”Mondo var fantastisk – men ett världsrekord är ett världsrekord”

Stavlegendaren Kjell Isaksson i lång intervju med Sportbladet

Publicerad 2018-08-15

Armand Duplantis är Sveriges hetaste friidrottare efter EM-guldet i Berlin.

Men Kjell Isaksson, 70, är trots det fortfarande den ende svensk som innehaft världsrekordet i stavhopp.

– Det ”Mondo” gjorde var fantastiskt. Men ett världsrekord är ett världsrekord, säger han med ett leende i en lång intervju med Sportbladet.

Värmeböljan har avtagit. Det är höstvindar i luften och Kjell Isakssons bruna hus, ett stenkast från Spånga station, står sig fint i skymundan bakom träd och buskar.

Huset är, precis som Kjell själv, konstruerat under forna tider och får finna sig att i att stå lite i skymundan för postmodernismens framstormande urkraft.

I dag ska det mesta gå fort, vara häftigt och uppseendeväckande – och viktigast av allt: det ska synas och höras.

Då kanske folk förstår hur jäkla bra jag var.

Ungefär som Armand Duplantis sensationella EM-guld i Berlin, som 18-åringen säkrade efter att ha glidit över 6,05 som om han hoppade stavhopp på en höjdhoppsställning.

– Det var ju liksom otroligt att han först tog 5,95. Sedan när han flög över 6 meter och 6,05... Det var ju larvigt. En makalös prestation, säger Kjell Isaksson med beundran i rösten om Duplantis EM-triumf.

”Förstod inte hur jäkla bra man var...”

Bakom soffan där den nu 70-årige Isaksson sitter hänger dock en pristavla som till och med Duplantis skulle vara avundsjuk på. Det han troligtvis skulle vara mest avundsjuk på är de tre intyg som påvisar Isakssons tre världsrekordhopp. 5,51, 5,52 och – i Helsingborg 1972 – 5,55.

– Jag tycker att det är kul att stavhoppet får sån uppmärksamhet efter Armands EM-guld, för då kanske folk förstår hur bra jag var också. När man var mitt uppe i det förstod man inte hur jäkla bra man var själv, säger Isaksson och poängterar att han också hoppat 5,59, men att det hoppet ströks.

Tror du att Armand kommer att slå världsrekordet?

– Ja det tror jag. Men han bör ju göra det hellre förr än senare, om jag säger så. Men får han medvind och perfekta förhållanden så tar han världsrekordet, det tror jag.

Går det att jämföra honom med dig?

– Nja, det är ju svårt. Det är ju som två olika sporter. När jag var 16 fanns det en stav att köpa i hela Sverige, i dag finns det ju specialanpassade stavar för utövarna. Och standarden i dag är ju en halv meter högre. Ska man jämföra måste man jämföra med samtiden – och då var ju jag bäst. Det är ju inte Armand, inte än i alla fall. Ett världsrekord är ett världsrekord.

Friidrott populärt i början på 70-talet

I sak har Isaksson rätt. Resultatmässigt uppnådde han mer framgång än vad Duplantis har gjort än så länge. Uppståndelsen var bara inte lika stor 1970 som den är 2018. Internet fanns inte och tävlingarna sändes inte på tv. Den forna tidens friidrottsstjärnor fick nöja sig med några rader i papperstidningen – och den uppståndelsen som faktiskt existerade i verkliga livet.

Kom etta och tvåa varje gång.

För friidrotten i Sverige – och världen – var stor i början på 70-talet.

– Jag och Hasse Lagerqvist kom ju etta och tvåa på varenda tävling. Vi var i Amerika och tävlade och kom etta och tvåa varje gång. Det märktes på folk att friidrotten var populär då. I USA var vi ju väldigt stora, jag och Hasse.

Hur var det att hoppa stavhopp på din tid?

– Stavarna var mycket mer stela. Man fick ju ingen böj alls på staven och sedan hade man krokiga armar jämfört med dagens stavhoppare. Det var en helt annan teknik. I slutet av min karriär såg man väl ett par, tre stycken som började hoppa likt den teknik utövarna har i dag.

När samtalsämnet återgår till Duplantis fenomenala tävling i Berlin är Isaksson dock inte sen med att ösa beröm över 18-åringen.

– Det var en fantastisk tävling. Det var många hoppare som gjorde fantastiska resultat. Att hoppa över 6 meter i en sådan stor tävling är väldigt bra gjort. Det är imponerande att se vad Armand åstadkom. Han hoppar ju så stabilt dessutom. Han har hoppat stav sedan han var tre så han har fått in tekniken från början, det märker man.

Hur följde du tävlingen i söndags?

– Jag såg på tv, men de (SVT) flyttade ju sändningen till 24:an. Det blev lite virrigt, jag fick leta som bara den, men till slut hittade jag rätt, skrattar han.

Flera idrottskarriärer efter idrottskarriären

Den uppmärksamme kan också se att Isaksson inte bara har utmärkelser från friidrotten i sitt gästrum. Där finns bland annat plakat och medaljer från andra sporter.

– Jag har spelat i elitserien i bowling i fyra, fem år, så det har varit en stor del av mitt liv de senaste åren. Jag var med och vann lag-SM och kom sexa i tvåmanna-SM, där jag var den bäste av oss två i laget. Sedan har jag även SM-guld i plus 50 och plus 60-klassen, säger han och fortsätter:

– Men på senare tid har det blivit mer golfande. I fjol vann jag faktiskt DM i golf i plus 70-klassen. Jag har sju i handikapp så det är väl helt okej.

Det blir lite golf, och lite bowling, och dessutom har Kjell Isaksson ett stort intresse för akvariefiskar. Han har egen odling och ett helt rum fyllt med akvarium i det bruna huset intill Spånga station.

Förutom det är han också den ende svensk som innehaft världsrekordet i stavhopp.

Men det var innan internet, tv-sändningar, uppståndelse, glitter och glamour.

Det var innan postmodernismens framstormande urkraft.

Sportbladets Nyhetsbrev

Skaffa Plus och få Sportbladets nyhetsbrev varje vecka! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial.

Följ ämnen i artikeln