Annika Strandhäll om stödet efter sambons död

”Att bryta stigmatiseringen tror jag är otroligt viktigt för ens eget läkande”

Publicerad 2020-02-12

För sex månader sedan stannade tiden för Annika Strandhäll – hennes sambo Thomas tog sitt liv.

Efter att ex-ministern bröt tystnaden om tragedin har hon överösts av sms, mejl och meddelanden i sociala medier.

– Det har varit mycket värme, kärlek, uppmuntran och stöd, men också berättelser om egna erfarenheter som människor delat, säger hon.

”Det är skönt att det är 2020”.

Orden är Annika Strandhälls.

Hon konstaterar att det är bra att nu kunna lägga 2019 och familjehelger som jul och nyår bakom sig och försöka hitta hem i en förändrad vardag.

När hon i fredags kväll för första gången berättade öppet om varför hon lämnade regeringen och posten som socialförsäkringsminister i höstas, berörde hon många.

– Thomas tog ju sitt liv. Väldigt chockartat och svårt, sa hon i SVT:s ”Skavlan” och beskrev det som att tiden då stannade.

Stark mansnorm

Beslutet att berätta hade hon fattat tillsammans med sina barn.

För sex månader sedan stannade tiden för Annika Strandhäll – hennes sambo Thomas tog sitt liv.

– Det var mycket diskussioner hemma innan vi bestämde oss för att ta det där steget. Dels behövde jag få landa, men också få känna att det här var något som jag och barnen var överens om, att det här var något som vi tyckte var viktigt.

Reaktionerna har inte låtit vänta på sig.

Hundratals människor har hört av sig.

Annika Strandhäll har ägnat dagar åt att försöka svara alla.

Även partiledare, politiska vänner och motståndare har gett sitt stöd genom sms, samtal, blommor. Statsminister Stefan Löfven (S) finns bland dem.

Många har delat med sig av egna erfarenheter.

– Det känns verkligen att man slog an en nerv i det samtal jag hade i ”Skavlan”, där jag berättade om Thomas bortgång och det som min familj har gått genom, med psykisk ohälsa och att det är så vanligt förekommande.

Stark mansnorm

Många som hört av sig är män som känt igen sig i Annika Strandhälls beskrivning.

Hennes sambo sedan 19 år, Thomas Wolf, var högpresterande på jobbet inom Arbetsförmedlingen och ville inte visa att han mådde dåligt. Efter hans död har familjen förstått att han självmedicinerat genom tabletter han beställt på internet.

Männen berättar hur de inte vågat söka hjälp eftersom ”män inte ska visa sig svaga”.

– Men det är också många män som hört av sig och sagt att de ska krama sin fru och sina barn mer, visa känslor, visa kärlek. Det har varit väldigt fint.

Man står där ensam med ansvaret för barnen och undrar naturligtvis, kunde jag ha gjort något annorlunda?

Andra har delat med sig av egna erfarenheter av att växa upp i familjer som drabbats av självmord.

– Man har haft en sådan situation men kanske inte har pratat om det, och vilka spår det sedan sätter som vuxen.

”Komplex sorg”

Annika Strandhäll säger att många självmord sker som en impulshandling, som ofta utlöses av en livsförändring.

Hennes sambo tog livet av sig kort efter att paret bestämt att flytta isär och Strandhäll fått tag på en liten lägenhet.

På frågan om hon ibland anklagat sig själv säger hon att det väl ofta är så när det gäller just självmord.

– Det blir en komplex sorg, så många dimensioner. Det är ju både saknaden efter en älskad person och känslan av att man har blivit lämnad, man står där ensam med ansvaret för barnen och undrar naturligtvis, kunde jag ha gjort något annorlunda? Det är väldigt lätt att lägga skuld på sig själv.

Annika Strandhäll säger att många självmord sker som en impulshandling, som ofta utlöses av en livsförändring.

Då är det viktigt att ta det professionella stöd som krävs, poängterar hon.

– Det har jag också behövt göra.

Genom att själv berätta hoppas Annika Strandhäll kunna bidra till att stigmat som finns kring psykisk ohälsa och självmord ska minska.

Att våga vara öppen om vad som hänt är ett råd hon vill ge andra.

– Det finns en lång historia i Sverige av att det är hysch-hysch kring självmord. Men att bryta den stigmatiseringen, det tror jag är otroligt viktigt både för ens eget läkande och för att förändra inställningen till det här i vårt land. Det öppnar också upp för fler att det är okej att söka hjälp och att ta den hjälp som finns.

Vanligare än trafikdöd

Inte minst eftersom det är en så vanlig dödsorsak, slår Annika Strandhäll fast.

Hon framhåller att sex gånger fler dör i självmord än i trafiken i dag.

– Det är 1 500 människor varje år.

Jag upplever ändå att vi tillsammans nu är på väg mot en ny gemensam vardag

Som minister var hon med och genomförde satsningar för att minska antalet självmord. Men hon vill att mer ska göras.

Konkreta åtgärder som att säkra broar och tågspår från möjligheten att ta sitt liv, prioritera resurser till psykvården och att informera om vilken hjälp och stöd som finns är några saker hon nämner.

– Det handlar väldigt mycket om att avdramatisera det som är psykisk ohälsa, det är ingen svaghet. Depression och dåligt mående är något av det vanligast förekommande. Jämför med någon fysisk åkomma. Om du misstänker att något är fysiskt fel på dig inte tvekar du att söka den vård som finns då. I dag finns väldigt effektiva behandlingsmetoder.

Tufft för barnen

För Annika Strandhäll och hennes barn handlar det nu om att finna sig till rätta och börja titta framåt.

– Det har varit, och är, en väldigt tuff situation för barnen när man förlorar en älskad förälder och allt som det för med sig. Men jag upplever ändå att vi tillsammans nu är på väg mot en ny gemensam vardag och att barnen i det successivt också mår bättre. Men det tar tid naturligtvis.

FAKTA: Annika Strandhäll

  • Namn: Annika Strandhäll.
  • Ålder: 44 år.
  • Yrke: Riksdagsledamot (S), ledamot i utrikesutskottet sedan december 2019. Lämnade posten som socialförsäkringsminister i september 2019, och hade då suttit i regeringen sedan 2014. Har haft uppdrag som socialförsäkrings-, social-, sjukvårds- och t f folkhälso- sjukvårds- och idrottsminister under åren 2014–2019.
  • Bor: Stockholm.
  • Familj: Två flickor samt en bonusson.
  • Inkomst: Arvode på 68 400 kronor i månaden.
För Annika Strandhäll och hennes barn handlar det nu om att finna sig till rätta och börja titta framåt.