LO:s oro kring S-samarbete mot mitten
Publicerad 2018-09-20
Stefan Löfven slåss för att bilda och leda en regering över blockgränsen.
Men inom arbetarrörelsen finns en oro för vad ett samarbete med Centerpartiet och Liberalerna skulle kunna leda till.
– Det är arbetsrätten som är oron för oss, säger Marie Nilsson, förbundsordförande i IF Metall.
Det är fortfarande oklart vem som kommer att leda Sveriges nästa regering, läget är mycket låst. Stefan Löfven (S) har sagt att han står till förfogande för att leda en koalitionsregering över blockgränsen.
Målet för S har under lång tid varit att samarbeta med Centerpartiet och Liberalerna. Löfven har framhållit att det kan handla om att regera tillsammans eller ett utökat samarbete i riksdagen.
Både Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) har dock sagt att man vill hålla ihop Alliansen även efter valet och att man inte har några planer på att bryta sig loss.
Men det är inte bara deras motvilja som skulle kunna bli ett hinder för Löfvens planer.
Aftonbladet har pratat med flera tunga ordföranden inom LO-facken. Den fackliga centralorganisationen satsade 30 miljoner i valrörelsen för att hjälpa S att vinna. Men man slog också fast att ”man inte skulle lägga sig platt” för partiet utan att kampanjandet kom med krav.
Målet var att minst lika många som 2014, 52 procent av LO-medlemmarna, skulle rösta på S. Resultatet blev en besvikelse, cirka 41 procent.
”Är uteslutet”
Enligt vad Aftonbladet erfar finns det i dag en förståelse inom LO för att S måste kompromissa om man lyckas bilda regering. Men det finns också saker som svensk arbetarrörelse aldrig kan gå med på.
– Lagstiftade lägre löner och långtgående inskränkningar av arbetsrätten är uteslutet. Men annars finns det en förståelse för att ett parti som inte ens fick 30 procent måste samarbeta med många andra och att man kommer att behöva ge och ta på många områden, säger en källa.
Både C och L gick till val på att lagstifta om så kallade ”inträdesjobb” som bland annat skulle innebära lägre ingångslöner för nyanlända och unga. Kritiken från fackföreningsrörelsen har varit mycket hård.
Båda partierna vill också luckra upp lagen om anställningsskydd, las, något som LO är starkt emot.
Marie Nilsson är ordförande för IF Metall, förbundet som Stefan Löfven ledde innan han blev S-ledare. Hon säger att man inte har någon bestämd åsikt om hur regeringen ska bildas.
– Det överlämnar vi till Löfven. Men vi ser gärna att det blir en lösning som är bra och vi håller med om att en blocköverskridande lösning vore bra, om det är möjligt att åstadkomma, säger hon.
”Svåra nötter att knäcka”
Nilsson säger att S borde försöka hitta saker där man är ense med C och L.
– Men det finns också några saker som vi från fackföreningsrörelsen ser som svåra nötter att knäcka. Det är arbetsrätten som är oron för oss, det är den frågan som är svår. Andra frågor tror jag det skulle vara större möjligheter att lösa.
Även Tobias Baudin, ordförande i Kommunal, säger att hans förbund inte vill diktera villkoren kring regeringsbildningen.
– Vi kommer att, oavsett vilken regering det blir eller vem som kommer att leda den, jobba stenhårt för att välfärden behöver mer resurser. Man behöver anställa fler i den svenska äldreomsorgen och minska barngrupperna i förskolan. Det kommer vi att driva på för som bara den.
Desto oroligare är Matts Jutterström, som är ordförande i Pappers. Han ser det som svårt att regera ihop med C och L.
– Då måste de partierna svänga 180 grader i ett antal frågor. Det finns inga möjligheter om de kvarstår i sin inställning kring arbetsrätten och att de ska lagstifta om lägre ingångslöner. Men ger de upp de grejerna är det klart att det kanske går att regera. Men C och L har ju angripit kärnan i svensk fackföreningsrörelse under flera år.
Jutterström ser också uppenbara risker med en regering över blockgränsen.
– Det finns en risk att det inte kommer bli några reformer, varken från höger eller vänster. Det blir ett limbo där man behåller status quo. Det som behövs är stora satsningar på välfärden. Den här föräldraveckan, som sossarna lovade, den kommer det ju inte att bli något av naturligtvis. Det kommer inte heller att bli någon höjning av a-kassan, som behövs.
Han utesluter inte att det bästa är att S går i opposition.
– Jag tycker man gott och väl kan vänta och se var de här förhandlingarna leder till. Men kommer man inte fram något så finns det inget annat alternativ.