”Jag mobbas varenda dag”

Ingen vuxen säger ifrån när killarna trakasserar Martina

Martina Engberg, 15, har varit mobbad sedan hon var 4.

Hon kallas hora, blir slagen och hotad med kniv.

- Mitt lyckligaste minne i livet är när jag var 3 år och fick gå på barnkalas, säger hon.

helskärm

Familjen har flyttat 11 gånger.

Vi träffas på kvällen hemma hos Martina och hennes mamma Marie i en Stockholmsförort. Martina har nyss avslutat extraarbetet på ett telemarketingföretag.

Går knappt i skolan

- Det har gett mig självförtroende och svenskakunskaper, säger hon och skrattar.

Till skolan går hon knappast längre. Det har blivit för jobbigt med allt bråk.

Ett litet killgäng trakasserar och mobbar henne. Hennes extrajobb på teleföretaget använder de emot henne. De säger att hon säljer sin kropp på kvällarna.

Killgänget kallar henne hora varje dag.

Skadar sig själv

-Om de säger jävla hora till mig så är det mig läraren plockar ut ur klassrummet. "Kom Martina så får du jobba på datorn i stället", säger läraren och låter mobbarna sitta kvar på lektionen.

Hon drar de långa blonda slingorna från ansiktet och kavlar upp ena ärmen.

- Jag skadar mig själv, säger hon och visar sina rispade underarmar.

Rakbladen trängde aldrig djupt nog. Nu har hon lovat sin mamma och storasyster att aldrig mer göra om det.

Mobbningen har pågått sedan Martina var fyra år och gick på dagis. Sedan dess har familjen flyttat elva gånger. Det har inte hjälpt.

Ingen vuxen i skolan har sagt ifrån när hon blivit utsatt.

De låtsas inte höra

Hennes mamma berättar hur Martina skickades hem från skolan en kvart före alla andra elever, för att de inte skulle hinna ikapp och trakassera henne.

- Lärarna låtsas som att de inte hör samtidigt som eleverna försöker sänka mig, säger Martina.

Hotades med kniv

Hon har polisanmält mobbningen. En gång sökte ett killgäng upp henne efter skolan och satte en kniv mot hennes lår och hotade henne. Men utredningen lades ner. Killarna var för unga.

När Martina resonerar låter hon väldigt klarsynt. Hon vill berätta om sin situation i tidningen för att hjälpa andra. Mobbning finns överallt, säger hon.

- Jag vill att vuxna och lärare ska reagera och sätta ned foten. Och jag vill att eleverna ska förstå vad de gör mot mig.

Det starkaste och finaste minnet har hon från 3-årsåldern.

- Då gick jag på en massa barnkalas och hade kul.

Nu vill hon börja leva igen på riktigt.

- Jag tänker inte ta någon mer skit, säger hon, och får en kram av sin syster.

Fotnot: Aftonbladet har förgäves sökt ansvariga på skolan för en kommentar.

Läs mer

Karin Östman