Diskustalangen utsatt för rasism under Finnkampen

Makoto Asahara

Den svenska landslagsfriidrottaren Vanessa Kamga utsattes för rasistiska påhopp mitt under Finnkampen på Stockholms Stadion i helgen.

Något som hon berättar om via ett Instagraminlägg.

– Jag blev jätterädd. Jag tyckte det var fruktansvärt obehagligt, säger den 20-åriga diskustalangen när Sportbladet ringer upp henne.

Vanessa Kamga, 20, hade redan bidragit med sitt under lördagen i det som blev en dubbelseger för Sverige i årets Finnkamp hemma på Stockholms Stadion.

Likväl valde hon att under söndagen vara på plats under dag två för att heja fram sina lagkamrater. Hon tog en promenad från landslagshotellet till arenan. Väl där gick hon högst upp på läktaren för att hitta sin plats tillsammans med de övriga svenska diskuskastarna.

Det var då hon upptäckte en man i 50–60-årsåldern som stod och stirrade på henne.

– Folk kollar liksom ofta när man går runt i blågult. Folk är nyfikna, vill ta en autograf eller så. Så jag forstätter gå. Då börjar han gå mot mig ganska bestämt, ganska arg, berättar Vanessa Kamga och fortstätter:

– Han kom upp i mitt ansikte, ställer sig och skriker åt mig: ”Äckligt! Du är inte svensk! Du är inte svensk!”.

Hur reagerade du?

– Jag blev jätterädd. Jag tyckte det var fruktansvärt obehagligt. Han var väldigt hotfull. Man hinner inte tänka så mycket. Min instinktiva reaktion är bara att springa iväg. Jag vänder mig om och kollar om han följer efter. Han har stannat upp och står och stirrar efter mig.

”Lätt att vara efterklok”

I chocken och rädslan var det svårt för Kamga att notera huruvida det var någon bland de övriga åskådarna på arenan som uppmärksammat incidenten och agerat.

– Jag är i chock och tänker bara att det bara är att fortsätta med min dag. jag tänker inte längre än att det var väldigt obehagligt och att jag vill lägga det bakom mig så snabbt som möjligt.

Hon gör också det för stunden. Tillsammans med sina lagkamrater hejar hon fram Sverige till Finnkampsseger.

– Det är inte förrän vi kört ärovarvet och jag sitter i bussen och berättar för några lagkamrater... Då är det lätt att vara efterklok. Man får massa tips på hur man kunde ha gjort.

Om du är efterklok, hur hade du velat reagera på situationen?

– Det hade varit bäst att försöka hitta någon som jobbar med säkerheten så att de kunde slänga ut personen. Så att han inte utsätter någon annan för något liknande. Det är tydligt att gör man så där kan man inte bete sig.

”Markant aggressivt”

Det är inte första gången Vanessa Kamga utsatts för rasistiska påhopp. Hon berättar bland annat att oprovocerade glåpord har riktats mot henne när hon gått på stan med sina vänner.

– Men inte alls något så aggressivt som att någon kommit upp i mitt ansikte och skrikit på mig. Det är inte bara ord. Det är så markant aggressivt, säger Kamga.

– Men. Det jag blev mest rädd över var tanken på att det där var mitt på dagen på Stockholms Stadion. Det är 10 000 andra människor där. Man blir orolig för om det hänt senare på kvällen, utanför arenan, på väg till hotellet om jag hade varit ute på väg för att köpa något att äta... Om jag varit själv. Vad hade det då lett till?

”Kan ske överallt”

Just dessa funderingar var det som fick Kamga att besluta att gå ut med en redogörelse för den obehagliga händelsen på Instagram.

– Jag vill göra det tydligt att rasistiska påhopp sker överallt. Det är inget man blir utsatt för bara när man är ensam. Bara utanför puben sent på helgen. Det kan ske på bussen, tunnelbanan, på väg hem från jobbet. Även på Stockholms Stadion med 10 000 andra där. Det är hela anledningen till att jag ville skriva det. För det här är verkligen ett problem. Och det är verkligen något som måste vågas pratas om så att folk förstår.

Hur påverkar denna händelse din fortsatta säsong?

– Det är klart att man blir skakad och det tar energi att känna så. Det klart att mental återhämtning är minst lika viktig som vanlig återhämtning. Det är jobbigt att det händer på en sådan plats som bara ska vara glädje, något roligt, något man ska se fram emot. En höjdpunkt på hela säsongen.

Kamga berättar att landslagsledarna reagerade med bestörtning och erbjöd all stöd och hjälp hon önskade när de fick höra om händelsen.

– Det var tydligt att de ville hjälpa och frågade om de kunde göra något. De skulle hjälpa mig att anmäla och gå vidare med det. Om man behöver höja säkerheten för de aktiva på något sätt för att man inte ska bli utsatt för det här, säger Kamga.