Elena, 42: ”Min sambo var otrogen med hundratals kvinnor”

Elena var sambo med en sexmissbrukare i 17 år - utan att hon förstod vad han höll på med.  ”Han var en sån som charmade alla. Alla älskade honom.”
Foto: Elvira Pihl
Elena var sambo med en sexmissbrukare i 17 år - utan att hon förstod vad han höll på med. ”Han var en sån som charmade alla. Alla älskade honom.”
RELATIONER

Efter 17 år tillsammans promenerade Elenas man ut genom dörren.

Då rullades den brutala sanningen om deras relation upp – genom vänner fick Elena veta att hennes kärlek varit notoriskt otrogen och hade barn med en annan.

– Jag låg i fosterställning i flera dygn och tvingades inse att jag levt som medberoende till en sexmissbrukare.

Elena ger ett piggt och samlat intryck när vi ses på ett fik i Stockholm. Att livet varit hårt mot henne märks bara som hastigast i blicken när vi närmar oss mörkret. Det som blev. Medan vi dricker kaffe säger hon att hon lika gärna hade kunnat vara död idag. Så mycket smärta har hennes medberoende kostat. I dag mår hon bra, livet har så smått börjat få färger igen. Men resan har var varit tung. Bitvis nästan omöjlig.

– När jag tänker tillbaka på det som varit kan jag så här i efterhand känna tacksamhet över det jag varit med om. Det kanske låter konstigt men jag har lärt mig massor om mig själv. Jag är inte längre ett offer. I dag kan jag påverka mitt liv och göra val som jag mår bra av.

Men vi tar det från början. Det vackra huset. Mannen som skulle älska henne gränslöst och kärleksbarnet som föddes ett knappt år in i relationen.

Hon trodde att det var bra, det liv som hon och Per byggde upp. Ibland fick hon till och med nypa sig i armen för att vara säker på att han fanns.

– Med facit i hand kan man lugnt säga att det hela vara ”too good to be true”. Men min känsla då var att jag träffat mitt livs kärlek.

Elena beskriver relationen som himlastormande. De pratade. De bråkade. De älskade.

Det var svårt och gjorde ont, men äkta. Trodde hon.

– Vi var själsfränder, jag uppfattade aldrig att han ens tittade åt någon annan. Jag litade på honom till 100 procent. I dag vet jag att det handlade om förnekelse. Jag ville inte se. Han var en sån som alla tyckte om, lugn, stabil, trygg och smart.

Fick barn med en annan kvinna

Per hade ett arbete som gjorde att han reste mycket. Periodvis kunde han vara borta månader i sträck.

Det Elena inte visste var att hennes sambo tillbringade tiden hemifrån hos andra kvinnor. Alla möjliga slags kvinnor. Både prostituerade och sådana som trodde att de var i en relation med honom. När jag frågar Elena om hon vet hur många kvinnor Per träffade under deras 17 år långa relation, rycker hon på axlarna och säger:

– Nej, men det rör sig om hundratals. Han fick ju till och med ett barn, en flicka, som är 10 år nu.

Hur kunde du inte se eller förstå?

–Jag ville inte. Det är så medberoendet ser ut. Man förnekar.

Hemma var det periodvis rörigt. Bråk, tjafs om ingenting, och ständiga återföreningar. Men Elena som alltid varit rädd för att bli övergiven vägrade ta in att tillvaron blev allt mer kaosartad. Utåt sett såg ju allt prydligt och fint ut. Per lagade fantastiska middagar och var alltid hjälpsam och trevlig mot grannar. Elena började dricka vin för att stå ut.

– Man kan säga att jag drack på hans skuld och skam. Men det visste jag ju inte då. Jag hade målat upp ett ”perfekt liv” i huvudet och stångade mig blodig för att livet skulle se ut som jag hade tänkt ihop att det skulle se ut.

Bråken eskalerade och han blev alltmer aggressiv. Ibland även fysisk. Långt senare skulle hon förstå varför. Långt senare skulle hon hitta kontoutdrag som avslöjade att Per betalade underhåll för ett barn - som inte var hennes.

Men ännu kvar i relationen förstod hon inte att Per träffade andra - trots hon vid ett tillfälle faktiskt hittade sexchattar och sexkontakter i hans mobil.

