”Andarna hjälpte mig att komma på rätt spår”

Hanna Radtke Bergström

Marie Picasso tar hjälp av "andra sidan" för att bekämpa sin svåra sjukdom

Hon turnérar med låtar från senaste plattan ”The Secret”.

Men ”Idol”-vinnaren Marie Picasso bär på en alldeles egen hemlighet.

Mörkrädda läser vidare på egen risk.

Är det okej att jag hoppar lite i den här texten? Bra. För det som snart ska avslöjas om Marie Picasso är alldeles för spännande för att ligga och skvalpa i slutet.

Förra sommaren gick Marie en andlig kurs. Hon ville lära sig mer om att öppna chakran, använda sin intuition och känna av saker från ”andra sidan”.

Under en session kunde hon inte hålla sig, utan frågade ett medium om hur det skulle gå för henne i den kommande talangtävlingen i tv.

– Så beskrev hon min främsta konkurrent. Det var Amanda (Jenssen) på pricken! Jag fattade ju inte då att det handlade om vinnaren och tvåan. Det var mer: jaha, vi kanske sjunger lika? Sjukt, det där.

Marie Picasso skrattar. Vi har suttit på ett kafé i Globengallerian i Stockholm ett bra tag och pratat om livet efter ”Idol”. Just nu kuskar hon Sverige runt på en omfattande ­turné, och gör allt från att sjunga i konserthus för sittande publik, till skivsigneringar i köpcentrum. Det råder inga tvivel om att Marie njuter, hon har ju ”längtat efter att greppa den där jävla micken i ­hela sitt liv”, som hon säger.

– Det låter så klyschigt, men jag kände så starkt att min tid har kommit. Alla har vi olika bagage, och mitt liv har kanske inte varit så roligt de senaste fem åren. Men nu tar jag tag i problemen, bit för bit. Släpper in det positiva!

Grät under inspelningen

Marie måste fortfarande ­bita ifrån mot fördomar. Bilden av ­henne som ”Big Brother”-blondinen ­lever kvar (hon förlovade sig i programmet 2002). Eller som Slitz-modellen (hon vek ut sig på omslaget 2001). Att hon är en ”partydonna med ­stora bröst, som vill testa det här med att sjunga”.

Hon lutar sig framåt och näst intill väser:

– Jag är så långt ifrån vad folk tror som man kan komma! Jag har aldrig tvekat en sekund på det jag vill göra. Jag har kämpat, och lagt flera år på projekt som runnit ut i sanden. Folk ville inte lyssna för att jag var ”hon från ­dokusåpan på tv”.

Lite som i låttexten till ­singeln ”Winning streak”, tänker jag.

Rejected to the bone,

I started right on my own.

So many disbelievers,

try to win them over.

I struggled through the day,

just tried to find my own way?…

– Mm. Den låten var svår att sjunga in kan jag säga. Jag grät. ­Producenten grät. Orden betydde väldigt mycket för mig. So many disbelievers, liksom.

Gick upp 11 kilo

Hon är intensiv, rolig och högljudd att snacka med. Samma Marie som står på scen och ger järnet i glittriga klänningar, glammigt Hollywoodsvall, lösögonfransar och höga klackar. Det är svårt att få ihop med att hon samtidigt är så sjuk. Värken i kroppen började när hon var 14, och har stannat sedan dess. Enkelt förklarat är hon överrörlig, benen låser sig på fel ställe i kroppen. Många gånger har hon inte kunnat stiga ur sängen för smärtan, och dessutom haft väldigt högt blodtryck.

– Jag var asvältränad när jag var yngre. Alltid smal och sportig. Så fick jag struma och min ämnesomsättning förändrades. Jag blev loj och apatisk. Gick upp elva kilo.

Något som lyftes fram av skivbolagskungen Bert Karlsson ­under ­­”Idol”-veckorna. Han sa att hon såg ut som en ”tjock Perrelli”, i pressen. ­Marie försökte skita i det, men det gjorde ont.

– Bert tyckte att jag var för tjock för att stå på scen. Någonstans blir jag så jävla förbannad! Jag KAN ­inte ändra min kropp just nu. Det är hormoner! Men Bert, snacka skit om du mår bra av det. Jag koncentrerar mig på mitt?…

I ett andetag berättar ­Marie att hon trots allt mår bättre i?dag. Hon går till en smärt­klinik ­flera gånger i veckan och har fått mediciner mot struman, som gör att den kommer vända successivt. Och ute bland folk visar hon inget alls.

– Då ger jag hundra procent. Så får jag gå hem och ta skiten sedan. Jag orkar inte vara en börda, sitta och se halvdöd ut eller vara ett offer. Icke!

Tror på andar

I kampen mot sjukdomen har Marie testat alla möjliga behandlingsmetoder. Akupunktur, kiropraktor, massage, ultraljud, healing?… Just det, healing. Vi kommer alltså in på ämnet. Kaffet kallnar i kopparna.

– Tycker du att det blir för ­hokus-pokus, eller ska jag ­berätta? undrar hon.

Berätta.

– Mitt medium tar kontakt med andra sidan och ”de” ­visar bilder av hur det ser ut ­inne i min kropp. Hon kan se in i hörselgången. Hon såg att mina revben låst sig i somras. Så jag gick till en kiropraktor, och efter det blev det mycket bättre!

– Så får hon info om vad jag behöver äta mer av. ­Exempelvis mer havre, mer kanel, och nu senast: AD-droppar för barn! Jag skulle inte klara mig utan stödet av de som gått över.

Har du själv sett andar?

– Ja. Jag såg en kvinna som höll en bebis. Tänkte först att det bara var en bild i min fantasi, men de andra i rummet såg henne också. De kunde berätta vem hon var. Hon kom till Sverige med båtarna på 1800-talet.

Läskigt?

– Nä, faktiskt inte. Jag älskar det! Alla hittar sina egna vägar, eller hur?

Det är sant. Marie rotar efter sina solglasögon i väskan. Det är dags för henne att rusa vidare till ett möte med skivbolaget om sommarens spelningar.

– Jag har en stor tro på framtiden och min karriär. Men prio nummer ett är att må bra. Jag vill fortsätta utveckla mitt inre, säger Marie Picasso.