Hemliga Koh Kood

"Det är den här bilden man har av en öde ö"

Vill du slippa trängas på den nya svenskfavoriten Koh Chang?

Titta söderut – mot Koh Kood. Så långt från fastlandet att få hittar hit. Och så okänd att det knappt finns en karta över ön.

Ta chansen att uppleva ett lite lugnare Thailand.

Vi hoppar i land på Koh Kood och in i minivanen som tar oss genom en skog av palmer i långa rader. Och i hundra olika nyanser av grönt.

Vanen girar ner på en grusväg och så ser vi vattnet igen – turkost och frestande.

Aaah!

Det skulle kunna vara hur lugnt och skönt som helst, men så fort vi klivit ur bilen vid resorten möts vi av ett öronbedövande ljud. Det låter som en karavan av ambulanser på utryckning.

– Välkomna hit, ni kommer precis när cikadornas orkester har satt i gång, säger hotellarbetaren Harvey Rogers som möter oss på den nylagda gräsmattan bredvid receptionen.

Det är inte bara en armé av cikador som låter – det hamras också friskt omkring oss.

Fjärde största

Koh Kood, Thailands fjärde största ö, gör sig fin för turisterna som är på väg hit efter att ha upptäckt den bland nykomlingarna i vinterns charterkatalog. Än så länge är det få som har hittat – eller orkat ta sig – hit, till ön längst från fastlandet.

Det här är också så långt från det turistifierade Thailand man kan komma med ett charterbolag.

Här finns ingen Seven-Eleven, inga taxibilar, ingen bankomat, ingen turistinformation. Men här finns några av Thailands finaste stränder.

Det svåra är bara att hitta till dem – vi hittar knappt en vettig karta över ön.

– Vi brukar roa oss med att rita egna kartor på lediga stunder, berättar brittiskan i receptionen när vi ber henne peka ut sina favoritstränder.

De flesta ligger längs den västra kusten. Till exempel Klong Chao.

Solen är på väg ner när jag hasar ur hängmattan för att promenera längs stranden. Bortsett från några nedfallna kokosnötter och två hundar som leker med vågorna är den helt tom. Jag går tills stranden tar slut, ett par hundra meter bort. Sedan vänder jag och möter bara mina egna fotspår i sanden.

Två sevärdheter

En lika lugn, och snäppet finare, strand hittar vi nästa dag, efter att ha följt en djungelkantad stig norrut. Ao Noi välkomnar med ljus, mjuk sand och palmer som böjer sig vackert över vattnet.

– Det är den här bilden man har av en öde ö i Thailand. Här finns inget att klaga på, säger Johan Nyberg, 23, från Skövde, som sitter i vattenbrynet med flickvännen Evelina Enbom, 23.

– När vi kom var vi helt ensamma, nu är det visst ett thailändskt par där borta, säger han och nickar mot ena änden av stranden.

Bortsett från stränderna har Koh Kood egentligen bara två sevärdheter: vattenfallet Klong Chao och fiskebyn Ao Salad.

Vattenfallet är en behaglig halvdagsutflykt. Sista biten tar vi oss till fots på en djungelkantad stig. Det är lite som att gå genom Kolmårdens tropikarium, med den väsentliga skillnaden att de gigantiska spindlarna är lösa och att de konstant tjutande cikadorna inte är inspelade på band.

Inga turistfällor

Väl framme vid fallet sätter vi oss på varsin sten framför vattnet och pustar. Det är inget Niagara, men vackert och inbjudande med sin naturligt formade pool. Trots att det är öns stora sevärdhet är vi ensamma.

– Det här är en av anledningarna till varför man ska åka till Koh Kood, säger Harvey Rogers, som har visat oss vägen hit.

– Här kan man bada utan att trängas med andra. Jag tror det är svårt att hitta en liknande ö som är lika avslappnad och befriad från kommers.

Det närmaste någon form av kommers vi kommer är i fiskebyn Ao Salad. Fast det är tveksamt om det ens kan kallas by – det är snarare några enkla hus på pålar i vattnet. De binds samman av en smal, gisten träbrygga. Att promenera på den är som att gå genom fiskarfamiljernas vardagsrum: där sitter några kvinnor och rensar fisknät, där leker ett barn med en bläckfisk, där ligger en man och slumrar i en hängmatta. På andra sidan guppar färgglada fiskebåtar.

Längs hela bryggan ligger fiskar på tork under den starka solen.

Färgglada fiskar

Det är förstås förbjudet att lämna Ao Salad utan att ha ätit fisk. Det finns ett par olika serveringar att välja mellan, alla lika spartanska. Ingen talar engelska, men en av restaurangerna har en skylt med fyra stora färgbilder på fisk i olika former. Det är bara att välja, peka och hoppas på det bästa.

Vi sätter oss vid ett stort, slitet träbord på bryggan och gör därmed Per Ehlers, 52, från Roskilde sällskap. Han visar sig vara en försynt Thailandsälskare.

– Jag har varit här minst 25 gånger. Jag skulle inte klara mig utan minst 14 dagar i Thailand varje år.

Han berättar att han jobbar som översättare, och att han sköter jobbet från en koh koodsk bungalow under några veckor.

– Och så rekar jag för nästa semester, då jag tänkte ta med familjen hit, säger han.

Bredvid oss fräser det i ett par stora wokar.

Under oss kluckar vattnet mot bryggpålarna.

Annars är det behagligt tyst.

13 kr – för två

Så kommer våra tallrikar. Min är fylld med stora spänstiga räkor, ris och vid sidan av en het papayasallad. Det är oerhört färskt, som att räkorna har hoppat från vattnet direkt ner i woken. Men det är också oerhört starkt – här serveras inga mesiga, turistanpassade anrättningar.

– Det här är det starkaste jag har ätit, säger fotograf Mattsson om sin fiskcurry.

Vi enas om att det också är bland de godaste fiskrätterna vi har ätit, och billigaste. Tretton kronor för en lunch för två.

Avslappnade

Sista dagen lämnar vi ön på samma sätt som vi kom, med snabbåt. Ombord träffar vi Tobias Axelsson, 33, och Charlott Josefsson, 34, från Ljungby. De är solfräkniga och ser så där avslappnade ut som man bara gör efter några dagar på en ö som Koh Kood.

– Vi hade redan varit på Phuket och Krabi och ville åka någon annanstans och bara slappa.

– Koh Kood var perfekt. Väldigt lugnt. Och väldigt grönt.

Ladda hem massor av resguider till Thailand!