– Jag minns att jag konfronterade honom direkt, men eftersom vår relation var kaos och jag mådde dåligt valde jag att tro honom när han kom med bortförklaringar. Jag grottade inte vidare i det där, jag lät det vara. Jag var avtrubbad.

Visste inte vem han var

Ett halvår innan Per lämnade Elena lyckades hon bli nykter. I dag ser hon det som ett första steg i sitt tillfrisknande från medberoendet. Omständigheterna kring relationen, alla bråk, hemligheterna kring Per - allt det där som hon inte kunde ta på - började sakta sjunka in när synen blev klarare. Hon började förstå att livet med Per handlade om manipulation och lögner.

– Jag vet inte om det gjorde honom nervös att jag inte längre drack, men jag tror att han kände ”shit, hon kommer att fixa det här”. Hon kommer att bli hel.

När Per lämnade Elena och deras gemensamma dotter, efter ännu ett stormigt gräl, kunde den mödosamma resan mot ett friskare liv sakta påbörjas.

– När han inte längre bodde hemma behövde jag inte förhålla mig till honom på samma sätt, jag började förstå att jag inte visste vem han var, att jag egentligen aldrig känt honom.

När Per hade flyttat började Elena förstå hur verkligheten egentligen hade sett ut.
Foto: Elvira Pihl
När Per hade flyttat började Elena förstå hur verkligheten egentligen hade sett ut.

I en kvarlämnad dator hittade Elena viktiga svar till varför deras liv sett ut som det gjort: Kvinnor, ett otaligt antal, mejl, bilder, gruppsex, ett annat barn....

Med hjälp av vänners berättelser om vad som pågått bakom hennes rygg kunde Elena sedan lägga klart pusslet. I alla fall så mycket som hon behövde för att sluta förneka verkligheten, så som den sett ut, bakom den vackra fasaden.

Sex månader efter uppbrottet från Per började Elena gå i terapi för sitt medberoende men i början hade hon svårt att sortera ut Pers skuld från sin egen.

– Jag gjorde som många kvinnor i min situation gör, jag anklagade mig själv och jämförde mig med alla kvinnor som Per träffat under vår relation. Jag tänkte ”vad är det dom har som inte jag har?”.

I dag vet hon svaret: vilka kvinnorna var spelade ingen roll. Det var ruset de kunde ge som triggade sexmissbruket.

Har slutat identifiera sig med smärtan

Elena har inte längre någon kontakt med Per. I dag är det hon som är i fokus i sitt eget liv. Det är en ny, skön och lugn känsla menar hon. En känsla befriad från skuld, skam och kontroll.

– Jag är fri idag, låter mig inte triggas igång och försöker inte rädda någon, säger hon och fortsätter:

– Men att komma hit har inte varit lätt. Jag har behövt göra en djupdykning i min relationshistoria, gått i massa terapi och behövt lära mig att sluta identifiera mig med smärtan. Länge hade jag en traumatisk bindning till Per, som gjorde det svårt att komma vidare. Så är det inte längre. Idag vet jag varför jag stannade kvar och varför jag inte ville se vad han höll på med. Jag har till och med börjat förlåta honom. Han var ju trots allt en sjuk människa.

Vad skulle du vilja säga till andra kvinnor som utvecklat ett medberoende?

– Att det går att bli fri. Sök hjälp! Gå i terapi. Ni är inte era tankar. Ni är så mycket mer, och ni har ett viktigt liv att leva. Ert eget liv. För det är ni värda.

ÅSA PASSANISI


Foto: Thinkstock

Fakta: Att vara medberoende innebär att man tar ett ”patologiskt ansvar” för andras känslor och ­beteenden. Tillståndet utvecklas i relation till någon som har ett missbruk eller en psykisk diagnos. Medberoendet har sin utgångspunkt i kärlek och omtanke - den medberoende vill helt enkelt rädda missbrukaren. Men i stället leder den överdrivna omtanken till att den som är medberoende glömmer bort sig själv, sina egna känslor och behov. Tillståndet som drabbar kvinnor i högre grad än män, innebär ett liv i kaos - där all fokus, tid och energi läggs på missbrukaren och dennes problem. Den medberoende försöker ofta ”medicinera” bort smärtan och ångesten som tillståndet skapar. Utan behandling riskerar den som är medberoende att själv utveckla ett beroende till alkohol, sex eller ­något annat som uppfattas som ångestredu­cerande. (Källa: DBK, Wikipedia)


”Lika traumatiserade som våldtäktsoffer”

Ewa Bystedt
Ewa Bystedt

Chock, skuld, skam och ångest.

