Skakar om ”Battlefield” i grunden

Viscerals spinoff har en oväntat okej kampanj – och ännu bättre multiplayer

helskärm

FPS Förra året blev Dice tvungna att lämna ifrån sig sitt barn.

Svenskarnas självkänsla lär få sig ytterligare en törn när de får se se hur mycket bättre barnvakterna på Visceral Games lyckats uppfostra ”Battlefield” i deras ställe.

”Dead space”-studion gör i ”Battlefield: Hardline” ett helhjärtat försök att gifta ”hårdnackad snut”-stereotypen med ett överraskande pacifistiskt smyg-och-undvik-upptäckt-gameplay. Genom tio story-episoder uppbyggda som en säsong av en tv-serie får vi följa Miami-polisen Nick Mendoza som sparkar upp öppna dörrar, förhör misstänkta och ”tuggar tugget” lika bra som i vilket ”GTA V” som helst. Mendoza ges dessutom – för det mesta – möjligheten att ta sig fram enbart med hjälp av sin polisbricka, ett barskt ”Freeze!” och en rad icke-dödliga vapen.

Uppfriskande pacifistiskt

Det är uppfriskande lite skjutande, för den som vill. Och den överlägset bästa singleplayer-kampanj som öronmärkts med namnet ”Battlefield”. Även om det inte säger särskilt mycket med tanke på hur dödfödda de tidigare känts.

Resultatet är en hyfsad – men alltjämt inte särskilt angelägen – fps-upplevelse som, mellan de späckade mellansekvenserna, släpar sig fram i sakta mak. Tyvärr visar sig Visceral Games spelutvecklarhjärtan även bulta för actionspektakel så orimligt överdrivna att de överröstar alla eventuella goda avsikter. Trots deras fokus på det mänskliga i storyn kan de till slut inte hjälpa att bränna av en lång radda maffiga explosioner. Och i samma ögonblick som de briserar gör även mitt tålamod – samt min förmåga att ta spelet på allvar – det.

Precis som vanligt i AAA-land, alltså.

Mer hektiska strider

Desto bättre ställt är det med flerspelarläget som för en gångs skull skakar om ”Battlefield”-konceptet i grunden. Här är det inte längre de krigsromantiska, nästan otäckt realistiska skådespelen på ockuperad mark som dominerar utbudet. Istället har Visceral skräddarsytt koden för att lira med spelets övergripande tjuv-och-polis-tema, samt tajtat till kartorna i syfte att erbjuda mer hektiska strider. Det är långt ifrån helgjutet och fyllt av märkliga ögonblick som när man plötsligt ”arresterar” någon mitt i allt vilt skjutande. Men det är även fullt av vilt upphetsande ögonblick som när man zipline-störtar ner mot ett valv fullt av pengar och kutar därifrån med en svans av dollarsedlar som sprids för vinden.

Blodig lek

Det hela är så fantastiskt, i dubbel bemärkelse, att Visceral lyckas undvika att dra något annat än väldigt svajiga linjer till verklighetens militariserade polis och fjolårets händelser i Ferguson. ”Hardline” är en blodig lek som i stort lyckas undgå det blodiga allvaret. Med det sagt känns det ändå som något av ett missat tillfälle att göra ”Battlefield” mer politiskt medvetet: med enkla medel hade man kunnat säga något viktigt om det farliga med att avbilda riktiga konflikter i underhållningssyfte. Även om det förstås är ungefär lika sannolikt att EA skulle tillåtit några sådana statements som att Måns Zelmerlöw ska sluta på sista plats i Eurovision.

Inte synd om Dice

På andra håll gör Visceral ändå rätt för sig: de förändrar ”Battlefields” gameplay på ett underhållande sätt – ofta till det bättre – utan att lämna några större avtryck på vare sig genren eller mediet. Måhända kommer detta att göra lite ont för Dice, som får se sig omsprungna av dessa ”Battlefield”-debutanter. Å andra sidan är anledningen till att det blev så att de själva just nu håller på att återuppliva smått klassiska onlineshootern ”Star wars: Battlefront”.

Så särskilt synd om svenskarna vet jag inte om det är.

Men det kommer definitivt att bli det om de inte levererar det överlägset bästa ”Star wars”-spelet någonsin i höst.

Jakob Svärd