SPARKA BOORK – NU
Wennerholm: Har gjort sitt – dags att Czarnecki tar över
Vad ska rädda Brynäs kvar i elitserien?
I Gävle gäller det att hitta ett snabbt svar på den gåtan.
Men jag har ett konkret förslag att komma med.
Sparka Boork – igen.
Jag trodde på Boork då han återvände till ett Brynäs i kris och där han svalde stotheten över att ha fått sparken tidigare den här säsongen.
Men vad händer?
Han struntar i att lyssna på andra och kör sitt eget race.
Som vanligt.
In med Korhonen i mål och ut med unge Jacob Markström, trots att spelarna förklarade att de ville ha Markström i mål mot Malmö.
Jag trodde det var slut med Boorks otroliga egotrippande, som redan stjälpt både landslag och flera av hans tidigare klubbar.
Men icke.
Jag har följt Boork sedan han slog igenom som tränare i Djurgården i början på 80-talet och såg honom helgonförklaras då Djurgården tog SM-guld 1983.
Frisk fläkt – för 25 år sen
Han var en frisk fläkt i svensk hockey med sin frispråkighet och nya idéer.
Men det var ingen bragd att göra Djurgården till svenska mästare.
På den tiden var de svensk hockeys största klubb, både ekonomiskt och resursmässigt.
Men redan året efter var förtrollningen bruten då AIK vann SM-finalen mot Djurgården med 3–0 i matcher.
Sedan dess har Leif Boork inte vunnit någonting.
Han blev svensk förbundskapten i mitten på 80-talet och startade den karriären med att ta ett av svensk hockeys bästa landslag genom tiderna till Canada Cup-final mot Kanada 1984.
Men väl där kom han på den ”lysande” idén att alla skulle spela i finalen. Han förvandlade ett av svensk hockeys största ögonblick till ett socialt experiment.
Alla skulle spela.
Sverige skulle till och med byta målvakt efter halva matchen.
Det gjorde att Kanada öste in mål och avgjorde matchen i de två första perioderna, innan de svenska stjärnorna gjorde ett tyst uppror mellan andra och tredje perioden.
Det räckte nästan till att hämta in kanadensarnas försprång, men det blev förlust 5–6.
I VM i Prag senare samma säsong fortsatte experimenterandet.
Boork tränade ner landslagsspelarna totalt inför turneringen för att de skulle vara som bäst i slutspelet.
Nytänkande. Javisst.
Alla svalde betet.
Problemet var bara att svenskarna aldrig tog sig till slutspel.
De var fysiskt slut redan då de landade i Prag och hamnade i nedflyttningsgruppen. Det blev Sveriges sämsta VM på 37 år.
Fortsatt på samma sätt
Boork avgick efter ett stormigt möte, där han fick svidande kritik från övriga tränarkåren. Sedan har det fortsatt ungefär på samma sätt.
Boork har alltid skött sig själv och struntat i andras åsikter.
Problemet är att det alltid drabbar tredje person (eller klubb i det här fallet).
Brynäs är enligt uppgift på ruinens brant, vilket i och för sig inte är något ovanligt i de klubbar där Boork fått fria händer.
Risken är uppenbar att en av Sveriges mest anrika klubbar och en av två (Färjestad är den andra) som spelat samtliga elitseriesäsonger åker ner i allsvenskan till nästa säsong.
Då är Boork borta.
Det är redan klart att Niklas Czarnecki tar över nästa säsong.
Vad tänkte Czarnecki?
Men just nu är Czarnecki bara andretränare i Brynäsbåset och jag undrar vad han tänkte när Boork valde att satsa på Korhonen i mål senast mot Malmö.
Därför tycker jag att det är dags för Czarnecki att ta över redan nu.
Då kan han påverka sin egen framtid i klubben nästa säsong.
Boork har gjort sitt. Och jag tycker inte det minsta synd om honom.
För vad som än händer med hans klubbar (moderklubben Hammarby är konkursmässig efter hans senaste inhopp som sportchef) blir Boorken aldrig lottlös.
Han har blivit mångmiljonär som hockeytränare.
Men nu är det dags att dra sig tillbaka innan katastrofen är ett faktum.
Ska Brynäs rädda sig kvar är det spelarna som ska fixa det. Och det kommer inte att ske om de har en ledare som har noll förtroende.
✓ Tabeller &