med vid den tävlingen.

Tilläggas kan att hon vann Limone Extreme.

Nästa tävling i skyrunning som hon ställde upp i var VM som avgjordes i Skottland – och det blev alltså ett guld att komplettera de tidigare i skidorientering och orientering.

Skyrunning – det låter ju helt vansinnigt.

– Det är jättekul! Det är väldigt utmanande, och jag har alltid varit fascinerad av berg. Ända sedan jag var liten har jag velat upp på en bergstopp så fort jag har fått syn på en. Dessutom älskar jag att tävla. När jag insåg att det där gick att kombinera…wow. Jag ville testa direkt. 

– Jag kommer från en väldigt aktiv familj. Vi vandrade mycket på semestrarna. Mamma är också fascinerad av berg.

Bergsklättrar du också?

– Jag har gjort det några gånger och skulle vilja göra det mer, men jag har inte haft den tiden riktigt. Det skulle vara väldigt kul att bestiga riktigt höga berg och göra den typen av expeditioner. Tyvärr funkar det inte när man är mitt inne i en idrottssatsning. Jag har varit uppe på Mont Blanc och det var väldigt häftigt. 

Har du testat på andra äventyrssporter?

– Jag har hoppat tandemfallskärmshopp och testat paragliding. Bungyjump har jag inte gjort än, men det skulle jag vilja testa också. Jag tycker alla sådana här äventyrsgrejer är väldigt kul, säger Tove Alexandersson och får det att låta som en promenad i parken.

26-åringen kan uppenbarligen pressa sig förbi utmattningens gränser men i en tävling hjälper inte just den egenskapen.

I vintras blev hon tvåa i Jerringpriset, slagen av Hanna Öberg med 2 000 röster.

Sved det?

– Egentligen inte, för jag hade inte väntat mig att komma så högt upp. Jag blev positivt överraskad att det var så många som röstade på mig. Innan och efteråt märkte jag vilket otroligt stöd jag hade. Det gjorde mig inte supermycket att Hanna vann. Stödet från så många som röstade på mig betydde nog mer än priset i sig. Jag var en väldigt glad tvåa.

Du borde ha mycket goda chanser i januari igen med tanke på din säsong i år.

– Ja, jag har gjort en ännu bättre säsong. Absolut, jag tror jag har stora chanser. 

Vilka blir tuffaste motståndarna om Jerringpriset?

– Oj, det är ju lite kvar av idrottsåret. Jag är inte så jätteinsatt i alla idrotter.

– VM-guldet i stafett som längddamerna tog var riktigt häftigt. Även Hanna Öbergs skidskytte-VM och guldet där var otroligt starkt. Sedan finns ju även damlandslaget i fotboll. Konkurrensen är stenhård, säger Tove Alexandersson.

Du vinner mycket av det du ger dig in på. Vilken är din svaga sida?

– Jag tappar bort saker! Hela tiden. Jag vet inte varför. Men oftast kommer de tillbaka. 

Utnyttjar dina landslagskompisar det och gömmer grejer för dig?

– Nej, för det skulle inte bli något roligt. Jag tappar bort så mycket att jag bara skulle rycka på axlarna, säga ”det ordnar sig” och gå vidare.

Vi går ut för att ta några bilder. När vi går förbi Skatås utegym vänder sig en man i 40-årsåldern till Alexandersson:

– Jag kan inte säga att jag följer orienteringen jättemycket, men jag är oerhört imponerad av det du gör. Det är väldigt starkt, säger han.

– Åh, tack! Vad snällt, säger hon.

Blir du igenkänd på stan?

– Ja, det är ganska många som kommer fram. Det ökar lite för varje år.

Hur känns det?

– Det är lite både och. Det värmer när folk tackar och säger att de följer mig, samtidigt är det lite läskigt att man ofta blir igenkänd och inte kan leva ett anonymt liv.

Är det orienteringssjälen i dig som pratar nu?

– Ja, haha, så är det. Det är skönt att man får gömma sig en stor del av dagen i skogen, säger Tove Alexandersson.