Niva: Mästaren föll – då klev arvtagaren fram

Erik Niva

SOTJI. En mästare som föll, en arvtagare som svävade ovanför själva planen.

En match som innehöll allt, och ett franskt segerrop som ekar över världen.

Liberté, egalité, Mbappé.

1998 var ett bra år för fransk fotboll. Kylian Mbappé föddes då.

Vi visste ju redan att han var unik – redan ifjol såg vi honom rusa igenom ett Champions League-slutspel som 18-åring – men det här var en ny nivå.

Det här var matchen då han tog facklan i handen och bar den framåt genom matchen. Det var idag han verkligen trädde fram som hela världsfotbollens självklara arvtagare.

Och nej, jag tänker inte göra jämförelsen med Leo Messi, för det är inte den som är relevant. Det finns andra paralleller som är mycket rakare och klarare.

Fick mig att tänka på Ronaldo

För prick 20 år sedan spelade Brasilien en VM-semifinal mot Holland. Ronaldo vände upp en bit in på egen planhalva, och sedan drog han iväg.

Runt Frank de Boer och förbi Jaap Stam och till sist var det bara en desperat glidtackling som hindrade honom från att göra ett av de klassiska målen i VM-historien.

Där och då var han bäst i världen, Ronaldo.

Det var före tv-spelsepilepsin, före hypoterosen, före alla knäskador som bromsade den mest naturliga centerforward den moderna fotbollen någonsin skådat.

Inget VM-guld för Ronaldo den gången – vi vet vilka som vann istället – men själv hade jag aldrig sett någon spela forwardsspel som 22-åringen gjorde då.

Det har jag nu.

Hittade inget motvapen

Argentina försökte springa ikapp med honom, de försökte dra ner honom, de försökte undvika att han fick bollen. Inget hade minsta effekt. Mot Kylian Mbappé fanns inga motvapen.

Från första minut räckte det egentligen att Frankrike vann bollen strax utanför eget straffområde, för det var målchans i stort sett varje gång.

Argentina var horribelt dåliga i sina defensiva omställningar. Planen tycktes var att 34-årige Javier Mascherano ensam skulle fungera som dammlucka, vilket hade varit hopplöst till och med då han stod på toppen av sin förmåga.

2018 var det fullständigt dödsdömt.

Frankrike forsade fram. Paul Pogba och Ngolo Kanté promenerade i åttor runt Mascherano, och sedan var det bara att släppa bollen vidare och låta Kylian Mbappé springa mot de argentinska försvararna.

Det var inte ens någon tävling, det var en fotbollsmassaker.

På något kaotiskt sätt lyckades Argentina klösa sig tillbaka in i matchen – till och med ta ledningen – men det var ändå aldrig i närheten av att vinna matchen.

Om den ena anonyma, oprövade högerbacken gör ett osannolikt mål som får matchen att kränga? Då får väl den ännu mer anonyma och oprövade högerbacken göra ett ännu mer osannolikt mål som får den att svänga tillbaka.

Stod för drömmål

När Frankrike spelade EM-final för två år sedan var kebakrullige Benjamin Pavard mest på väg mot ingenstans. Petad från Lille valde han att flytta till Stuttgart den tyska andraligan.

Nu var han Nacho Fernández 2.0. Nu sköt han en halvvolley i bortre krysset med både under- och ytterskruv.

Lika igen, tillbaka till matchens utgångsläge. Bara att ge bollen till Kylian Mbappé och låta honom göra sin grej.

Det som verkligen understryker magnituden i hans prestation var att den faktiskt överskuggade Leo Messis sista VM-match.

Det kändes inte lika ledsamt som jag på förhand hade befarat att det skulle göra.

För tolv år sedan satt jag på en arena i ett soligt Gelsenkirchen och såg ett hypersnabbt yrväder rusa in ett mål i sitt allra första VM-inhopp. Leo Messi skulle precis fylla 19 då, var lite äldre än Kylian Mbappé är idag.

Framtiden var hans då. Det är den inte längre.

Av allt att döma tar Leo Messi nu farväl av en VM-historia som aldrig blev vad det kunde eller borde ha blivit för honom. Han var ett enda högerskott ifrån att avgöra finalen 2014. Trots det har jag egentligen aldrig sett honom spela med frihet och glädje i ett VM.

På ett eller annat sätt har tröjan vägt för mycket för honom, kostnaden för ett misslyckande har legat för nära.

Sista vi fick se av Messi i ett VM

Vi fick ett sista svingande med trollspöt – en vänstervridning som prickade Kun Agüero och gav ett reduceringsmål – men sedan var det över.

Leo Messi ska sannerligen inte sluta spela fotboll, men någon gång framöver är det nya spelare som ska samla guldbollar och redan nu är det något annat land som ska lyfta VM-bucklor.

Fotbollen stannar inte för någon, den fortsätter alltid framåt.

Efter Maradona kom Messi, efter Ronaldo kommer nu Mbappé.

Det är inte en sorglig tanke. Det är en trösterik tanke.