Smygläs! Mat, mys & bad i Italiens skafferi
Publicerad 2015-05-19
Italiensk mat kan ätas över hela världen. Men den är som allra bäst på stövelns klack, hävdar Apuliens stolta invånare.
Resa åkte till ”Italiens skafferi” och lät sig inspireras av fantastiska råvaror och inhyrd kock.
Det tar inte ens en sekund. I samma stund som den krämiga osten når mina smaklökar är jag förälskad.
Något ögonblick senare hör jag mig själv säga:
– Om jag måste välja en enda sak att äta resten av livet så blir det burrata.
Vi sitter utomhus vid ett stort bord uppdukat med massor av charkuterier, ostar, vin och färgglada sallader i vida fat. Solen har gått ner men temperaturen är fortfarande behaglig. Det är den första av sju kvällar här på den lugna syditalienska landsbygden, den första av 14 måltider. Vi är tio vänner med ett och samma mål för den här resan. Visst är vi på stövelns klack för att slappa och samla kraft, men framför allt för att äta och dricka gott.
Genuint och oförstört
Apulien är lite bortglömt i den hårda italienska konkurrensen där välkända platser som Toscana, Rom och Amalfikusten lockar betydligt fler utländska besökare. Det är faktiskt en av anledningarna till att vi rest hit, för att regionen känns mer genuin och oförstörd.
Ungefär 45 minuters bilfärd från Baris flygplats ligger vårt lyxiga men charmiga ”smurfhus” Masseria Gelso Bianco, mitt i den idylliska Itriadalen bland olivlundar, vinodlingar och långa ljusa stenmurar. ”Smurfhus” är den bästa beskrivningen jag kan komma på för de i regionen så typiska trullihusen med konformade tak.
Smakrika råvaror
Ursprungligen byggdes taken utan murbruk som höll samman stenarna. Detta för att jordägarna på 1400-talet inte tillät att arbetarna byggde permanenta hus. Sägs det. Enligt en annan teori handlade det om att försöka undkomma skatt. Man monterade snabbt ner husen då skatteindrivarna närmade sig. Sedan var det lätt att bygga upp dem igen.
I hela Itriadalen finns totalt cirka 15 000 hus bevarade. I den lilla staden Alberobello, som har över tusen trulli, är det historiska centret sedan 1996 klassat som världsarv av Unesco.
Det är till Alberobello, sju minuter bort, som vi åker och handlar varje dag. Apulien brukar kallas för Italiens skafferi då det odlas mängder med frukt, grönsaker, spannmål och oliver här. Och det är en ynnest att få tillgång till så fina och smakrika råvaror till så överkomliga priser. I mataffären får jag lära mig att min nyfunna kärlek burratan har ett skal av mozzarella medan den lena fyllningen är grädde blandat med strimlade bitar av mozzarella.
Läs hela reportaget om resan till Apulien i nya numret av Resa, i butik 21 maj – 30 juni 2015
JOHANNA GARÅ