Så beskriver terapeuten Ewa Byström måendet hos personer som precis upptäckt att deras livspartner är sexberoende.

– Allt är kaos och inget av det man trodde att man visste om sin partner verkar stämma.

Ewa Bystedt, specialiserad på beroendetillstånd kring sex, träffar varje vecka personer som nyligen kommit på att deras partner missbrukar sex. Hon beskriver den första tiden efter upptäckten som ett fullständigt kaos.

– Livet rämnar och många känner stark rädsla och ångest eftersom den egna verklighetsuppfattningen inte stämmer. Man börjar ifrågasätta allt man varit med om. Vad är sant? Vad är inte sant?

Hon kallar tillståndet för anhörigtrauma, där den första och viktigaste insatsen för terapeuten blir att hjälpa den drabbade att dämpa kaoset.

– I början behöver man gråta, skrika och älta. Symtomen är ofta desamma som hos våldtäktsoffer, där den drabbade på ett inre plan hela tiden återupplever det som hänt. Men efter en tid börjar de allra flesta att kunna se sig själva igen och då kan man jobba med själva medberoendet.

Att stegvis komma tillbaka till livet är en mödosam process som går ut på att se sina egna relationsmönster och att försöka förstå varför mönstret ser ut som det gör. Många upptäcker att de omedvetet valt att leva med en sexmissbrukare.

Efter ett år i terapi brukar majoriteten ha börjat tillfriskna - men många behöver fortsatt hjälp att bearbeta tidiga trauman som kan vara en bidragande orsak till medberoendet.

Varför är det främst kvinnor som blir medberoende?

– En man stannar oftast inte kvar när deras partner är otrogen, kvinnor är mer lojala och har en tendens att vilja förstå. Dessutom tar kvinnor ofta felaktigt på sig skulden när deras män är otrogna.

Är det någon skillnad på att vara medberoende till en alkoholist eller en sexmissbrukare?

– Sexmissbruket skapar en djupare kränkning eftersom sveket blir så personligt, många upplever att det är riktade mot dem själva, vilket skapar självtvivel och en känsla av att vara bortvald. Att se en flaska som föremål för någons missbruk är inte lika svårt.

Måste relationen ta slut?

– Nej, inte om båda aktivt väljer att jobba med sig själva. Hos de par som går terapi hos oss fortsätter majoriteten att vara tillsammans. Men det bygger på att bägge vill tillfriskna och slutar att fly.

Hur vanligt är det med sexmissbruk?

– Det är vanligt och det ökar, mycket på grund av internet. Många börjar porrsurfa och porrchatta, och skapar ett beroende kring det. Därifrån är steget inte långt till att agera ut i verkligheten. Det är också vanligt att sexberoende har parallella relationer eller går till prostituerade.

Varför märker inte deras partner vad de håller på med?

– I efterhand upplever många att de har känt att ”något inte stämmer” med relationen. Men signalerna är ofta subtila och eftersom viljan att tro på partnern är stark hamnar många i självbedrägeri och anklagar sig själva över att saker och ting inte känns bra.

ÅSA PASSANISI

Så vet du om du är medbeoroende

Du...

har svårt att sätta gränser

anpassar dig till andra

tar inte hand om dina egna behov

har låg självkänsla

isolerar dig, åsidosätter dina intressen, vänner och annat för att vara någon till lags

är extremt lojal och empatisk

känner dig tom och betydelselös om du inte har någon att ta hand om

Överengagerar dig i någon annan och dennes bekymmer

har svårt att ta dig ur destruktiva relationer och attraheras av personer med behov

värderar andras åsikter och känslor högre än dina egna

har ett behov av att kontrollera en annans persons destruktiva beteende

får skuldkänslor om du tänker på dig själv

har svårt att lita på andra

Så kan du tillfriskna:

Genom att ta ansvar för dina behov, ge dig själv respekt och kärlek. Ofta krävs terapi för att bryta beteendet. Många tillfrisknar med hjälp av så kallade självhjälpsgrupper.