"Psyket är en skrämmande miljö för unga tjejer"

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-04-23

Experterna är eniga:

Anorektiker ska inte vårdas på psyket.

– Personalen saknar ofta kunskaper om ätstörningar, säger psykologen Carl Lago på Riksät.

Anorektiker är inte särskilt psykiatriskt sjuka, enligt Carl Lago."Det märks efter en veckas ätande. Då brukar tjejerna bli helt annorlunda."

De sjukaste anorektikerna – som inte lyckas få specialistvård – vårdas i slutenpsykiatrin, bland psykotiska, schizofrena och svårt psykiskt sjuka patienter.

– Det är en oerhört skrämmande miljö – och självklart ingen bra miljö för unga anorektiska flickor. Flickorna känner sig otrygga och mår inte bra där, säger Carl Lago på Riksät, ett nationellt kvalitetsregister för specialiserad ätstörningsvård.

”Personalen förstår inte”

Och anorektiker är inte särskilt psykiatriskt sjuka, enligt Carl Lago.

– Det märks efter en veckas ätande. Då brukar tjejerna bli helt annorlunda.

Carl Lago har mött många anorektiker som känt sig missförstådda i psykiatrin.

– Personalen förstår sällan sjukdomen. Patienterna blir av med den akuta svälten, men har kvar sina ätstörningsproblem, säger han.

David Clinton, psykoterapeut och forskningsledare på Kunskapscentrum för ätstörningar, är också skeptisk till att anorektiker vårdas i psykiatrin.

– Vi talar om mycket sjuka patienter som är i ett svårt svälttillstånd och en fara för sig själva, säger David Clinton.

”Stor skillnad på vården”

Svårigheten med anorexi är att det är ett psykiatriskt tillstånd som också påverkar kroppen i hög grad, enligt Anna-Maria af Sandeberg, överläkare och verksamhetschef på Stockholms centrum för ätstörningar.

– Personalen måste därför ha det dubbla perspektivet på ätstörningar – både ett psykologiskt och ett kroppsligt perspektiv. Det har man sällan i psykiatrin eller i den medicinska vården, säger hon.

Psykiatrin kan inte erbjuda samma vård som en ätstörningsklinik.

– Vi har resurser att stötta patienternas ätande. Det är den stora skillnaden mellan specialistvården och psykiatrin, säger Anna-Maria af Sandeberg.